Lisa Rönnberg har gjort sina sista arbetsdagar på Båstads kommun där hon jobbat i tio år. De sju senaste åren som samhällsbyggnadschef. Detta under en tid då det hände mycket på samhällskartan i Båstad. Inte minst med tanke på tunneln och de nya stationerna som blev klara.

Det nya jobbet blir som samhällsbyggnadschef i Östersund kommun. En tjänst Lisa börjar redan nu i februari. Familjen bor kvar på Bjäre och Lisa kommer veckopendla till Östersund.
– Jag bor ju ganska nära flygplatsen så det går enkelt att ta sig upp. Jag ska först landa, sen får framtiden avgöra om vi eventuellt rör oss norrut hela familjen.

Vad lockar med jobbet i Östersund?
– Det är en större kommun och den har andra förutsättningar än Båstad. Östersund är residensstad i Jämtlands län och centrum för den regionens arbetsmarknad. De har stått stilla och stampat lite under en tid men nu börjar det hända väldigt mycket där. Jag har fått ett otroligt bra intryck av den organisationen som jag kommer till.

Lisas man har rötter i norra Ångermanland och Lisa är uppvuxen i Strömsund tio mil norr om Östersund men född i Ängelholm med föräldrar från Örkelljunga.
– Det är inte en längtan att flytta norrut som driver mig till Östersund utan att jag fick ett fantastiskt erbjudande om ett nytt jobb i en stad som jag känner något för. För mig är det viktigt att kunna gå in och jobba med en stor del av hjärtat i de frågor som jag har ansvar för. Så har det varit här i Båstad och så kommer det att bli även i Östersund. Under uppväxten var Östersund den ”stora staden”. Nu tycker jag att det är en tillräckligt känd stad men ändå okänd för att vara spännande och kännas utmanande. Det ska bli jättespännande att börja jobba där.


Lisa vid nya tågstationen i Båstad

Efter gymnasiet studerade Lisa juridik i Lund under ett år innan hon utbildade sig till landskapsarkitekt på Lantbruksuniversitetet. Arbetskarriären började i Göteborg där familjen bodde under en tid.
– Både jag och min man hade en dröm och pratade redan när vi var unga om att vi skulle vilja bo här nere i Sydsverige och helst i Båstad. Min farmor och farfar hade sommarhus vid stranden i Vejbystrand sedan 40-talet så jag har spenderat mina barndomssomrar och ledigheter där. När vi väntade vårt andra barn och lägenheten i Göteborg kändes trång så ville vi till ett hus men priserna i Göteborg tyckte vi då var lite väl höga. Vi tittade då på hus här på Bjäre och hittade ett hus som passade oss i Förslöv.

Först hade de huset som helg- och sommarhus men när Lisas man fick jobbet som bibliotekarie i Båstad så flyttade de ner permanent. Då jobbade Lisa som Planarkitekt på Falkenbergs kommun.
– När vi satt i bilen på väg in till förlossningen i Göteborg ringde det på min mans mobil och det var den dåvarande kultur- och fritidschefen i Båstad som sa att han hade fått tjänsten. Med sex veckor gammal bebis och en tvååring flyttade vi ner sommaren 2006.
Något år senare öppnade sig möjligheten med jobb som planarkitekt på Båstads kommun.
– Jag trivdes jättebra i Falkenberg men med två små barn skulle det vara skönt att slippa pendlingstiden som det var till Falkenberg så jag tog jobbet i Båstad.

Den tjänsten hade Lisa i drygt två år när hon erbjöds tjänsten som ny förvaltningschef när Plan och Bygg slogs samman. Ett erbjudande hon nappade på.


Nybygge i Båstad

Bara månader efter att Lisa hade tillträtt rollen som samhällbyggnadschef hamnade avdelningen i nationellt blåsväder då det getts bygglov till ett större hus än detaljplanen stipulerade i Segelstorpsstrand. Det fanns en politiskt beslutad inriktning för området som tjänstemännen lutade sig mot men efter överklaganden visade det sig att detaljplanen var gällande, även om den var 50 år gammal.
– Där gjorde vi fel från kommunens sida. Detaljplanerna är alltid gällande och det är bara att förhålla sig till.

