I förra numret av Bjäre NU träffade vi Jenny Nilsson, florist. Hon valde att skicka vidare Röda Trådens stafettpinne till Julia Nilsson, triatlet, tillsammans med frågan:
”Hur kan man mentalt förbereda sig inför ett så långt lopp?”
– Jag är nog ganska bra på att gå in i mitt eget huvud och bara köra. Att inte tänka så mycket. Det är klart man visualiserar sig i loppet inför, men man får fokusera på hur det känns när man går i mål. Att det är värt det. Jag är rätt stark mentalt och man tänker ju på all träning man har lagt ner och har i ryggsäcken. Man vet att man är redo!

Att tävla i triathlon är ganska nytt för Julia, men simning är en gren som hon har haft med sig sen barnsben. Hon tävlade en hel del under uppväxten och var i simhallen nästan dagligen.
– Man tränade ungefär fem dagar i veckan och sen tävlade man oftast på helgerna. Jag hade hela mitt liv i det.

Hon säger själv att hon var ganska medelmåttig, uthållig men inte så snabb, och simningen var inte något som hon tänkte göra karriär av. Därför la hon simningen på hyllan vid 17-årsåldern då andra delar av livet fick ta mer fokus.

Med en bakglad farmor som förebild sökte Julia in till en konditorutbildning på gymnasiet, men förutom en kort period direkt efter studenten är det ingenting som hon arbetat med.
– Men det är bra kunskaper när man ska göra tårtor till familjen, skrattar hon.

Istället åkte Julia till Magaluf och gick en barutbildning där, som så många andra jämnåriga gjorde på den tiden. I Spanien blev hon vän med en tjej som hon sedan åkte till London tillsammans med.
– Vi jobbade på en nyöppnad bar där, det var jättekul!

Efter ett år fick Julia dock hemlängtan och återvände till Ängelholm, där hon bodde under uppväxten, och hon började arbeta som servitris på Viktoria i Båstad. I 22-årsåldern vaknade äventyrslusten till liv igen och hon planerade en lång backpackerresa i Asien tillsammans med en vän. Precis innan de skulle ge sig iväg träffade hon sin nuvarande sambo Mikael, och även om resan ändå blev av, så blev den aningen kortare.
– Planerna innan var att vi kunde vara iväg hur länge som helst, men det är väl typiskt att man träffar någon när man ska iväg så. Men vi var nog borta en – två månader kanske.

De började i Thailand och tog sig sedan vidare till Kambodja. Där träffade de Mikael och hans kompisar som åkt dit på en något lyxigare resa.
– De var på lyxsemester och så kom vi där och störde, det får vi höra om än idag, skrattar Julia, som samtidigt bodde allt annat än flott som backpacker.

Julia och väninnan fortsatte sedan till Vietnam och Malaysia innan de återvände till Sverige. Efter ytterligare en tid inom restaurangvärlden valde Julia sen att utbilda sig inom service management och sökte sig därefter till Swedbank där hon idag arbetar i kundtjänsten.
– Det är varierande och roliga arbetsuppgifter. Jag är ingen karriärkvinna, bara man trivs. Då lägger jag hellre mer tid på träning!


Julia trivs med träningskläderna på. Foto: Elisabeth Bernstedt

Att det blev triathlon var lite av en slump. Efter att ha lagt ner simningen gick det ett par år helt utan träning innan Julia bestämde sig för att ta tag i det igen tillsammans med en kompis. De följde en influensers pass och tränade tre gånger i veckan. Sen blev kompisen gravid och Julia fick fortsätta träna ensam.
– Då började jag att springa. Jag har alltid hatat att springa men plötsligt kände jag ”men gud det här var ju riktigt roligt!”. Så det var lite som en mind-opening. Det gick så lätt!

Eftersom hon redan hade simningen i bagaget var steget till triathlon inte särskilt långt. Hennes första tävling var en sprint för två-tre år sedan i Halmstad, tätt följt av en olympisk distans i Helsingborg.
– Då simmade jag 1500 meter, cyklade fyra mil och sprang en mil! Men jag fick ganska mycket skador och jobbade mycket den sommaren, så året efter gjorde jag faktiskt inget. Då sprang jag Helsingborgs maraton istället, säger Julia som om det inte är något märkligt med det.

I år har hon dock fått vara skadefri och har deltagit i flera tävlingar. Nu senast var det Torekov SwimRun som lite grann fick avsluta säsongen.
– Då var det bara simning och löpning, ingen cykel, och jag fick verkligen mersmak för det, säger Julia, och tillägger fnissande;
– Cyklingen är i vanliga fall så skön att vara klar med, man har ganska ont i vissa delar av kroppen..!

OM Julia Nilsson

Namn: Julia Nilsson
Ålder: 26 år
Bostadsort: Båstad
Yrke: Kundtjänstmedarbetare
Mitt smultronställe på Bjäre: Att cykla eller springa längs med gamla järnvägen

Julia skickar vidare Röda Tråden till Henrik Bernstedt med frågan: ”Vad är ditt bästa tips för en nybörjare som vill komma igång med surdegsbakning?”

TEXT & FOTO: THERESE BERSÉUS SUOKAS