Prisad av inredningsmagasin. Skapar offentligt verk i Uppsala, Nobelmuseets paviljong på Sergels Torg under Nobelveckan, inreder ölbar i Tokyo, förvandlar avkristnad kyrka i Sundbyberg till bryggeri&bar. 2020 är ett bra år för Fredrik Paulsen.

– Det tuffar på, konstaterar den Vejby-strandbördige möbeldesignern, som dessutom hinner med att formge sina egna unika möbler i studion i Örnsberg, just utanför Stockholm, där han huserar sedan tio år.

Fredrik Paulsen har en master från Royal College of Art i London och kandidatexamen från Beckmans Designhögskola i Stockholm. Genom att jobba konsekvent experimentellt med sina möbler – varje objekt produceras i endast ett exemplar – rör sig hans verk i gränslandet mellan konst och design. Det är tätt med specialuppdragen, där han inreder till exempel barer, restauranger och utställningar. Soloutställningen ”Unmaking Democratic Design” på Röhsska i Göteborg i samband med museets återöppnande vintern 2019 rönte stor uppmärksamhet och när han ställde ut 20 stolar på Bukowskis i våras såldes allihop under de första timmarna. Fredrik finns, som en av ett trettiotal inbjudna formgivare, representerad i Nationalmuseets nya restaurang och i Köpenhamn saluförs hans produkter av prestigefyllda galleriet Etage Projects.
– När man har det såhär intensivt är det skönt att komma ner till Vejbystrand för att ladda batterierna. Mamma bor kvar och jag stannar hos henne i fyra-fem veckor. Men först mellanlandar min sambo och jag i hennes föräldrahem på Öland.

Hur var Vejbystrand som grogrund för en blivande designer?
– Fantastiskt. Att växa upp på 80–90 talet innan internet fanns betydde att om man var nyfiken på annat än det vanliga fick man söka upp det själv. Jag var väldigt intresserad av olika subkulturer som musik, film, allt som var speciellt. Jag skickade brev till olika skivbolag och bad om deras utgivningskataloger.

– Sedan var livet som ung otroligt fritt. Man kunde flyta omkring i gäng med kompisar. Bus, äventyr, cykla ner till stranden. Alla intryck skapade en frihetskänsla, om man får vara lite romantisk. Dofterna minns jag mest: havet, solvarma tallar, nyponblommor. Att få se solen gå ner i havshorisonten skapar någon slags inre frid.

När insåg du att det var designer du var ämnad att bli?
– Där har jag två olika spår: dels hade jag aldrig vetat vad design var utan det var mest som en slump. När jag tagit studenten och inte visste vad jag skulle göra fick jag tipset att söka en folkhögskola, vilket jag gjorde och hamnade i Grebbestad, där jag pluggade möbelsnickeri. Där insåg jag hur kul jag tyckte det var.


Fredrik Paulsen upptäckte sin glädje för design under en folkhögskoleutbildning han gick i Grebbestad.

– Men när jag var hemma hos mamma i Vejbystrand för något år sedan och tittade i gamla lådor hittade jag en sån där kompisbok man hade när man var liten. Där hade jag på frågan ”Vad vill du bli när du blir stor” svarat ”kock eller designer”, då var jag tio år kanske. Det hade jag inget minne av själv utan hajade till när jag fick syn på vad jag skrivit. Idag jobbar jag ju som designer och mitt största intresse är matlagning. Det är lite häftigt.

Nu är du på plats!
– Jajaja verkligen. Jag älskar det. Mamma bor 200 meter från stranden, så det första jag gör är att tassa ner till havet. Om det är höst, vinter eller sommar spelar ingen roll. Klipporna och vassen. Där finns ett trädäck där jag bara står och glor, känner dofterna, hör ljudet. Det är mitt Happy Place!

Några övriga ritualer?
– Ja, det har jag (stort skratt). Det är att åka bort till Förslöv och handla griljerat fläsk på Heberleins, det är ett måste. När mamma kommer upp och hälsar på i Stockholm har hon oftast med sig!

Hur kan ett vanligt dygn arta sig för dig i Vejbystrand?
– Gärna promenader längs heden bort mot Lervik eller andra hållet mot Magnarp. Antingen i början eller som avslutning på dagen. Oavsett väder tar jag alltid ett dopp i havet. Sedan är det slappa som gäller för min del. Eftersom jag tycker så mycket om att laga mat brukar dagens stora göromål vara att fundera ut vad man ska ha till middag. På den nivån är det.

Några smultronställen du vill dela med dig av?
– Lilla Ro café i Stora Hult är mysigt. Och Vejby Loppis såklart!

Text: Claes Kanold
Foto: Peter Jakobsson