Hinner kommunen med att uppdatera och förnya detaljplaner i den takt som samhällets utveckling efterfrågar?
– Kommunens grundläggande roll handlar om att se till de allmännas bästa, inte till enskildheter. Vi jobbar med vad som är bäst för Båstads kommun övergripande. Då handlar det om att vi i kommunen vill bli fler invånare. Då måste vi verka för att det ska finnas jobb och bostäder till en rimlig prisbild. Sen behövs det bra kommunikationer så folk kan ta sig hit för att jobba och bo, alternativt bo här och jobba någon annan stans.

Vad är viktigast i rollen som samhällsbyggnadschef?
– Att tillsammans med andra verksamheter jobba med att utveckla vår kommun. Allt annat än att verka för utveckling är avveckling och det vill vi inte ha. Det handlar om att jobba för hållbar utveckling men också att bidra med en tyngdpunkt av att allt hänger ihop. Ska vi få ihop vår kommun som helhet så måste vi bli proffs på hur allt hänger samman. Vi behöver ha koll på vilken struktur skolan ska ha, hur vi ska jobba med våra äldre, boenden, kommunikationer med mera.

Folk bor runt om på hela Bjäre och de flesta önskar sig det mesta av lokal service på deras orter. Hur tänker ni runt det i ett större perspektiv?
– Vi har ett ansvar att styra utvecklingen till att bygga där det är hållbart och möjligt att förse invånarna med den service som de behöver. Hade vi tillåtit folk att bygga precis vart som helst hade vi inte fått de kvaliteterna som vi har i vårt landskap. Det som till exempel är utmaningen med detaljplanerna på sydkusten av Bjäre är de riksintressen som finns där vilket gör att de orterna inte ligger inom ramen för att kunna utvecklas till tätorter. Länsstyrelsen och staten är väldigt tydliga med att de kriterier som finns för att man ska ha motiv till att utveckla de för permanent boende finns inte där. De har inte nära till kollektivtrafik, det finns ingen handel eller service, inga skolor mm. Uppkomsten av Stora Hult, Segelstorp, Ängelsbäck, Ranarp, Öllöv, Glimminge, Ramsjöstrand och vidare har sitt ursprung i den fritidshusbebyggelse som växte upp i början av 1900-talet. Ska man omvandla dem till fullskalesamhällen så krävs det ganska stora investeringar i teknisk infrastruktur, dagvattenhantering och annat. De natur- och miljömässiga intressen som är viktiga att värna om där väger tyngre än att man ska utveckla varje enskild ort till fullskaliga samhällen.

Detaljplaner, bygglov och byggregler väcker ibland starka känslor hos folk då de tycker att om man äger sin mark borde man få göra vad man vill med den. Det känns som en grundläggande rättighet.
– Det är inte svårt att förstå den känslan men så ser inte vår lagstiftning ut. Kommunerna sitter med planmonopolet och prövningsrätten och ska se över allt som ska tas hänsyn till för att utveckla bra samhällen.

Vad har varit mest minnesvärt under dina år på kommunen?
– Det har varit många projekt som vi på avdelningen jobbat med under åren men överordnat allt har Hallandsåsprojektet varit med tunneln och de två nya stationslägena i Båstad och Förslöv. Det har präglat min tid från det jag satte foten på kommunen som planarkitekt och hela vägen fram till nu.

Är du nöjd med stationerna i Båstad och Förslöv?
– Jag är jättenöjd med båda stationslägena. Sen finns det ju diskussioner kring Båstads stationshus men jag är glad att vi fick till någonstans där resenärer kan gå in och värma sig och besöka en toalett. Trafikverkets besked när stationen skulle byggas var att resandeunderlaget endast befogade vindskydd på perrongerna. Mer än så tänkte de inte bekosta. Allt annat fick vi från kommunen skjuta till.


Runt Båstads nya station växer ett nytt bostadsområde upp. Bilparkeringen vid stationen kommer troligen att utökas då det ibland blir trångt. Fortsatt avgiftsfri parkering är kommunens ambition.

