Från elitvolleyboll till fotboll i div 5

Otaliga elitseriematcher, ett flertal SM-medaljer och ett 20-tal landskamper för Sverige. Det gör sannolikt Oskar Nilsson till den mest meriterade i Västra Karups IFs herrlag i division 5. Kruxet är att Oskars meriter finns inom volleybollen, och i VKIF handlar det som bekant om fotboll.

Det är en sån där köldanfrätt aprilkväll när Oskar Nilsson kliver av a-planen i Västra Karup efter ännu ett träningspass. 26-åringen står där leende och lagom andfådd efter den avslutande spelövningen.
– Vilket gäng alltså, pustar Oskar. Det tävlas i varenda detalj på träningarna och alla kör verkligen 100 procent. Det trodde jag ändå inte om fotbollsspelare i division 5.

Som ett av säsongens nyförvärv i Västra Karup visste inte Oskar riktigt vad han skulle förvänta sig. När han provtränade med VKIF i vintras klickade det dock direkt.
– Jag blev otroligt väl mottagen och kom med i gemenskapen direkt, Karup kändes helt rätt från första stund, konstaterar Oskar som dessutom gjorde bra ifrån sig direkt i premiären i division 5, ett mål i hemmavinsten mot Kullavägen.

Oskar Nilssons fotbollsresa började hemma i Våxtorp som knatte. Storebror John spelade fotboll och lillebror Oskar skulle prompt göra likadant som storebror. Samtidigt ägnades vintersäsongerna åt volleyboll-spel i Vindrarp, en sport där Oskar utmärkte sig än mer än på fotbollsplanen.
– I 15-årsåldern blev jag tvungen att välja, och eftersom jag sökte och kom in på volleybollgymnasiet i Falköping blev volleybollen det självklara valet. På riksgymnasiet i Falköping tillhörde Oskar en av de mer tongivande spelarna och kom dessutom att bli uttagen i det svenska juniorlandslaget i volleyboll. Karriären som elitvolleybollspelare gick spikrakt. Efter gymnasiet blev det elitseriespel i Örkelljunga under fyra säsonger. Men så började det där knät att spöka.
– Menisken sprack under en träning och dom fick sy ihop den på IFK-kliniken i Göteborg. Jag körde rehab i nästan ett år, men kom tillbaka bättre än nånsin. Men ständiga upphopp och framför allt landningar rakt ner på stumma inomhus-golv flera gånger i timmen, varje dag, i princip året runt fortsatte att nöta på Oskars knän.
– Till sist gick det inte längre, smärtan var för stor och jag kunde inte göra mig själv rättvisa på planen. Det var ett otroligt tufft beslut som gnagde i mig länge, men att sluta spela volleyboll på elitnivå var till slut mitt enda alternativ, berättar Oskar. Den tomhet som kom över mig efter beslutet var enorm. Hela mitt liv och allt jag gjort fram tills dess handlade om volleybollspelaren Oskar Nilsson. I ett enda slag försvann i princip hela min identitet, det var oerhört jobbigt, konstaterar Oskar.

Men fotbollen fanns där. En sport som inte belastade Oskars knän på samma sätt och som gick alldeles utmärkt att utöva. Våxtorps BoIS i den halländska sjuan fick förstärkning och direkt började Nilsson att peta in mål i parti och minut.
– Jag har alltid varit anfallare, ända sedan tiden som knattespelare, det blev bara så, menar Oskar som ser förmågan att läsa spelet som sin främsta tillgång inom fotbollen. Att likt Tomas Mûller i Bayern Mûnchen, inga andra jämförelser, helt plötsligt stå på det ställe där bollen hamnar och kunna trycka in den i mål.
– Sen är det klart att jag har enorm nytta av all volleybollträning genom åren, även inom fotbollen, berättar Oskar. Även om jag långtifrån har den spänst jag hade som elitseriespelare så når jag ändå nästan alltid högre än motståndarna i nickdueller. All överkroppsträning ger mig också bra möjligheter att hålla undan motståndare i täta dueller.

Målskördandet i Våxtorp fick division 3-klubben Laholms FK att höra av sig.
– Jag provtränade med LFK ett antal gånger och det gick väldigt bra. Samtidigt kunde jag inte räkna med nån startplats eller jättemycket speltid där, så jag valde att stå över det klubbytet.
– Inte minst också för att jag bor i Ängelholm och spel i trean hade inneburit pendling till Laholm fem gånger i veckan, resonerar Oskar Men när Västra Karups IF i division 5 visade intresse var valet lättare.
– Två träningar per vecka och match en dag, perfekt, menar Oskar. Och vilket gäng jag hamnat i, fortsätter han. Stämningen är på topp, alla hjälper varandra och det finns en stor ambition att göra nåt bra av den här säsongen.

Den forne elitidrottaren tar upp ett par kvarglömda benskydd från det råkallt fuktiga gräset och går mot omklädningsrummet på Västra Karups IP. Kontrasten mot fullsatta slutspelsläktare, intensiv mediabevakning och hägrande SM-medaljer kunde knappast varit större. Ändå verkar Oskar synnerligen tillfreds och nöjd med sitt nya idrottsliv. Och det är klart, bollen finns ju fortfarande där, i Oskar Nilsson liv. Världens bästa leksak.

TEXT & FOTO: Roger Bengtsson