Redan i slutet av 400-talet började man inom den katolska kyrkan att fira helgonet Valentinus den 14 februari men faktum är att det är lite oklart vem detta egentligen var. I Sverige tog vi upp traditionen först 1500 år senare.

Flera olika martyrer och helgon med namnet Valentinus från 200- och 300-talet är dokumenterade, även om nästan ingenting konkret är känt om dem. Enligt en sen medeltida helgonlegend ska Sankt Valentinus ha återgett synen åt sin fångvaktares dotter – något som kom att stämma in på vissa moderna historier om Sankt Valentin.

Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden, i England, Skottland och norra Frankrike, med en tradition att genom lottning para ihop ungdomarna två och två inför vårens och sommarens lekar och danser. I 1300-talets England och Frankrike blev Valentindagen en fest för ungdom och förälskade, och parbildningslekar av olika slag var vanliga. Det var först då som helgonet som sådant började förknippas med kärlek. Under medeltiden uppstod där också en sed att skriva kärleksbrev med rimmade dikter till sin käraste, och senare på 1800-talet blev tryckta och utsirade Valentinkort, ofta utsmyckade med sidenband och spetsar, populära. I dag är Valentindagen starkt uppmärksammad i alla engelsktalande länder, där kärleksbrev och små presenter brukar skänkas bort.

Här i Sverige har firandet av Sankt Valentin och Alla Hjärtans Dag inte förekommit i någon större utsträckning förrän på 1960-talet, efter att det av kommersiella skäl lanserades och möjligen också utifrån amerikansk kulturell påverkan. Nordiska Kompaniet försökte importera seden till Sverige 1956 och 1957 anges Sveriges blomsterbransch ha försökt introducera ”Valentines day”, men det tog tid innan firandet blev mer än det hjärtformade gelégodiset.

Sedan 1985 är den 14 februari markerad som Alla hjärtans dag i svenska kalendrar.

TEXT: JOAKIM S ORMSMARCK