Så blev det Båstad för Märta Måås-Fjetterström

1174

Märta Måås-Fjetterström kom till Båstad genom Ludvig Nobel. Det var han som upptäckte hennes storhet som fortfarande lever kvar. Vem vill inte äga en Märta Måås-Fjetterström matta. Hennes konst blir allt mer eftertraktad.

Märta Måås-Fjetterström ställde ut mattan ”Hjorthagen” 1914 på den Baltiska utställningen i Malmö. En vacker flossamatta i gult. Till utställningen reste också Ludvig Nobel och han fick direkt upp ögonen på Märta Måås och mattan ”Hjorthagen” som han köpte in till Skånegården i Båstad. Då var Skånegården ännu inte färdigbyggt, men de stora planerna var att genomgående skapa det bästa. Självklart handlade det bästa då också om den bästa inredningen i det nya hotellet.

Fick möjligheterna av Ludvig Nobel
– Det var Ludvig Nobel som gav Märta Måås möjligheterna, berättar Angelica Persson, vd för MMF i Båstad. Den första beställningen av Hjorthagen var bara början och blev starten för alla hennes idéer. Hon fick genom Ludvig Nobel stora beställningar till Skånegården som blev en ryggrad i hennes verksamhet att kunna fortsätta sitt konstnärskap och arbete. Svenska konstnärligt handvävda mattor hade tidigare inte funnits i Sverige.

Märta Måås-Fjetterström var en bestämd dam. Hon visste vad hon ville och hon gav inte vika för sitt konstnärskap. Hon var själv ingen väverska därför såg hon väverskorna som sina händer. Och i Skåne har det funnits en lång tradition av vävning. Det var fint att kunna väva och flickorna blev snabbt mycket duktiga då de var vana att väva i hemmen.


Till vänster: Hjorthagen. Till höger: Höstmattan.

Svensk vävning utvecklades
– Märta Måås var tidigt med när vävning utvecklades alltmer i Sverige. Hon var från 1912 knuten till Vävskolan i Vittsjö som leddes av Lilli Zickermann, textilkonstnär och initiativtagare till Svensk Hemslöjd 1899. Hon samarbetade också med Georg Karlin på Kulturen i Lund. Hon hade uppdraget att skapa bilder för vävda alster som lottades ut. Avsikten var att finansiera verksamheten på Kulturen. Men när Märta Måås upptäckte att hennes skisser inte följdes blev hon arg och slutade. Det är symptomatiskt för Märta Måås-Fjetterström, säger Angelica Persson. Hon slutade när hon inte var nöjd eller fick sparken när hon hade för många egna idéer. Men affärskvinna, det var hon.

Hon ville ha full kontroll på hur mattorna vävdes då skisserna hade stort konstnärligt innehåll. Hon reste mycket och inspirerades av världsutställningarna där hon var deltagare och även sålde sina alster. Hon fick också under sina resor många viktiga kontakter. Märta Måås-Fjetterström var en skicklig företagsledare förutom att hon var en fantastisk kreatör.

Båstad blev framtiden
1919 flyttade Märta Måås-Fjetterström till Båstad till Strandgården, på Strandgatan, som ligger nedanför nuvarande företaget. Vid invigningen av Skånegården året innan, midsommaren 1918 bodde hon på Skånegården i rum nummer 18. Samtliga rumsnummer finns fortfarande kvar på Skånegårdens lägenheter. Det var i samband med denna invigning som Ludvig Nobel övertalade henne att flytta till Båstad.

Kung Gustav V var en väl sedd gäst på Skånegården. För att hylla honom beställde Ludvig Nobel mattan MR G av MMF till Kungasviten på Skånegården.

Inredning som tog plats
– Till Skånegården vävde MMF trasmattor som låg framför varje badrum. Dessa låg kvar vid renoveringen från hotell till bostadsrättsförening i slutet av 1960-talet, berättar Angelica Persson. Hantverkarna fick ta till vara på dessa, och än i dag har vi familjemedlemmar som kommer hit till oss och visar upp dessa mattor. Det är mycket spännande.


Höstmattan på plats i Skånegården.

Alla detaljer i inredningen var mycket viktiga för Ludvig Nobel. Det var arkitekten Karl Güttler som ritade de flesta möblerna som specialtillverkades i mörkt bonad furu. Också här var Ludvig Nobel noga med att anlita den lokala kompetensen genom möbelsnickaren Andrell i Malen. Fortfarande finns möbler kvar på Skånegården av Carl Malmsten. Konstverk från kända skulptörer köptes in och placerades i trädgårdarna samt även en del målningar av kända svenska konstnärer.

Många inventarier som Ludvig Nobel inredde Skånegården med som hotell finns självklart inte kvar då fastigheten såldes i slutet av 1960-talet.

TEXT: Marie Louise Aaröe