Ett samtal om en bok, Bjäres historia och framtiden

856

Med bakgrund som lärare, turistchef i Båstad och grundare av tennismuseet hade Kalle Eriksson huvudet fullt av Båstadhistoria som behövde förevigas. Vid 75 års ålder började Kalle skriva böcker om Bjäre. På nio år har det blivit lika många böcker. Den senaste Boken som nyligen släpptes är en skildring av Bjäres relation till havet.

Boken som heter ”Nära havet trivs jag bäst” innehåller historia om hur havet bidragit till hur livet utvecklades på Bjäre och en vandring längs Bjäres kust från Stensån till Rönne Å. Hundratals bilder skildrar Bjäre både i dåtid och nutid. Kalle kallar boken En hyllning till Bjäre.

– Det fanns en tid då nästan en person från varje hem gick till sjöss. Många av dessa blev sjökaptener eller styrman. De flesta började dock sin sjömansbana som en matros. Ofta var det på en sorts partsrederier som grannar och goda vänner hade andelar i. När sjömännen kom hem till vintern, vilket de vanligtvis gjorde, ställe de till med räknegillen då årets vinst fördelades. Det blev då ofta dramatiska berättelser om hur det var ute i världen. Allt från otäcka stormar till havs till dramatiska upplevelser i hamnar runt om i världen. Hos de unga bjärekillarna som var på dessa tillställningar och lyssnade föddes en brinnande längtan att själv få komma ut på haven. Då blev bjärebygden impregnerad av detta sjöfartsliv, inleder Kalle Eriksson.

Sjöfartslivet gav även en annan effekt på samhället och livet på gårdarna på Bjäre.
– Det var ju bara män som gick till sjöss på den tiden. Många av kaptenerna och styrmännen var jordbrukare och då blev det hustrun som tog hand om gårdens drift. Hon anställde folk, köpte foder, sålde produkterna och hade hela ansvaret för gården när sjökaptenerna var borta. Detta gav kvinnorna en särskilt stark ställning. Detta kom att på djupet prägla livet här på Bjärehalvön.

Havets möjligheter var stora för en bygd med vatten i tre väderstreck.
– Normalt sett kanske man uppfattar havet som en gräns men ju mer jag har läst i de gamla handlingarna ju mer övertygad blir jag att den tidens bjärebo upplevde inte havet som en gräns, utan tvärt om som en öppen dörr mot omvärlden. Blickarna var riktade utåt. Dels var det sjöfarten men vi ska inte förglömma fisket som har spelat en oerhört stor roll. Till exempel på medeltiden var det sillfiskeperioder som var nästan ofattbara för oss. Det finns berättelser om att ”båtarna hade svårt att ta sig fram” för det var så mycket sill i vattnet. De behövde inga fiskeredskap utan ”det var bara att ösa upp sillen” ur havet. Då på 14- och 1500-talet växte det fram en sillmarknad på Hallands Väderö dit fiskarna tog sin sill och där bereddes den och sen kom fartyg för att hämta och exportera. Det finns att läsa om i kapitlet om Hallands Väderö, berättar Kalle.

Det största och avslutande kapitlet i boken skildrar en vandring som Kalle gjort längs kusten från Hemmeslöv till Skälderviken. På vandringen bjuder Kalle på bilder och berättelser från både historiska händelser och till nutida Bjäres fantastiska natur och platser. Bilderna i boken är en blandning av Kalles egentagna bilder, från kameran som alltid är med honom, och bilder från arkiv och vänner. I början av kapitlet går att läsa om stenen Röeskall, som finns på stranden i Riviera, som var gränsmärke mellan Sverige och Danmark under åren 1645-1658 innan freden i Roskilde sedan gjorde både Halland och Skåne svenskt.
– Under vandringen längs kusten stöter vandraren hela tiden på minnen från olika tidsperioder. Det är som en öppen historiebok när man vandrar här.


