På ena sidan nätet åtta Grand Slam-titlar och ATP-pokaler i överflöd. På andra sidan Sveriges bästa 17 och 18-åriga tennisspelare på riksidrottsgymnasiet i Båstad. När talanger mötte legendarer på Drivans tennisanläggning var det också ett möte mellan ungdomlig kraft och entusiasm mot rutin och 50-åriga kroppar. Det kunde väl bara sluta på ett sätt?

Utanför Drivanhallens värme gör december sitt bästa för att rankas ännu lägre bland årets månader. Det sliter, visslar och drar i hallens tak men inne på tennisbanorna är det ingen som överhuvudtaget reflekterar över saken. Det är matchspel mellan Riksidrottsgymnasiets tenniselever och några av svensk tennis största stjärnor. Talanger mot legendarer. För första gången.
– Det här är tänkt att bli en tradition på skolan, berättar Pontus Bergevi, en av riksidrottsgymnasiets tränare och instruktörer. Vi vill inspirera våra studenter samtidigt som dom får en utmaning, för om jag tror rätt kommer inte ”gubbarna” att bara vika ner sig, ler Bergevi.

Gubbarna som Pontus Bergevi refererar till är för dagen Anders Järryd, Henrik Holm, Lars-Anders Wahlgren och Jimmy Wallin. I laget finns bortåt 200 års sammanlagd erfarenhet av tennis på världsnivå, Davis Cup-titlar, Grand Slam-triumfer, ATP-segrar. Utsedda att mala ner ”gubbarna” är tenniseleverna i gymnasiets andra och tredje årskurser. Arvid Hjalte, Gustav Nävarp, Viktor Toresson och Erik Carlsten.
– Vi spelar inga hela matcher utan räknar antalet vunna game under en viss tid, berättar Pontus Bergevi. Först fyra singlar som pågår i 50 minuter, sen fyra dubbelmatcher under lika lång tid. Det gäller med andra ord att kriga hela tiden, för tappar du mot slutet får dom andra i ditt lag kämpa ihop dina förlorade game för att man inte ska förlora hela matchen, förklarar Bergevi.

Och nog krigas det alltid. På bana 1 möter Anders Järryd nästan 40 år yngre Arvid Hjalte. Det är jämnt. Mycket jämnt. Hjaltes frustration hörs över hela anläggningen efter en rak backhand som sitter nån centimeter utanför sidlinjen. När Järryd drar ett baslinjeslag nån decimeter för långt känner man igen det sammanbitna och strama ansiktet från mängder av tennistimmar framför TV:n på 1980-talet. Matchen slutar 7-7 i game. Hjalte är den ende som lyckas spela oavgjort av tennisstudenterna, övriga förlorar med några game mot ”gubbarna”. Läget är tufft för de unga talangerna inför dubblarna. Inte blir det bättre av att Anders Järryd nu bildar par med Henrik Holm i den ena dubbeln. De båda har fyra ATP-titlar i dubbel tillsammans, låt vara att det är bortåt 25 år sedan. Samspelta, rutinerade, de båda byter inte många ord med varandra under matchen, en blick räcker.
– Det är tillräckligt jobbigt att springa under bollduellerna, förklarar Henrik Holm efter matchen, utan att man också ska springa fram och tillbaka till varandra för att snacka inför varje boll. Vi vet hur vi ska spela, säger Holm med ett leende.

Holm har fog för sitt påstående. Under den 25 minuter långa matchen pulvriserar dom riksidrottsgymnasiets ena dubbelpar med 7-3 i game. Det står nu 40-26 i favör för legendarerna inför de avslutande dubblarna. Alla inblandade förstår varåt det lutar, men kampen fortsätter i ytterligare 25 minuter. Ung som något äldre, ingen vill ge sig. Många bolldueller håller hög klass och den församlade publiken brister flera gånger ut i spontana och uppskattande applåder. När alla matcher är över och resultatet räknas samman spelar ”gubbarna” hem en komfortabel vinst med 48-31 i game.
– Jag tror det kan vara svårt att spela mot oss, säger Anders Järryd efter sina matcher. Vi lever högt på rutinen och vet vilka bollar vi inte ska spela för att ha en chans. Det blir lite speciell tennis för riksidrottsgymnasiets elever som är vana vid lite snabbare och hårdare spel, förklarar Järryd ödmjukt.

Hans tennisspelande är allt annat än regelbundet.
– Nä, det blir liksom inte riktigt tid till att spela så konsekvent som jag skulle vilja, förklarar Järryd. Därför är det så himla kul med ett sånt här initiativ som tennisgymnasiet nu har tagit. Att spela matcher som gäller något är det bästa som finns, sen är det inte alltid kroppen gör det huvudet vill, ler Anders Järryd. – Ibland känns det som att släpa runt på en massa dött kött, skrattar 56-åringen.
– Jamen, det känns helt ok, menar Henrik Holm som står intill. Jag och Anders vet vilka bollar vi ska spela för att sätta press på tenniseleverna, det behöver inte vara så hårt, bara smart, då blir dom stressade, flinar 49-årige Holm. Det viktigaste för mig och Anders kommer nu, efteråt. Om man inte stretchar och sträcker ut noga efter sådana här pass, så kommer man inte ur sängen i morgon bitti. Men före nedjoggning och stretching ska det vinnande laget belönas.

De båda lagen får marschera in till prisceremonin på bana 1. Riksidrottsgymnasiets elever får tåga in till ”Du käre lille snickarbo…” i högtalarsystemet. Legendarerna får ta emot den glänsande nyinköpta pokalen och lovar samtidigt att komma tillbaka till nästa års upplaga av talanger mot legendarer på Drivananläggningen. Kanske med ett ännu namnkunnigare ”gubba-lag”. Det ryktas att dubbellegendaren från Olofström och Växjö, Janne Gunnarsson, lovat att komma.

TEXT & FOTO: Roger Bengtsson