Efter 13 år som heltidspolitiker börjar nu en ny vardag för Båstads före detta kommunalråd och sedermera riksdagsledamot Anette Åkesson. Arbetsrummet på riksdagen är tömt, mobilen och datorn återlämnad. Lägenheten i Stockholm likaså. Nu börjar nästa del i Anettes liv men först ska hon landa i den nya verkligheten.

– Det jag kommer sakna minst är det otroligt inrutade schemat som man har som riksdagsledamot och heltidspolitiker. Det är så fullbokat så jag kunde ett halvår i förväg veta att en vecka var helt uppbokad, berättar Anette när hon häller upp kaffe till oss i hemmet i Dearp.

Anette Åkesson blev Båstads kommunalråd bara 39 år gammal. Det uppdraget hade hon i drygt sex år innan möjligheten till att få en riksdagsplats dök upp. Något som Anette nappade på och det blev dryga sex år som riksdagsledamot för Moderaterna som representant för Skåne Norra och Östra valdistrikt vilket Båstad tillhör.

I detta valet stod nu Anette som fjärdenamn på Moderaternas riksdagslista för vårt valdistrikt. Utsikterna för att distriktet skulle få fyra mandat i riksdagen detta valet eller att Anette skulle personröstas upp såg hon som små.
– Mentalt var jag förberedd på att min tid i riksdagen kunde ta slut efter valet. Det insåg jag redan när vi satte listorna i november men det hindrade inte mig från att göra ett så stort jobb som möjligt under valrörelsen. Det handlar ju om att lyfta partiet jag representerar och inte bara om mig, säger Anette.

Efter valet stod det klart att Anette inte fick behålla sin plats i riksdagen och då blev det snabba puckar. Lägenhet och arbetsrum på riksdagen skulle återlämnas inom en vecka.
– Efter en intensiv valrörelse är man rätt slut. Vi har varit ute på torg, knackat dörr hos folk och kampanjat. Vi har aldrig knackat så mycket dörr som i denna valrörelse. Jag skulle behövt sova och ta det lite lugnt efter det men så blev det inte. Det var bara att hoppa in i bilen och köra upp till Stockholm och packa ihop allt.

Hur det började
Anette kom in i politiken efter valet 1998 och kom in i fullmäktige 2002. Ett halvår innan valet 2006 tog Anette över rollen som kommunalråd i Båstad från Lars Elofson.
– Det var schysst av honom att lämna över till mig då så jag kunde bedriva valrörelse och det gick bra.

Moderaterna med Anette i förarstolen blev största parti i Båstad i valet 2006 och fick 13 lokala mandat i KF. Samma resultat i valet 2010 då även Anette stod som riksdagskandidat på plats fem för distriktet. Då var det fyra som valdes in i riksdagen och Anette blev första reserv. 2012 blev Margareta Pålsson landshövding i Skåne län och lämnade sin riksdagsplats och då stod Anette på tur att ta över.
– Jag fick då frågan att ta platsen och det tyckte jag var spännande. Trots att vi har ett relativt stort parlament i Sverige så är det få som får möjligheten att verka där.

Anette tog erbjudandet, valde riksdagen och lämnade över kommunalrådstjänsten till Kerstin Gustavsson. Att byta kommunalt politiskt arbete till riksdag krävde lite omställning.
– Att komma in mitt under en mandatperiod är lite tuffare då det efter valen finns mer resurser för att få in nya personer på sina nya uppdrag.

Margareta hade suttit i riksdagen i tio år och kommit upp sig inom hierarkin som råder där. Anette tog över hennes mandat men hamnade längst ner och fick bevisa sin roll.
– Bara för att man varit kommunalråd ska man inte tro att man är någon när man kommer in i riksdagen, säger Anette och skrattar lite.

Efter en tid i riksdagen fick Anette möjligheten att via finansutskottet jobba med kommunal ekonomi vilket passade henne perfekt.
– Det tar ett tag att komma in i hur arbetet och utskotten fungerar men där hade jag mycket att tillföra.


Anette blickar ut över naturen på Bjäre. Efter tiden som riksdagsledamot börjar en ny verklighet på hemmaplan.

Tjänstledig från PEAB
Innan tiden som heltidspolitiker jobbade Anette som projektledare, bland annat för ett inköpssystem, på Peab. Där jobbade hon i fem år och har nu varit tjänstledig i tretton år.
– Formellt har jag väl kvar min anställning som jag kan återgå till men det jag jobbade med då finns inte kvar. Jag ska träffa Peab och prata om det men jag vet inte om det blir där eller någon annan stans jag kommer att jobba framöver.

Det faktum att Anette var tjänstledig från Peab under sin tid som kommunalråd gjorde att spekulationer fanns angående om Peab gynnades på grund av detta.
– Jag skulle säga att det var precis tvärtom. Alla kommunalråd bör ha bra kontakt med våra största företag i kommunen och för min del blev det lite extra komplicerat. För att det inte skulle finnas någon misstanke på fördelar så fick vi vara försiktiga. Det kan noteras att Peab valt att inte vara med i en del offentliga upphandlingar i kommunen där de hade kunnat lägga anbud. Att inte lägga anbud är något som alla förlorar på, eftersom det minskar konkurrensen vid anbuden.

Nu är Anette tillbaka i Båstad på heltid och efter nästan 13 år som heltidspolitiker väntar en annan verklighet.

Kommer du sakna jobbet som riksdagsledamot?
– Vissa saker kommer jag sakna, andra inte. Skönt att slippa flängandet fram och tillbaka till Stockholm, skönt att få sova mer i min egen säng. Det har varit väldigt kul och lärorikt att få se hur hela arbetet fungerar i riksdagen. Det är mycket som är på helt andra sätt mot hur det fungerar i en kommun. Mer skillnader än jag först trodde. Det är otroligt kul att fått vara med om en tid i riksdagen.
Att komma tillbaka och aspirera för rollen som kommunalråd var inget som Anette hade tankar på. Intresset för att vara med i politiken finns dock kvar.
– Det är ett intresse och det går inte att stänga av. Som heltidspolitiker hade jag förmånen att jobba med mitt intresse och min hobby. Nu ska jag ha ett civilt jobb och vad det blir eller var får avgöra lite hur mycket jag hinner engagera mig.

Efter valet blev Anette ersättare i kommunfullmäktige i Båstad men hon vet inte om det kommer bli några andra politiska uppdrag.
– Vi jobbar nu med vilka poster som vilka personer ska ha. Vi får se framöver hur det blir, avslutar Anette som ser fram mot att få tillbringa mer tid på Bjäre framöver.

TEXT & FOTO: PETER JAKOBSSON