Stenen Röeskall på stranden i Hemmeslöv var landgräns mellan Sverige och Danmark under åren 1645-1658

I denna ”öppna historiebok” får vi läsa om var och hur skepp byggdes. Vi får även läsaom skepp som förlist på denna kust. Hur kustremsan hade fått en helt annan prägel om det kärnkraftverk som Sydkraft hade planer på att bygga vid Burensvik hade blivit av. Boken skildrar också utvecklingen i lite närmare historia då turisterna börjar komma och Båstad blir en badort för sommarnöjen vilket ger de kustnära orterna en ny prägel. I Malen där det förr främst bodde arbetare finns nu några av Båstads dyrast adresser.
– Efter andra världskriget sker väldigt snabb utveckling och folk börjar få råd och efterfrågar fritidstomter och då nästan exploderar det av byggande av fritidshus längs kusten. Båstad började dock utvecklas som en badort redan i slutet av 1800-talet och Ludvig Nobel som var en handlingens man ser tidigt potentialen och börjar bygga tennisbanor, golfbanor, Skånegården och lägger grunden för hela Båstad Väster. Detta sker tidigare än efterfrågan tog fart men då fanns det en grund för fritidslivet i Båstad.

Idag blir det mycket diskussioner och höga röster när något nytt ska byggas och kanske måste något gammalt ge plats för det nya precis som då när Båstad bytte karaktär och gick mot turism och nöje.
– Jag kan inte säga att jag läst om eller stött på något speciellt motstånd mot Ludvig Nobels projekt. Jag har mestadels stött på positiva reaktioner. Tennisbanan vid Skansen, Skånegården, Strand hotell och så vidare var okontroversiella projekt så långt jag kunnat se i dokumenten.

Kalle Eriksson var lärare under största delen av sitt yrkesliv, först i Helsingborg sedan på Bjäre. Efter det var han turistchef i Båstad under tio år fram till pensionen. Då lade han inte av utan var med och startade tennismuseet som han jobbade med fram till 2007. Samlandet av material till böckerna har skett under hela Kalles vuxna liv men det var först efter 2007 som författandet tog fart och det har resulterat i böcker om Bjäres historia, Birgit Nilsson, Järnvägens roll på Bjäre, tennisens historia i Båstad. Detta är den nionde boken på nio år och alla har Bjäre som gemensam nämnare.
– Jag fyller 85 till hösten och när man är så gammal som jag har man inte så mycket tid på sig. Det är den bistra verkligheten, säger Kalle och tar en mun av kaffet han dukat upp till vårt möte.


Några av de böcker som Kalle Eriksson skrivit om Bjäre

Att Kalle har en skatt av kunskap i sitt huvud blir tydligt och som avslutning till vårt samtal ställde vi några konkreta frågor till Kalle.

Varför är det viktigt att kunna sin historia?
– Jag tror att kunskapen om vår historia är livsviktig för att kunna förstå vad som sker i vår tid. Det ger också bättre förutsättningar att se in i framtiden. För det som händer idag är bara en länk i en lång kedja som sträcker sig både bakåt och framåt. Ju mer man kan om den tid som har varit desto större möjligheter har man att se in i framtiden och hur utvecklingen kan tänkas att gå. Eller uttryckt på ett annat sätt: man lär sig hur svårt det är att förutse den nyckfullhet och de överraskningar som utvecklingen, det vill säga förändringarna, ibland kan visa upp.

Eftersom du kan så otroligt mycket om Bjäres historia, hur tror du då att Bjäre ser ut om 50 år?
– Oj, nu leder du mig ut på hal is givetvis men mycket är väl beroende på hur den tekniska utvecklingen kommer att bli därför att detta påverkar så mycket. Vi har redan sett hur många har kunnat bosätta sig och arbeta på Bjärehalvön och sköta jobbet i datorn. Kopplingen mellan boende och arbete är inte lika stark idag som den var en gång i tiden. Många är överens om att det är här de vill bo men under tidigare perioder så har det varit tidvis dåligt med arbeten här.

Men möjligheterna att jobba hemifrån eller från annan ort har funnits ganska länge redan och trenden på att folk flyttar till städerna är fortfarande stark?
– När du säger länge så är det en väldigt kort tid i historien. Mitt ”länge” sträcker sig över längre tid. I vissa avseende flera hundra år tillbaka men du har ju rätt i vad du säger men jag tror att resultaten av tekniska förändringar inte kommer alldeles omedelbart. Sen är ju möjligheten av att utföra ditt jobb vid en dator begränsat till vissa jobb. Många jobb kräver fortfarande att du är fysiskt närvarande i produktionen.

