Konsten att få ett arbete utanför storstäderna

159

För exakt tre år sedan förändrade jag mitt liv. En process som vuxit fram en längre tid fick nu sitt förverkligande. På mitt arbete inom Hyresgästföreningen i Stockholm, gjordes en omfattande omorganisation vilket skulle ha medfört flytt till ny arbetsplats med flera timmars pendling varje dag. Beslutet var därför inte så svårt att fatta, nu eller aldrig skulle jag förverkliga min dröm om att flytta till Skåne, för gott.

Landade i nordvästra Skåne inte långt från Båstad där jag fann en trevlig lägenhet i ett lugnt bostadsområde. Fantastiska ortsbor välkomnade mig för att jag inte bara var sommargäst utan för att jag valt att bli permanent boende. Allt är idylliskt, utom för en sak; jag får inget arbete.

Har sökt hundratals jobb inom mina områden, kundtjänst, administration och enklare redovisning. Har tidigare arbetet i bank, har kassa vana då jag i början av mitt yrkesliv jobbade i livsmedelsaffär och klädbutik. Kan hyreslagen då jag arbetat flera år inom Hyresgästföreningen, suttit i deras kundtjänst och har fått beröm för att jag kan hantera även besvärliga kunder på ett professionellt sätt. Har även arbetat som konsult i flera år inom kundtjänst och administration. Har arbetat i reception och växel. Så jag har en bred CV.  Söker arbeten från Halmstad till Helsingborg med omnejd. Har bil. Söker vikariat, heltid, deltid och sommar jobb, men inget napp. Går vidare i en del rekryteringsprocesser men där stannar det.

Bra CV

Får oftast omdömet av arbetsgivare att jag har en bra CV som de gärna vill behålla om det skulle dyka upp något ledigt en annan gång. Men det har aldrig hänt på mina tre år trots att företaget återigen har annonserat efter arbetskraft. Då har jag sökt igen fastän de har mitt CV, men inte kommit i fråga. Så min tolkning blir ju att detta är en standardfras man säger för att avsluta processen och för att framstå som en trevlig arbetsgivare. Ett annat irritationsmoment är att när man gått vidare i rekryteringsprocessen så får man efter ett tag besked om att ” vi har valt att lösa det med intern personal”. Tänk så mycket tid och pengar företagen skulle ha sparat om de hade tänkt efter innan, och så många sökande som hade sluppit lägga ner tid och kraft på just den ansökan.

Arbetsförmedlingen

Handläggaren på AF kan inte förstå varför jag inte kan komma i fråga. En annan handläggare tyckte jag borde återvända till Stockholm vilket är otänkbart och skulle dessutom inte fungera p.g.a. den svåra bostadsbristen. Förslaget blev då att ”du kan väl bo hos kompisar” vilket knappast är ett realistiskt alternativ när man är vuxen och självständig.

FAS 3

Så nu sitter jag här i mitt trevliga hem i vackra Skåne och kommer snart hamna i den beryktade FAS 3. Om inte jag som svenskfödd kvinna i femtioårsåldern, med god arbetslivserfarenhet kan få ett arbete på tre år, hur ska då nyanlända, från avlägsna kontinenter och som kämpar med att lära sig ett nytt språk, få ett arbete i Sverige och kunna försörja sig och sina familjer? Vill ju inget hellre än att ha ett arbete och kunna försörja mig själv. Så hur ska jag bära mig åt? Det finns ju arbeten inom mitt sökområde, problemet är att jag inte kommer ifråga.

Kanske har ni läsare bra idéer som ni kan delge mig och andra som befinner sig i samma situation. För jag lär nog inte vara ensam.

”Arbetssökande optimist”