I förra numret av Bjäre NU träffade vi Thor-Oscar Fagander, arkitekt. Han valde att skicka vidare Röda Trådens stafettpinne till Mattias Hallberg, snickare, tillsammans med frågan:
”Om du inte hade varit snickare, vad hade du jobbat som då?”

– Kanske arkeolog. Det hade nog passat ganska bra. Jag gillar gamla grejer! Och jag är noggrann och tålmodig.

Fast i verkligheten så finns det inget annat yrke för Mattias. Han visste tidigt att det var snickare han ville bli, och har nu drivit egen byggfirma i drygt 15 år. Men den där förkärleken för gamla grejer, den löper som en röd tråd genom det mesta i hans liv. Det syns inte minst i huset där han och hans familj för närvarande bor.
– Huset är byggt 1907 och var ett av de första husen här, berättar Mattias som valde att bevara så mycket som möjligt av originaldetaljerna.
– Att renovera gamla grejer är det jag tycker är roligast, det är kul när sakerna håller en längre tid och att arbeta med genuina material.

Hans fru, Cecilia, anser att Mattias ofta är alldeles för blygsam och vill gärna hjälpa till att lyfta fram hans färdigheter. Hon visar runt på flera av hans projekt i hemmet.
– Han tycker om specialprojekt som behöver lite speciallösningar, och är väldigt duktig på att designa och utforma! Vill jag ha en speciell hylla eller stol eller något annat här hemma så gör han det. Till och med kaninhuset har speciallösningar, säger hon skrattande och pekar ut genom fönstret.

Som egenföretagare har Mattias lyxen att kunna styra sina arbetstider, vilket har varit till stor nytta i logistiken kring parets tre döttrar. Det blir mycket körande till olika aktiviteter.
– Vi pappor som turas om att skjutsa brukar skoja om att vi nästan är transportledare!

Men det är inte bara i organiseringen av familjepusslet som Mattias ser fördelar i att vara egen, det underlättar även när man vill fly vardagen en stund.
– Vi tycker om att resa och vill gärna visa barnen att det finns mer än det som är här omkring.

Bland annat har familjen varit längre perioder i Asien.
– De har varit där två gånger. Först var vi i Kina, Kambodja och Thailand, och andra gången var det Vietnam, Thailand, Malaysia och Singapore. Den längsta tiden var vi i Thailand och då gick vår äldsta dotter i svenska skolan där, det är ju lite bökigt när man kommer upp i skolplikt.
En resa som Mattias annars gärna ser tillbaka till var när han för många år sedan besökte Sydamerika för första gången. Han och en kompis var i Peru, Bolivia, Chile och Argentina.
– Jag tycker egentligen inte om att flyga så vi tog oss runt landvägen och fick se fantastiskt mycket av kontinenten. Bland annat Machu Picchu och inkaleden, där har vi min röda tråd med gamla grejer igen, säger han och ler.

Machu Picchu är inte det enda underverket som Mattias upplevt. Han och Cecilia har nämligen besökt alla sju under sina resor tillsammans.
– I med att vi tycker om att resa så blev det ganska naturligt att man även hamnade på de ställena. Och när man bara hade något ställe kvar så kunde man lika gärna ta det också!
– Eftersom inte jag var med på första resan till Machu Picchu så fick han dessutom ta med mig dit sen också, tillägger Cecilia skrattande.

Det hade han dock inget emot, då inka-staden är den plats som imponerat absolut mest på honom.
– Man vet ju själv hur bökigt det är att arbeta med så hårda material, och de har fått till det så perfekt med så få hjälpmedel. Det är otroligt!

Petra i Jordanien var ett av de sista underverken som paret besökte, och då fick även mellandottern Lily vara med på ett hörn. Som tremånaders hängde hon tryggt i bärselen medan föräldrarna utforskade den antika staden 2013. Men det är inte omöjligt att även systrarna får se några underverk så småningom.
– Vi får kanske visa dem sen när de är större. Då kan det bli Machu Picchu en tredje gång!

OM Mattias Hallberg

Namn: Mattias Hallberg
Ålder: 45 år
Bostadsort: Båstad
Yrke: Snickare
Mitt smultronställe på Bjäre: Mina svampställen

Mattias skickar vidare Röda Tråden till Anders Svensson, Banchef på Båstad Golfklubb, med frågan: ”Hur är det att ha flyttat tillbaka till Bjäre igen?”

TEXT & FOTO: THERESE BERSÉUS SUOKAS