I förra numret av Bjäre NU träffade vi Peter Haarala, gymnasielärare i idrott. Röda Trådens stafettpinne skickades sedan vidare till Berit Hjalmarsson, före detta rektor, tillsammans med frågan:
”Har du tagit med dig någon speciell lärdom som barnen gett dig under åren i förskolans värld?”

– Lärdomen är väl egentligen att barn, såväl som vuxna, har så mycket mer att ge och berätta än vad man kanske tänker i första ögonblicket. Att barn är mycket mer medvetna, och har funderingar, kring saker som vi kanske inte tror. Och där har det förändrats så oerhört mycket under min verksamma tid! När jag gick min utbildning i början på 70-talet då var ju synen på barn att de var en tom påse som vi vuxna skulle fylla med någonting, medan man de sista åren har pratat mycket om det kompetenta barnet.

Berit förundras gärna över vad barn egentligen kan och tänker på, och det var det som gjorde att hon valde det yrke hon valde. Redan som liten hade hon tankar på att hon ville bli någon form av lärare, och det var bland de yngre barnen hon fann mest tjusning.
– Barn som är där 1,5-3 år är nog min favoritålder. Hela den utveckling som är där tycker jag är häftig!

Under åren har hon arbetat med barn i alla åldrar ända upp till fritidshem. Och på sin allra första arbetsplats, på ett daghem i Ängelholm, hade Berit till och med hand om bebisar som bara var fem månader gamla.
– På den tiden hade man sex månaders föräldrapenning och hade man då tagit ut en månad innan födseln så var ju dagarna slut då, minns hon.

Steget från pedagog i barngrupp till chef tog hon redan 1988. Klockarebyn skulle öppnas i en villa i Västra Karup och Berit fick en delad tjänst där hon till 25 procent var föreståndare. Men behovet av barnomsorg på orten ökade fort och redan efter ett år ökade både verksamheten och Berits procent som chef.

I sin nya roll blev hon där en av de som drev igenom att nya lokaler skulle byggas till där det då bedrevs sexårsverksamhet, så kallad deltidsförskola, och att den verksamheten i sin tur skulle inrymmas i skolans lokaler.
– Då tillhörde barnomsorgen socialnämnden och skolan tillhörde skolstyrelsen, men det blev faktiskt ett samarbete däremellan och det var lite unikt. Man kan säga att Västra Karup var lite pionjärer, eller föregångare, i att sexårsverksamheten integrerades i skolan.

Genom en omorganisation blev Berit föreståndare på Ängsbyn i Förslöv 1999 och det dröjde inte länge förrän också Skogsbyn och dagbarnvårdarna kopplades på. Under en period var hon även förskolechef för den kommunala förskolan i Grevie.
– Jag tror att jag som mest hade 56 medarbetare. Och just i den vevan, då man tyckte att man egentligen inte räckte till, så fick jag i samband med en medarbetarundersökning en utmärkelse av HR-avdelningen utifrån ett ledarskap i kvalitet och kvantitet vilket gjorde mig väldigt glad! Men jag har alltid haft förmånen att ha kompetenta och engagerade medarbetare runt omkring mig. Vi har varit ett team och det har gett mig så mycket, säger Berit och använder sig av en metafor där hon är motorn i en maskin.
– Det räcker inte bara att ha en motor, utan min största uppgift har varit att maskinen ska fungera. Alla delar är lika viktiga för att det ska bli bra för barnen. Är det någon kugge som inte fungerar så får det negativa effekter ut.

Och precis som Berit sa i samband med att hon gick i pension, så känner hon en väldig glädje och stolthet över de verksamheter som hon lämnar.

Utöver en intensiv karriär har Berit dessutom bott på gård och lagt mycket av fritiden på att hjälpa till med jordbruket. Nu har äldsta sonen tagit över sedan några år tillbaka, och i kombination med att hon i höstas la yrkeslivet bakom sig, har Berit numera massor med egentid.
– Det känns skönt att inte ha en massa måsten, men jag känner att jag behöver hitta något att göra utanför hemmet. Social samvaro och utmaningar i vardagen känns fortfarande viktigt.

Några som gynnas av hennes ledighet är de sju barnbarnen. Berit hjälper till med vård av sjuka barn, en och annan skolskjuts och står som supporter vid fotbollsplanen.
– Jag har dessutom förmånen att ha båda mina föräldrar, som nu är 86 och 87 år. Det är härligt att kunna rå om dem lite.

Utöver det har hon nu möjlighet att lägga mer tid på sitt intresse för växter och blommor. Under många år var hon del av en grupp som under namnet ”blomsterflickorna” träffades och sysslade med blomsterarrangemang.
– Vi sådde fröer, odlade och torkade blommor. Och så träffades vi i Torekov på Fiskebyns förskola och bredde ut oss i deras lekhall och gjorde våra arrangemang.

När det blev lite omodernt med eterneller gick de kurser tillsammans i blomster- och kransbindning.
– När man sysslar med att vara ledare blir man trött i huvudet och då behöver man ha något annat att vara lite kreativ med, säger Berit leende, och erkänner att hon gärna hade arbetat några timmar i en blomsteraffär nu när hon blivit pensionär.
– När min ena son gifte sig i september förra året gjorde jag arrangemang till kyrkan och till borden. Jag tycker det är väldigt roligt och skulle gärna göra mer utav det nu när tiden finns.

OM Berit Hjalmarsson

Namn: Berit Hjalmarsson
Ålder: 65 år
Bostadsort: Mäsinge
Yrke: Före detta förskolechef/rektor
Mitt smultronställe på Bjäre: Mäsinge Strand

Berit skickar vidare Röda Tråden till Carina Nilsson på Ljuskällan med frågan: ”Var får du din energi och kreativitet ifrån?”.

TEXT & FOTO: THERESE BERSÉUS SUOKAS