I slutet av december träffade vi Johan Eklund, försäljningschef på Johan Lidby Vinhandel. Han valde att skicka vidare Röda Trådens stafettpinne till Kristoffer Henningsson på Pensionat och Restaurang Hjorten, tillsammans med frågan: ”Hur har det varit att ta över ett anrikt gammalt hotell och restaurang?”

– Många krögare som jag pratat med, som är erfarna och haft restaurang i 20-30 år, har alla sagt att det tar ett år att sätt en restaurang. Och det citatet stämmer så bra. Det är en inkörsport som tar ett tag, och det gjorde det även för oss. Det var jättetufft i början för många förväntade sig att det skulle vara EXAKT som det varit! Men jag vill att folk ska komma hit för vad det är, inte för vad det varit. Efter andra året har det gått som tåget och både gamla stamgäster, och nya, har kommit hit.

Kristoffer själv är också gammal stamgäst. Han växte upp i samma område och hans föräldrar arbetade en kort period i restaurangen. Därför har även han sett värde i att behålla vissa delar av Hjortens kärna. Barnrummet, där han själv ätit många måltider framför tvn, finns till exempel kvar.
– Alla klockorna och tavlorna på väggarna ville jag också ta med mig, så man känner igen Hjorten från hur det var förr, men in i 2000-talet.

Kristoffer växte upp i en familj där samtliga arbetade inom hotell och restaurang, och yrket mer eller mindre låg i blodet. Trots det hade han ingen aning under sina studieår om att det var inom den världen han skulle hamna. Han läste ekonomi och handelsrätt i Lund och spenderade sedan ett halvår i England där han läste engelska vid Cambridge.

När han kom tillbaka till Båstad arbetade han ett år för ett företag som tillverkade portabla larmsystem, innan han hamnade på familjeägda Hotell Skansen. Även under sin uppväxt har Kristoffer hjälpt sin pappa under perioder, och han minns leende sina första uppdrag.
– Jag började där när jag var 12 med att, mellan fyra på natten och sju på morgonen, plocka fimpar och städa utanför! Sommaren därpå fyllde jag på alla mini-barer. Sen körde jag disken ett tag. Sen receptionen. Och sen även lite extra i restaurangen.

I ungefär två år arbetade Kristoffer på hotellet innan han, sensommaren 2016, hoppade på chansen att ta över Hjorten och driva något i egen regi. Någon konkurrent till sin pappa ser han inte sig som, utan ju fler ställen som finns i Båstad desto bättre enligt honom. Inte bara för turismnäringen, utan även för Båstad som ort.
– Pensionatet är för Sverige, men restaurangen är för Båstad.

Och Kristoffer försöker verkligen underlätta för båstadborna att kunna komma ut och äta. Inte minst med att det är öppet även under lågsäsong, men även genom att man till och med kan ta med sig hunden.
– Det är ju en familjemedlem. Jag vet att om man har hund så är det lite trixigt ibland att gå ut och äta, och då blir man hemma.

Men trots att han är en riktig hundälskare så har han ingen egen. Däremot har han fått sina föräldrar till att skaffa en, som han gärna lånar. Någon egen hinns inte riktigt med just nu.
– Det här är ju mitt liv, säger han och ser sig om i restaurangen där vi sitter.
– Det här gör jag 95 procent av min tid och så har det varit de senaste tre åren. Jag till och med bodde här i 14 månader i väntan på att min nya lägenhet skulle bli färdig.

Inredning har blivit lite av en hobby för Kristoffer, och han har tyckt om att skapa sitt nya hem.
– Jag flyttade dit i somras och nu börjar det bli ganska färdigt, så jag får försöka hitta något nytt att pilla med.

I övrigt fylls den lilla fritid som finns med att försöka komma igång med träning. I mitten på december fullföljdes första passet.
– Jag ska göra allt möjligt. Paddel, ut och springa… bara komma igång! Jag har varit dålig på det. Man jobbar så mycket och sen är man så sliten. Jag försöker vara ledig på måndagar, men man går hem på söndagen och sover till tisdagen!

OM Kristoffer Henningsson

Namn: Kristoffer Henningsson
Ålder: 33 år
Bostadsort: Båstad
Yrke: Ägare av Hjorten
Mitt smultronställe på Bjäre: Malenområdet

Kristoffer skickar vidare Röda Tråden till Johan Bussler, som tidigare hade caféet Två Män, med frågan: ”Vi alla saknar två män! Kommer det i framtiden kanske dyka upp ett nytt café i samma anda?”.

TEXT & FOTO: THERESE BERSÉUS SUOKAS