I förra numret träffade vi Johan Gustafsson. Han valde att skicka vidare Röda Trådens stafettpinne till Bengt ”Krita” Nilsson, en eldsjälv inom Västra Karups IF med frågan ”Vilket är ditt bästa minne från alla år i föreningslivet?”

– Jag har så många minnen från alla åren med VKIF. Det är lite svårt att välja ut vilket som är det bästa men jag vill svara att det är från 2006 då a-laget gick från division 5 till 4. Sen hade vi nio år i 4:an, berättar Bengt eller ”Krita” som de flesta kallar honom.

Bengt minns derbyn under den tiden mot bland annat Torekov som lockade över 500 åskådare.
– Vi hade några riktiga duster med dem. Det är fina minnen.

När vi träffas på idrottsanläggningen i Västra Karup är det en underbar försommardag, soligt och varmt. Gräset lyser grönt och en sprinkler vattnar lilla planen, i övrigt är det ingen aktivitet denna tidiga eftermiddag men kommer senare på dagen. Bengt är i sitt andra hem när han är på idrottsanläggningen. Han saknar seniorfotbollen nu i dessa tider men ser fram mot att den snart kommer igång igen.

Bengts anknytning till VKIF är många. Han har tidigare varit lagledare och ungdomstränare. Han var sedan anställd som vaktmästare och kanslist i 20 år och sedan pensionen har Bengt fortsatt hjälpa klubben som alltiallo i ytterligare 10 år. Men det var som spelare som han började sin delaktighet i föreningen. Bengt har spelat nästan 700 matcher i klubben.
– Det var i slutet av 1970-talet. Vi hade seriesegrar och var en sväng uppe i division 4 även då.

Vad är speciellt med Västra Karup IF?
– Det finns en stark sammanhållning och engagemang i föreningen och folk i bygden ställer upp mycket. Fotbollen förenar byn.

Efter alla års engagemang i klubben har Krita träffat många personer genom idrotten.

Känner du alla som bor i Västra Karup?
– Ja, i princip. Sen är det ju att det flyttar in lite folk men väldigt många kommer till idrottsföreningen till slut. Sen är det ju en del i klubben som inte bor i Västra Karup så det är fler än så.

Bengt har sett ungdomar i Västra Karup som flyttar bort på grund av studier och sen kommer tillbaka, bildar familj och tar sina barn till klubben. Just mötet över generationer inom idrotten är något som Krita betonar.
– Jag tror det är nyttigt för de yngre att ha kontakt med äldre. När man kommer till klubben så är det alltid den härliga jargongen som finns runt idrotten. Sen tror jag att det är bra att träffa yngre människor även när man blivit gammal. Det ger mig mycket i alla fall.

Bengt är uppvuxen bara några hundra meter från idrottsplanen.
– Jag har tillbringat mycket tid i min barndom här.


Idrottsanläggningen i Västra Karup är som Kritas andra hem.

Sedan 30 år bor nu Bengt i Glimminge Plantering med sin sambo.
– Då jag lagt och lägger så mycket tid på klubben så är det bra att ha en förstående sambo, säger Bengt och skrattar men menar verkligen det. Hon är verkligen bra, förstärker Bengt.

I samtalet med Krita återkommer vi till idrott och fotboll hela tiden. Onekligen är det saker som ligger honom nära hjärtat.
– Fysisk aktivitet är bra och lagsporter tycker jag är väldigt bra. Man lär sig att ställa upp för gruppen, och inte köra sitt eget race. Det kan nog vara viktiga egenskaper för livet i stort.

Inom den internationella fotbollen är det Tottenham som är Kritas favoritlag. Intresset för dem startade med en resa.
– Det var under min aktiva tid som spelare som vi 1978 var några från Bjäre som åkte till London för att bland annat spela lite fotboll. Då fick vi även möjlighet att gästa Tottenham, se på anläggningen och träffa både spelare och tränare. Sedan dess har Tottenham varit mitt favoritlag.

Det var Bengts första resa till England men senare har det blivit fler.
– Jag har sedan varit över ett antal gånger för att kolla fotboll.

OM Bengt

Namn: Bengt ”Krita” Nilsson
Ålder: 75 år
Bostadsort: Glimminge plantering
Yrke: Pensionär med stort fotbollsintresse
Mitt smultronställe på Bjäre: Norrebro hamn

Bengt skickar vidare Röda Tråden till Sven-Bertil Bergström, tränare Västra Karups IF med frågan ”Hur motiverar du dig som tränare under så många år?”
Om Sven-Bertil kommer ni kunna läsa efter sommaren.

TEXT & FOTO: PETER JAKOBSSON