Globalt miljöengagemang sker bäst via lokalt arbete

143

Alla ni som har besökt återvinningscentralen i Svenstad de senaste åren har troligtvis lagt märke till en blå container för återbruk. Den har skötts av två ideella lokala föreningar som genom sitt arbete har minskat det lokala sopberget med drygt tjugo ton avfall varje år.

Det som någon kommuninnevånare har kasserat har via våra loppmarknader kommit andra till nytta, men vid nyår kommer verksamheterna att upphöra. NSR (Nordvästra Skånes Renhållningsaktiebolag) har beslutat att kontraktera en annan aktör som har för avsikt att skeppa materialet tusentals kilometer bort.

Den nuvarande lokala återbruksverksamhet har förutom de uppenbara vinsterna ur ett miljöperspektiv även medfört arbetstillfällen och praktikplatser till ett antal kommuninnevånare som ursprungligen stod långt ifrån den gängse arbetsmarknaden. Föreningarna har kunnat erbjuda ”enkla arbeten” och arbetstagarna har därmed blivit en betydande komponent i ambitionen att skapa ett hållbarare samhälle samtidigt har de fått inkomster och självkänslan i vetskapen om att de utför ett betydelsefullt arbete. 

Föreningarnas ambition har varit att bidra till ett ekologiskt kretslopp med ett lokalt perspektiv då vi menar att en stor del av miljövinsten går förlorad om materialet skall transporteras långa sträckor.   

Vi blev därför förvånade när NSR beslutade sig för att säga upp vårt avtal till förmån för verksamheten i Svalöv som med dieseldrivna lastbilar skall förmedla Båstadbornas skänkta kläder och möbler till sociala verksamheter i Östeuropa!

Vi har självklart inget emot om att stödja det sociala arbetet i dessa länder men vi ifrågasätter starkt om det är miljömässigt försvarbart att transportera återbruksmaterial på detta sätt när vi sedan flera år har bevisat att det kan avsättas lokalt? Vi finner det samtidigt anmärkningsvärt att kommunägda NSR skall beröva ett tiotal marginaliserade kommuninnevånare sysselsättningstillfällen genom att exportera deras arbetsuppgifter bort från kommunen.

Framgångsrikt miljöarbete utgår nära nog alltid från en ambition att arbeta lokalt med ett holistiskt perspektiv. Detta är inte något nytt, det beskrevs redan på sjuttiotalet av Erik Dammann som i sin bok: ”Framtiden i våra händer” formulerade begreppet ”gräv där du står” vars andemening är att om vi vill bidra till bättre luft, minskad global uppvärmning och motverka fattigdom så skall vi verka på vår egen bakgård d.v.s. i vår egen kommun, i vårt eget land och då även på vår egen återvinningscentral.

Vi svenskar har en livsstil som kräver fyra jordklot om vi skall upphöra med att våldta moder jord på detta sätt så är det nödvändigt att vi byter ut överkonsumtion mot återhållsamhet och återbruk. Vårt lilla återbruksprojekt var en liten men betydelsefull komponent i den processen men nu skall det upphöra till förmån för stordrift som riskerar att övergå till rovdrift.

Vi tycker att Båstadborna både har skyldigheten och rättigheten att ta ställning till om deras kasserade material skall återbrukas och i så fall var, hur och av vem. Hittills har deras bidrag gett andra kommuninnevånare vettiga arbetsuppgifter samtidigt som deras avlagda kläder, leksaker och möbler har kommit till fortsatt användning och glädje i andra hem i kommunen. Det har inte kostat skattebetalarna en krona och det har inte förstört miljön genom långa transporter.

Det har skett lokalt under flera år och det sker ännu men till nästa år så skall det ske i Polen och Rumänien kan någon vettig människa förklara logiken i det?

Hans Johansson
Båstad