71 år gammal debuterade Kung Gustav V på tennistävling i Båstad. En otrolig historia om hur tennisen utvecklades på orten.

I samband med att ingenjör Ludvig Nobel 1905 kom till Båstad och började bygga upp sin bad och turistanläggning, förstod han tennisens betydelse för att aktivera badgästerna. 1907 byggdes en cementbana och Båstads Lawn Tennis Klubb bildades.

Till Båstad kom tennisspelet på allvar när riktiga banor anlades, spelet utvecklades och mindre tävlingar anordnades. Föreningen Båstad Tennis bildades 1925.

De tennisbanor som fanns var cementbanor som inte gillades av tennisspelarna. Det ställdes mer och mer krav på att få så kallade mjuka banor – en-tout-cas-banor. Nobel hade ett antal gånger gjort framställan till municipalstämman om nya banor men från det håller fick han inget gehör.

1928 köptes magasinet och byggdes om och fick namnet Skansen och ingick i tennisanläggningen. 1933 blev stenläktaren i söder klar och kom att utgöra ett vackert inslag i anläggningen. Ombyggnader har sedan dess skett i omgångar under årens lopp till dagens Centercourt.

1928 besökte Gustav V Trollenäs slott. Detta besök sammanföll med tävlingsveckan i Båstad. Nobel ringde upp kabinettskammarherre af Ugglas och undrade om möjligtvis kungen kunde komma till Båstad för att bese en tennismatch. Svaret var jakande och en dag bestämdes. Den stora dagen började dåligt – det ösregnade. Stämningen var förståligt nog inte i topp. Tävlingsledningen deppade och regnet bara fortsatte. Då ringer det från Trollenäs. Här börjar det spricka upp. Kungen själv lär ha sagt ”Jag kommer om en timma, jag vill inte göra er ledsna.” Kan man tänka sig, regnet upphörde och blå himmel visade sig över Båstad. Med kungen som åskådare blev dagen en fullträff.

1929 kom kungen tillbaks som åskådare. Nobel tog modet till sig och ställde frågan om kungen skulle vilja tävla året därpå. Till stor glädje svarade kungen: ”Ja, jag lovar dig att spela här nästa år, om jag inte är för gammal då.”

Nobel visade ett par tänkbara rum på Skånegården. Även en säng med ”de rätta måtten” (kungen var lång) kommer att beställas. Så visade Nobel den tänkbara matsalen på Strand. Då lär kungen har yttrat: ”Nej, i den där konsthallen vill jag inte äta. Jag vill sitta så jag kan se havet och även lite folk”.

Sommaren 1930 kom kungen till Båstad för sin första tävling i Båstad. Mr G var inte för gammal, det blev totalt 15 tävlingssomrar i rad.
Från och med sommaren 1931 smyckades stationen med flaggor och kungligt namnschiffer tillverkat av båstadsnejlikor.


Kungen spelar tennis i Båstad inför fullsatt läktare 1930.

I början spelades det på cementbanor som kunde bli mycket hala om de var blöta. Kungen ställde aldrig några krav på något utom i ett fall, banorna skulle vara torra, men så hände det som inte fick hända. Det hade regnat lite och banan som kungen skulle spela på var något blöt, men som dock accepterades. Under spelet föll kungen hastigt baklänges och slog sig ordentligt, skrapade sönder armbåge och händer. Men inte värre än att matchen kunde fortsätta. Om det var en hal fläck eller något annat som var orsaken är osäkert.

Detta hände på finaldagen 1932 och på kvällen när kungen tog farväl, var han märkbart påverkad med ett stort bandage. Skadan hade inflammerats med en påföljande svår varbildning i handen.

Året där på lovade han att återkomma eftersom det planerades för att lägga om banorna. Nobel hade under en tid arbetat för att cementbanorna skulle läggs om till mjukbanor och framfört sina synpunkter till municipalnämnden, men inget hände.

1934 planerades för en stortävling året därpå. Nobel fick klart för sig att någon tävling blir det troligtvis inte med cementbanor. Han gjorde en ny framställan till nämnden som bordlade frågan. För Nobel blev bordläggningen en stor besvikelse. Det var viktigt att snarast möjligt komma igång med arbete om banorna skulle vara klara 1935.

Han ilsknade till och skrev till Båstads municipalnämnd och stämma. Han påminde om hur mycket han gjort för kommunen och räknade upp en lång rad åtgärder han gjort. Han avslutade brevet med att om det inte blir nya banor kommer all tävlingsverksamhet att läggas ner eller så flyttar han anläggningen längre västerut till sjötorpsområdet och ”då går samhället miste om nöjesskatten som under de senaste åren tillfört samhället högst betydande medel”.

Kanske kungens missöde på tennisbanan 1932 bidrog till att banorna lades om. Året därpå revs de båda cementbanorna upp och ersattes med två ”en-tous-cas” och detta tillfredsställde kungen som anmälde sig på nytt för tävling.

Under kungabesöken lades sommarkonseljerna till Båstad som hölls på Skånegården. Eftersom regeringen kom till Båstad och deltog i konseljerna uppmärksammades detta. Att kungens konseljer lades till Båstad blev en god PR för kommunen. Även under krigsåren genomfördes sommarkonseljerna utan någon större polisinsats.

Det har berättats att 1936 kom stadsminister Per Albin Hansson till Båstad på semester, samma tid som tennisveckan. Per Albin åt på Strand, på samma ställe som kungen, några bord från varandra. På bådas kuvert stod ett glas rödvin, de hade samma smak. De båda herrarna träffades då och då och skämtade om alldagliga ting. Det fanns en stor vänskap mellan kungen och regeringschefen och dessutom trivdes de tillsammans.

Kungen tävlade enbart i dubbel och var ingen spelare av dagens tennis. Dåtida tennis och dagens har väldigt lite gemensamt. Även om inte kungen tillhörde toppeliten med hårda slag, spelade han mycket smart. Enligt utsago var han mycket taktisk i sitt spel och bäddade därför till många segrar. En sak kan vi vara överens om, Gustav V har betytt oerhört mycket för svensk tennis och för Båstad.

Kung Gustav V – Mr G – tävlade i Båstad 1944 för sista gången, då 86 år gammal. Han avled den 29 okt 1950.

TEXT: PETER JAKOBSSON