Likabehandlingsprincipen

80

I vissa delar av vår kommun finns kommunala vägar, vatten och avlopp, samt närhet till busslinjer, bibliotek, badanläggningar, skatepark och friidrottsanläggning. I andra delar av vår kommun kan man njuta av närheten till naturen, titta på gladan som flyger, lyssna på korna som råmar och avnjuta sina nyplockade och nykokta potatisar. Vissa kommuninvånare behöver inte betala extra avgifter för vägar, snöröjning, vårlökar, parker, lekplatser, gatubelysning och cykelvägar. Andra kommuninvånare betalar tusentals kronor årligen utöver sin kommunalskatt för att ha farbara vägar, eget vatten och egen infiltrationsbädd och har bara 70-vägar utan belysning runt omkring sig.

Det är inte likvärdiga förutsättningar för de som bor i kommunens tätorter och för de som bor på landsbygden och det är omöjligt för kommunen att tillhandahålla likadan samhällsservice för alla kommunens invånare. Detta vet de som bor i tätorterna och de som bor på landsbygden. Men kommunens tjänstemän inom verksamhetsområdet Barn och skola tänker annorlunda. För dem har likabehandlingsprincipen blivit ett slagträ i en absurd kamp för att förhindra att barnen på landsbygden ska kunna leka med en kompis hemma efter skolan.

Majoriteten av barnen på landsbygden åker skolskjuts med kommunens bussar. Dessa barn hindras sedan ett par år tillbaka av kommunens tjänstemän från att ta med sig en kompis hem efter skolan. Alla andra barn i kommunen som kan gå, cykla eller åka linjebuss till och från skolan har möjlighet till detta grundläggande behov: att få leka med sina kompisar. När kommunfullmäktige i september beslutade att återigen tillåta kompisåkning på kommunens bussar hävdade tjänstemännen igen att detta inte följer likabehandlingsprincipen vilken innebär att kommunen inte får särbehandla vissa kommunmedlemmar. Politikernas beslut att tillåta kompisåkning överklagades dessvärre av en privatperson och är nu uppe i Förvaltningsrätten.

Vad är viktigast – att strida för principer för principernas skull eller att sträva efter att alla barn oavsett var de bor får en så bra uppväxt som möjligt? Och om man nu vill vara principfast: vilka kommuninvånare är det egentligen som får bäst samhällsservice av kommunen? De som bor i de större tätorterna eller de som bor på landsbygden?

Västra Karup/Grevie föräldraförening
Västra Karups byaråd