Det klagas på att stationshuset är för långt från perrongerna, att trafikinformationen inte syns på skärmarna i väntsalen samt att utropen inte hörs. Flytta huset går ju inte men att få in informationen på skärmarna och högtalare måste väl gå?
– Trafikverket, som äger järnvägen och vägen utanför, samt operatören Skånetrafiken var och är helt ointresserade av stationshuset. Att då få in deras system i en byggnad som de inte har något ansvar för blir då en jätteapparat. Sen är det inte kommunen som byggt och äger stationshuset. Det enda sättet vi skulle kunna få till ett stationshus var att hitta en privat aktör som kunde bygga det mot att vi långtidshyr stora delar av huset för kommunens räkning. De sista beskeden om skärmarna är att det nu ska vara på gång. Att det dröjt två år är beklämmande. Just nu är pengarna som kommunen har för utveckling av stationsområdet slut men framöver kommer vi att slutföra parken utanför, plantera träd med mera allt eftersom nya pengar kommer avsättas. Även fler väderskydd och bänkar på perrongen kan bli aktuellt när pengar finns. Det är sånt som vi får bekosta.

Är det vettigt att det byggs så mycket på Bjäre som det gör nu? Kommer det bli klart på alla nya projekt och vilka ska bo där?
– Det är mest privata aktörer som bygger och de bygger inte om det inte finns en marknad för det. Det vi fått höra är att mycket av det som byggs är sålt. Vi är glada att privata aktörer satsar på orten och allt är samhällsplanerat. På Tuvelyckanområdet ska det mesta vara sålt. De har inkommit med önskemål om planläggning av etapp två men där vill vi se att det färdigställs lite mer av etapp ett innan vi går vidare med det. Nu har det kommit in bygglovsansökan för att bygga förskola i området så det blir nog av.

Du bor själv i Förslöv, hur ser du på Förslövs framtid?
– Båstad och Förslöv kompletterar varandra. De har helt olika identitet och karaktär på varsin sida om åsen. Kommunen äger ganska mycket mark runt Förslöv till skillnad från Båstad så där kommer vi i framtiden kunna planera för nya områden. Jag nämnde för Katarina Pelin lite skämtsamt innan hon slutade att vi faktiskt har tunnelbana mellan kommunens två största tätorter. Ibland tar jag den vägen hem när det inte passar med bussarna och då inser man hur smidigt det är. Det tar sex minuter att åka. När stationsområdena blir mer utbyggda kanske folk inser hur nära det är mellan orterna och jag hoppas och tror att det kommer vara till glädje för kommunens utveckling.

En del tycker att det hela tiden fokuseras just på Båstads tätort.
– Alla tätorter vill ha allt men Båstad är centralorten och där händer det just nu mest. Det som är bra för Båstad är bra för alla andra orter också. Det går inte att ha allt på alla ställen men vi försöker tillgodose så mycket önskemål som möjligt. Här är samhällsplanering väldigt viktigt.


”Nya Båstad” står det och många nya områden byggs just nu.

Varför slutar du?
– Jag har jobbat här i kommunen i tio år och har på senare tid känt att jag av personliga skäl behöver söka nya utmaningar. Att det kommit in värdegrundsproblematik i kommunhuset på senare tid går inte att frånse men det är viktigt för mig att utvecklas och växa vidare. Nya utmaningar är det som man utvecklas av. När man varit på samma ställe länge så har man liksom trampat in skorna där och behöver något nytt. Jag har en stark och kompetent verksamhet som klarar av att byta chef. Jag är redo för något nytt och vill vidare och skaffa mig mer erfarenheter. Det var runt tiden när Katarina Pelin slutade i april som jag började tänka på att byta jobb. Mina barn var 2 och 4 när jag började på kommunen, nu är de 12 och 14 så rent personligt har vi möjligheter att eventuellt ta nya steg. Jag är stolt över mina medarbetare och den som efterträder mig får ett fantastiskt roligt jobb.

Vem efterträder dig?
– Det vet vi inte ännu. Jag är inte involverad i den processen. Tjänsten är utlyst och som tillförordnad är tills vidare kommundirektören Kristina Geiger.

Lisa ser positivt på den tiden på Båstads kommun som hon haft.
– Under alla dessa åren har jag fått uppleva den fantastiska kraft, vilja och kreativitet som finns hos så många i kommunen. Med lust och själ ger de sig hän det som de tror och lever för. Det har varit enskilda personer, verksamhetsutövare, företagare, näringsidkare, föreningsföreträdare med flera. Det finns en otrolig kraft i denna kommunen. Jag känner en stor ödmjukhet för alla de personkontakter som jag fått genom åren och jag hoppas att alla fortsätter att kämpa. Båstad är unikt för att alla som finns här ser till att göra det unikt.

TEXT & FOTO: Peter Jakobsson