Du skriver i dina böcker om att de senaste hundra årens utveckling varit större och mer omfattande än någonsin tidigare. Tror du de kommande hundra åren kommer ge lika stor utveckling så de som lever på 2100-talet kommer säga att det var på 2000-talet det hände?
– Ja, det tror jag men jag har fokuserat på i mina böcker på all den utveckling som skedde på 1900-talet och beskriver det som ett århundrande i total omvandling. Om du tänker dig tillbaka till slutet av 1800-talet så har vi inte elektricitet och allt vad det förde med sig i form av teknik, bilen har ännu inte kommit inte heller flygplanen eller telefonen/telegrafen Långt mindre radio, TV och dator för vardagsbruk. Sen kom allt detta och plötsligt exploderade det av möjligheter. Allt detta gör, att jag vågar påstå, att den generation som föddes under början av 1900-talet fick uppleva en förändring från födelse till ålderdom som ingen generation tidigare fått uppleva. Utvecklingen under 1900-talet saknar motstycke i vår historia.

Tror du inte det kan bli lika mycket utveckling under 2000-talet?
– Jag tror nog det kan gå ännu fortare! Titta bara på det som hänt under den senaste tiden. Hur gamla blir de tekniska nyheterna idag? På datorutvecklingen ser vi att det som var nyheter på slutet av 90-talet var gammalt bara några år senare. En teknisk nyhets livslängd blir bara kortare och kortare. Erfarenheten av de senaste trettio årens utveckling säger att det kommer gå fortare och fortare. Det kan komma innovationer som vi inte kan föreställa oss och riktningen på förändringen kan vi inte förutse för det beror på den tekniska utvecklingen. Ingen kan förutse framtiden men det vi vet om utveckling gör att vi vet att den verkligheten vi lever i idag kommer vi inte leva i om tio eller tjugo år utan allting kommer att förändras.

Utöver att skriva böcker ägnar sig Kalle åt att samla på nya och gamla bilder från Bjäre. Under hela sitt liv har Kalle fotograferat mycket och under senare åren har många personer kommit till Kalle med sina gamla bildsamlingar.
– När jag får bilder scannar jag dem och tillsammans med mina egna bilder har jag nu ett digitalt arkiv med 52 000 bilder. Detta har jag donerat till Båstads kommun mot villkoret att bilderna ska vara tillgängliga för allmänheten, vilket de gått med på. De digitala bilderna finns kvar på min dator tills vidare och det är för att jag vill kunna ta fram och komplettera bildtexter till så många bilder som möjligt och det gör jag med hjälp av intresserade Bjärebor. Via ett nyhetsbrev och min egen hemsida efterlyser jag bildtexter samtidigt som jag har ständig kontakt med många som hjälper mig. Jag är inne i arkivet dagligen och bearbetar texter. Jag har redan lämnat över arkivet med pappersbilder, cirka 20 000 bilder, till kommunen.

Det är en historisk skatt du sitter på. Du har väl backup?
– Det har jag! Jag har en medarbetare som hjälper mig med arbetet så vi har allt på flera datorer och även kopior i bankvalv så det är säkrat. Kalle vill även betona hjälpen han fått av lokala föreningarna: Föreningen Gamla Båstad och Förslövs Socken Förr och Nu från vilka han hämtat värdefullt material. Vill du ta del av Kalles efterlysningar och arbete finns det på hans webbsida www.bjareforlaget.com.

Som avslutning på vårt samtal måste vi ställa den klassiska frågan:
Var det bättre förr?
– Nej! Åtminstone inte om vi talar om materiell standard. Mitt arkiv är sprängfyllt av skildringar av dåtidens fattigdom. När jag har grävt i vår historia har jag stött på så mycket elände i form av mänsklig förnedring. Betänk att det inte är mer än cirka hundra år sedan som människor såldes på auktion här på Bjärehalvön!! I mina tidigare böcker har jag ofta kommit tillbaka till berättelser om gångna tiders fattigdom och nöd. Stor barnadödlighet. Utarbetade människor. Ålderdom på fattighus.
Det var INTE bättre förr.

TEXT: Peter Jakobsson
FOTO: Peter Jakobsson och Kalle Eriksson