Nyss firade Runa Persson sin hundrade födelsedag. Det gamla pensionatet Lyckebo fylldes med släkt och vänner och solen tittade fram precis lagom så kaffet kunde intas i trädgården. Lyckebo har varit hennes hem sedan hon lämnade barndomshemmet på andra sidan åsen 1942.

Runa växte upp i Grevie, en by som under hennes barndom andades idyll och charm. Föräldrarna drev lanthandeln som låg intill järnvägsstationen och där expedierade Runa kunder tidigt i livet.
– Jag kunde nog inte ens prata rent när jag hjälpte mina första kunder, men jag hade lärt mig var allt fanns och vad det var bra till. Jag var ett nyfiket barn och min far hade mycket tålamod när jag öppnade låda efter låda, vände och vred på saker, berättar Runa.

Järnvägens tillkomst var en stor förändring i Grevie, vilket Runas föräldrar fick uppleva och har berättat för henne.
– Just lanthandeln byggdes runt 1885 när varorna kunde tas via järnvägen istället för att komma till hamnarna. Han som byggde huset med lanthandeln kom från Torekovs hamn, berättar Runa.

Med tåget tog hon sig varje dag till Ängelholm under åren mot Realexamen. Därefter arbetade hon i föräldrarnas lanthandel tills kärleken från Båstad fångade in henne.
– Min Nisse, Nils Persson, gjorde att jag tog mig över åsen och blev Båstadbo. Det var hans föräldrar som drev Pensionat Lyckebo innan vi efter många år tog över. Dock var det mycket som hände i våra liv däremellan. Nisse blev inkallad och kriget pågick. Han hade en radiohandel mitt emot pensionatet på Köpmansgatan och jag fick kliva in och driva verksamheten tills han kom hem igen. Vi fick två flickor, Cecilia och Maria, och därefter blev det inte många lugna stunder, minns Runa varmt.

Under en resa år 1948 till London, såg de på TV för första gången.
– När vi kom hem från resan blev det fart på Nisse och han skaffade en TV från Holland, en Philips. Nisse fixade och trixade med apparaten och både ryska och tyska kanaler dök upp i rutan. En dag fann Nisse att han kunde få in dansk TV på en gård uppe på Hallansåsen. Ryktet gick och skaran intresserade TV tittare växte. Vi fick ordna med tillstånd och betala nöjesskatt till kommunen för att visa TV sändningar för större sällskap. Den mest spännande händelsen var drottning Elisabeths kröning då huset var så fullt att fönsterna nästan sprängdes, skrattar Runa.

– När TV antennen kom upp i Halmstad och vi fick in svensk TV tog försäljningen av TV apparaterna fart. Till en början hade en och annan en TV och man gick hem till varandra för att titta och dricka kaffe. Det sociala sammanhanget förändrades.

Livet i Båstad såg annorlunda ut på många vis när Runa var ung. Ett vanligt inslag på Köpmansgatan var när handlarna fick sina leveranser.
– Från järnvägen kördes godset ut med häst och vagn av Herr Skoog och hans son Georg, och det var grundaren till Skoogs åkeri som fortfarande finns kvar. Jag startade Ungdomarnas Röda Korset här i Båstad och så har jag varit med i Fredrikorna sedan 1957. Under nio år hade vi månadsmöten här hemma på Lyckebo med Fredrika Bremer förbundet. Nisse och jag gick ofta på bio eller körde ut i naturen och njöt av lugna stunder, men vardagen var fylld av mycket arbete, berättar hon.


Runa Persson på balkongen på sitt Lyckebo.

Pensionat Lyckebo har en särskild historia i sig, värd att berättas. Huset fraktades från Karlshamn till Båstad år 1907 för att bli pensionat. Det var sedan Nisses föräldrar, John och Alma Persson som blev de som längst tid drev pensionat i det vackra vita huset.
– I Karlshamn hade det fungerat som en del av rådhuset tills de beslutade att bygga nytt i sten. Mest troligt skeppades det hit, det har vi inte full klarhet i, men det var Birgit Nilssons fastrar som startade pensionatet.

I Båstad har Lyckebo förgyllt mångas somrar. Många trevliga kontakter har knutits under åren som de drivit pensionatet eller bedrivit annan verksamhet.
– För elever som behövde läsa även under lovet anordnades sommarskola på Lyckebo i sju år. Här var eleverna inneboende och lärarna undervisade i flera ämnen. Det var glada tider det.

Dock har solen inte alltid lyst på Lyckebo. Nisse fick en stroke innan han fyllt 60 år och gick bort när han var 65 så det var väldigt sorgligt berättar Runa men har ändå förmågan att utstråla glädje och tacksamhet i livet trots att hon både fått maken frånryckt tidigt i livet samt dottern Cecilia som drabbades av ALS. En av de största glädjeämnena i livet blev därför när dottern Maria och hennes man Claes kom tillbaka till Båstad och dessutom flyttade in på Lyckebo efter att ha bott i Karlhamn en tid där Claes arbetade som läkare.
– När barnbarnen kommer hem är jag som lyckligast, det är så roligt att leka med barnbarnsbarnen och se deras nyfikenhet då de vänder och vrider på alla möjliga saker i mina hyllor, ler Runa.

Pensionat Lyckebos trädgård har hållt Runa sysselsatt och aktiv vilket förmodligen, tillsammans med hennes goda gener gör att hon idag är en mycket fräsch hundraåring.
– Än finns det hopp om framtiden, jag mår bra och har det härligt här på Lyckebo i mitt Båstad, avslutar Runa.

TEXT & FOTO: ANNA MATRE