Klik venligst
PERSONPORTRÄTT 2020-07-24 KL. 13:37

Bitte Hall

Bitte Hall

Årsbarn med WW2. Teaterskola med Tommy Berggren. Fäktnings i Geneve. Kärleksrymling i London. Skönhetssalong i Rom. Romantisk resebyråchef på Capri. Ett kvarts sekel som Nordenchef för Europas största bokförlag. Med mera...

Att beskriva göteborgsflickan Bitte Halls liv som händelserikt är ingen överdrift. När vi möts under det magnifika valnötsträdet i den ljuvliga trädgården mitt i Båstad har hon en bastant klippbok uppslagen i knät. Vi bläddrar, Bitte berättar. Hur hon som förfärligt pluggtrött sjuttonåring sökte och kom in på Pickwickklubbens teaterskola, där hon var klasskamrat med en viss Tommy Berggren.
– Vår lärare, skådespelaren Ove Tjernberg, påstod att den enda roll jag kunde spela var Lady Macbeth, men den sätts bara upp var tionde år, så jag gav upp.

Pappa arkitekten hade goda kontakter i Geneve och ordnade så att dottern istället kunde fara dit och läsa språk.
– Förutom franska och spanska lärde jag mig att fäkta.

Som om inte det vore nog blev den unga språkstudenten dödsförälskad, så till den milda grad att hon utan föräldrarnas vetskap rymde till London med objektet för sin kärlek. Förkovrade sig i engelska och utbildade sig på skönhetsskola. Där blev Bitte headhuntad av kosmetikajätten Max Factor som skulle öppna filial i Rom.
– Jag tackade ja utan att kunna ett ord italienska. Men jag gick hem och pluggade så det löste sig. Det var en rolig tid. Filmstjärnan Gina Lollobrigida kom dit till salongen och betedde sig, Sophia Loren var där. Vi hade många rika amerikanskor som kunder, deras män kom in och flirtade och bad mig om date. Men det var jag inte intresserad av utan tröttnade och sa arrivederci.

När Bitte förmedlar sina minnen från Italien är det som att bli förflyttad in i en Fellini-film. Susigt, dusigt och tjusigt. När möjligheten att flytta in i ett eget rum i konstnärshuset Circolo Scandinavo på Via Condotti och med utsikt över Spanska Trappan yppade sig fanns det bara ett svar för den sedan barnsben konstintresserade esteten: Si!
– Jag fick bo gratis mot att jag ordnade tebjudningar några gånger i månaden.

Fellini-filmens nästa scen utspelas på Capri. Där är vår huvudperson chef för en svensk resebyrå. När Bitte inte sitter bakom skrivbordet på sitt kontor är hon ute och dyker i det kristallklara Medelhavet. Tillsammans med sin amerikanske boyfriend och businesspartner John.
– John var på pricken lik Peter Falk, mer känd som kommissarie Columbo, och bar liksom denne ett emaljöga. Som han tappar under vårt dyk!

Likt mycket annat i den livsbejakande entreprenörens karriär leder det ena till det andra. När resebyrå så småningom går i putten ägnar sig Bitte och John åt sitt gemensamma textilföretag. Man trycker upp mönster på tyger inhandlade i Florens. Dessa säljs genom det världsomspännande italienska förlaget Mondadoris tidningar. Över en affärsmiddag på Park Avenue i New York berättar en av förlagets chefer att man ämnar sätt upp en agentur i Sverige och undrar om flerspråkliga Bitte kunde tänka sig att flytta till Stockholm och ta hand om ruljansen. Det kunde hon.
– Jag kände att det var dags för mig att återvända hem.

Affärsrelationen med Mondadori kom att bestå i 25 år. Med allt vad det innebar av möten med begåvade människor. Namedropping är inte Bittes favoritgren men vi lyckas klämma ur henne att hon bland många andra träffat: författarna Joseph Heller och Henry Miller. Den italienske Nobelpristagaren Eugenio Montale – ”som jag ledsagade runt i Stockholm på jakt efter en frack och passande hatt”. Journalisten och författarinnan Oriana Fallaci – ”när jag hämtade henne på Arlanda hade hon en gigantisk salsiccia-korv med sig eftersom hon inte tyckte vi hade någon riktig mat i Sverige.” Alf Henrikson – ”en underbar människa som lärde mig mycket.”

Idag har Bitte Hall dragit sig tillbaka från yrkeslivet. Passionen för böcker är dock intakt. När vi ber om författartips svarar hon utan minsta tvekan:
– Tove Jansson. Och alla de ryska klassikerna måste man läsa!

För snart femtio år sedan ledde ödets bilvägar Bitte till den idylliska italienska bergsbyn Apricole i regionen Ligurien. Där fanns drömhuset som blev hennes andra hem i flera decennier. Numera tillbringar hon vinterhalvåret i en våning lite närmare havet, belägen i en naturskön badort på andra sidan franska gränsen. Det var där barndomsväninnan Gunilla varit och hälsat på och bjudit med Bitte till sitt hem i Båstad.
– Jag blev förtjust. Mina föräldrar hade sommarhus i Steninge utanför Halmstad, så Båstad var för mig ganska obekant mark.

Det första Bitte gör när hon kommer hit på våren är att ta plats under valnötsträdet.
– Jag har haft huset i sex år och tycker det är idealiskt. Hela Båstad är för mig ett enda stort smultronställe. Jag älskar människorna här, alla är så vänliga.

TEXT: CLAES KANOLD
FOTO: PETER JAKOBSSON