Åsa Rönnow skulle till Helsingborg måndagen 21 januari för att jobba och valde att ta tåget. Hon lämnade bilen på eftermiddagen och när hon kom tillbaka vid 23.50 kunde hon inte hitta sin bil.

– Jag stod i flera minuter och kollade efter min bil men det enda jag såg var en bil som hade brunnit och som stod och rykte. Jag är inte lättchockad i vanliga fall men detta var en chock även för mig, förklarar Åsa.

Oturligt nog så var Åsas mobiltelefon urladdad och död och hon var ensam vid stationen.
– När bussen kom in sa jag till chauffören att ”Jag tror min bil har brunnit upp”. Han ville då hjälpa till att ringa efter taxi eller nåt. I samma veva kom det en tjej förbi med bil som var så snäll så hon körde mig hem. Det hela var så surrealistiskt.

För två år sedan flyttade Åsa från Malmö till Bjäre.
– I Malmö är man van med att det händer mycket skit men när vi flyttade till landet så trodde vi att det skulle vara mer lugnt och fridfullt, vilket det är. Och så händer detta. Det är totalt hjärnbefriade människor som bara ställer till med skit när de gör sånt här. Det är ju en sak om folk stjäl saker för egen vinning men detta är bara skadegörelse.

Nu upptäckte Åsa själv att bilen hade brunnit upp men det är ingen myndighet som har hört av sig.
– Man kan tycka att polisen skulle ringt och sagt att min bil har brunnit upp. Nu fick jag själv ringa och då var det redan en anmälan upprättad.

Vid skadegörelse och inbrott på allmänna platser kommer ofta samma ämne upp.
– Jag tycker verkligen de borde sätta upp övervakningskameror vid parkeringarna så de kan se vilka som gör dessa dåden.

Så som Bjäre ser ut så är det många som är tvungna att ta bilen till tågstationen för att kunna åka tåg, så även Åsa.
– Jag kan väl teoretiskt cykla men det skulle ta ett tag och är knappast realistiskt när det är tidiga mornar eller sena kvällar och dåligt väder.

Hur påverkar detta dig?
– Det är en tråkig samhällsutveckling när man känner sig otrygg. Men det var bara en bil, inga människor kom till skada och jag hade inga värdefulla saker i bilen. Men det blir massa strul med försäkringsbolag, leasingbolag, hyrbilar, självrisker med mer. Det hade jag gärna sluppit, berättar Åsa.

TEXT & FOTO: PETER JAKOBSSON