När Båstad elektrifierades

Den 6 november 1917 fick många i Båstad uppleva det märkliga, att på ett ögonblick få ljust i rummet genom att bara vrida på en liten knapp. Elektriska ljuset hade kommit till samhället.

Vattenkraftverk hade byggts, bland annat i Lagan, högspänningsledningar drogs, vilket är nödvändigt på längre avstånd. I Båstad hade en andelsförening bildats 1916. Kommunalstämman var först inte villig att vara med, men redan en månad senare beslöt man satsa hela 60 000 kronor på att andelsköp.

En ledning drogs till Båstad från Ängelholm och den byggdes av AEG. Båstad fick tre transformatorer som skulle försörja varsin del av samhället. En kom på väster, en i parken vid Lyckebacken och en vid Örebäcken nedanför Haakonhus. Därifrån byggdes ledningar på stolpar vid gatorna där husägarna kunde ansluta sig. Köpare och säljare av strömmen var Båstads andelsförening. Alla kunde bli andelsägare och därmed inkopplade. En andel kostade 15 kronor. I varje rum fick man till en början bara ha en lampa för strömmen räckte inte till fler. Det kostade naturligtvis även en del att få ledningar i husen men både abonnentantal och strömleverans ökade snabbt. En pådrivande faktor var att fotogen kraftigt minskat under kriget så att man mer och mer fått skaffa karbidlampor. Sådana var inte populära, de osade, sotade och var besvärliga att sköta.

AEG:s verkmästare för ledningsbyggandet var Albin Larsson. Han startade själv den första elfirman i Båstad och fick även skötseln för ledningsnätet. Kommunen köpte andelsföreningens egendom 1922. Året efter bekostade kommunen gatubelysningen vid Köpmansgatan och vid förlängningen genom Malen där gatan fortfarande kallades Hallandsvägen. Torget fick samma år en kommunal julgran.

Biografen Scala
Ungefär vid samma tid som elektrifieringen genomfördes kom också filmen till Båstad och det blev det stora folknöjet under större delen av året. Allra tidigast var det förstås någon kringresande som kom med sin apparat och visade ”levande bilder”. En mer fast biograf inrättades i Folkets Hus på Malen och den blev mycket populär. Fabrikör Axel Graff stimulerades och byggde om garvaregårdens stora länga utmed Pershögsgatan till en riktig biografsalong med sluttande golv och fasta bänkrader. Biografen döptes till Scala och Axel Werner anlitades som föreståndare. Invigning blev det den 5 juli 1918 med ett par hundra inbjudna gäster.



Båstads första bil ägdes av familjen Berg. Bilden är tagen ca år 1910. Georg Bergs syster Karin Berg och hans barn Gustav, Isa och Greta. Chaufför Arvid Thörning.

Den tidens filmer saknade ljud så musik behövdes också för att skapa den rätta stämningen. Den delen skötte Ellen Franzén på piano medan den lika viktiga uppgiften som maskinist anförtroddes urmakaren Arvid Thörning. Biografen i Folkets Hus klarade inte konkurrensen särskilt länge och Scala blev Båstads enda biograf tills den lades ner efter drygt ett halvt sekel.

En speciell högtidsstund upplevde Scalabiografen 1929 då själve Mr G med uppvaktning kom på besök och såg en film om sitt eget tennisspelande i Båstad. Axel Graff i elegant jackett hälsade kungen välkommen och konsertmästaren Hyllbom från Strand stod den dagen för musiken.

Biografens storhetstid blev i stort sett från 1930 till 1960 då i någon mån radio med framförallt televisionen drog till sig publiken. Radiosändningar kom igång efter 1925, först kanske mest för entusiaster, som med växlande framgång skruvade sina kristallmottagare med hörlurar.

I Sverige startade reguljära TV-sändningar 1957. Då hade man emellertid i Båstad haft möjligheter att se danska sändningar i fem år. Detta tack vare den legendariske ”Lycke-Per”, radioteknikern som bodde på Lyckebo och egentligen hette Nils Persson. Han prövade med att sätta upp en hög antennmast uppe på Hallandsåsen i Lilla Nötte och lyckades där få bra bilder från Köpenhamn där man hade den första TV-sändaren i Norden. Han hyrde ett stort rum på gården intill, satte in en del utrangerade biografstoral och fick fram en ”TV-biograf”, som inte ens nöjesskatteförordningen hade kunnat förutse. Från januari 1952 till 1954 ordnades tre föreställningar i veckan. Senare fick folk större möjligheter att ta in program genom egen antenn och skaffade sig mottagare hemma.

Scalabiografen klarade inte konkurrensen och den har nu rivits liksom hela den Graffska gården. I stället finns där nu ett varuhus med tillhörande parkeringsplats. Men Scalabiografen har trots allt återuppstått under senare år som namn på en mindre biograflokal som kom till i gamla folkskolans nerlagda gymnastiksal.

Texten är till del hämtad från skriften ”Båstads Historia” utgiven av föreningen Gamla Båstad.