Att det skulle krävas en pandemi!

132

Kommentar på artikeln: Hon tror på gratistidningarnas betydelse för lokalsamhället

Joakim S Ormsmarck är chefredaktör och ansvarig utgivare för Bjäre NU och har varit med under en del av gratistidningarnas utveckling genom åren. Här förklarar han lite kring bakgrunden till det historiska beslutet att låta ett flertal av Sveriges gratistidningar få ta del av det statliga stöd som fram tills nu varit förbehållet de prenumererade tidningarna.

I mer än tvåhundra år har gratis- och betaltidningarna levt sida vid sida. Redan i början av 1700-talet startades Stockholmske Handels-Mercurius, som var den första gratisutdelade tidningen i landet.
De gratistidningar som vi idag ser runtom i landet har dock sin historia i de annonsblad som började delas ut under första halvan av 1900-talet. Ur denna bakgrund kan vi nog också hitta grogrunden till den misstänksamhet som genom åren funnits mot den annonsfinansierade affärsmodellen. Ska de där uppstickarna kommer här och ta våra annonsintäkter har det nog muttrats på de flesta dagstidningarna runtom i riket? De som bara vill ha pengarna och inte tar ansvar för journalistiken!

I en statlig utredning från början av 1980-talet kan vi läsa att Presstödsnämnden i juni 1979 beviljat ett produktionsbidrag till endagstidningen Förort väst, som ägdes av det annonsbladsproducerande bolaget Lerums Boktryckeri. Nämnden såg själva detta som ett problem och rapporterade:
“Det kunde synas stötande, att sådana företag kunde få presstöd eftersom annonsblad tog intäkter ifrån dagstidningarna utan att ta på sig deras kostnadskrävande redaktionella informationsspridning och opinionsbildning.”
För att komma till rätta med problemet upplystes regeringen om att det behövdes göras förändringar i förordningen kring presstöd och under budgetpropositionen 1979/80 föreslogs det att presstöd inte skulle kunna ”utgå till tidningsföretag som ger ut en betydande del annonsblad, eller som står i nära förhållande till liknande företag.”

Genom årtionden har dagtidningskoncernerna slagits med näbbar och klor för att inte släppa in de gratisutdelade tidningarna i den innersta kretsen och därmed riskera att få dela med sig av kakan. Detta har medfört att det på många orter funnits gratistidningar med räckvidder på över 80 procent av hushållen samtidigt som stödpengar pumpats in till ortens andratidning som nått en fjärdedel…

Men tiderna förändras. Själv har jag arbetat med tidningar i hela mitt vuxna liv och varit med på delar av den resan som landets gratistidningar gjort. Från att ha setts som något som katten släpat in är vi och våra branschkollegor runtom i landet nyhetsledande på många orter och faktum är att andelen vita fläckar på mediekartan skulle explodera om gratistidningarna försvann. Och varför skulle de försvinna? Läsarsiffrorna talar sitt tydliga språk, detta är tidningar som älskas av sina läsare och som når alla oavsett bakgrund, ekonomi eller utbildning.

Men trots denna utveckling skulle det komma att krävas en pandemi för att vår del av branschen på allvar skulle komma att bli en del av tidningsetablissemanget. Visst är 5 procent av den totala kakan knappast något som skapar svallvågor på tidningskartan men symbolvärdet är enormt. Inte minst då de sju största mediehusen i en gemensam skrivelse till kulturminister Amanda Lind kom med ett eget förslag på fördelning av stödet samtidigt som de fick till en knorr som för tankarna till 80-talet när de meddelar att ”vi ser också en risk för snedfördelning där ett stöd för minskad annonsomsättning går till gratistidningar med lägre ambitioner gällande det demokratiska uppdraget”.

Inget nytt under solen med andra ord. Men vi gratistidningsutgivare gör som vi brukar, vi jobbar på framåt och lägger vårt fokus på det som är viktigast för oss, våra läsare!


Joakim S Ormsmarck
Chefredaktör