Den 71:a vinnaren kom att heta Fabio Fognini från Italien. Kanske inte så märkligt att en spelare från medelhavsområdet triumferade i årets Swedish Open-tennis då veckan närmast bjöd på sydeuropeiska väderförutsättningar. Och med värmen kom också publiken till Båstad och centercourten. Torsdagens åskådarantal var publikmässigt den bästa torsdagen i Swedish Open på drygt 20 år.

Han syntes länge på både affischer, tidningsannonser och på sociala medier, men av schweizaren Stanislas Wawrinkas båstadsäventyr blev det inget. Skador satte stopp. Men årets startfält i Båstad måste ändå få godkänt. Swedish Open är en turnering långt ner på ATP-skalan och spelas samtidigt som turneringarna i kroatiska Umag och Newport i USA. Jämför man startfältet i de båda turneringarna med Båstad så hade nordvästskåne begåvats med det absolut starkaste manskapet. Att världselvan Diego Schwartzman från Argentina och världstolvan Pablo Carreno Busta från Spanien frekventerar Båstadsgruset veckan efter Wimbledon får ses som en framgång för arrangörerna. Att locka de välbetalda proffsen till en grusturnering i en liten fiskeby strax söder om polcirkeln när den amerikanska hard court-säsongen står för dörren är faktiskt riktigt starkt jobbat.

Generellt sett levererade också de högt rankade proffsen på en bra nivå i årets Swedish Open. Låt vara att just argentinaren Schwartzman inte var helt påkopplad i mötet med kvalspelaren Bolelli från Italien och därmed fick lämna turneringen halvannan timme efter att den börjat för hans del. Däremot blev det ju en final mellan den tredje- respektive fjärdeseedade spelaren i Swedish Open, Fabio Fognini, rankad 15 i världen mot fransmannen Richard Gasquet, rankad 29. En final som tog sig i spelkvalitet för varje game som spelades. Fognini inledde lojt men kunde så småningom manövrera ut Gasquet med 6-3 i första set. Gasquet tog sen en chans i andra set, klev längre fram i banan och attackerade tidigare på Fogninis bollar. Italienaren såg inte igenom tricket utan Gasquet vann andra set med 6-3. Dessvärre hemföll fransmannen åt det första setets försyndelser när allt skulle avgöras i tredje. Gasquet blev passiv, ville spela på säkerhet och vänta på Fabio Fogninis misstag. Italienaren tackade och tog emot, styrde och ställde lite som han ville och promenerade hem det avgörande setet med 6-1.

31-åringen från San Remo var sett till tennisspelandet en högst värdig vinnare. Hans spel förbättrades för varje gång han beträdde centercourtens röda grus. I torsdagens match mot svenske Mikael Ymer såg däremot italienaren inledningsvis ut som allt annat än en vinnare. Ymer, rankad runt plats 330 i världen avspisade Fognini med 6-1 i första set och hade flera bra break-lägen fram till matchvinst i andra set. Fognini visade dock klass och rutin och krånglade sig vidare till kvartsfinal via 2-1 i set.

Sett till italienarens uppträdande på och utanför banan hade dock många hellre sett en annan vinnare. Fognini är erkänt bedrövlig i sitt uppträdande mot domare, motspelare och funktionärer. Under årets tennisvecka gav italienaren en fullödig vernissage på sina sämre sidor. Högljudd klagosång på många domslut, några bollar skickades högt i riktning mot Båstads hamnbassäng, ett racket byggdes om till krabbhåv i okontrollerad vrede över ett förlorat game och nere i Players Lounge på hotell Skansen slutade några stolar i sopcontainern sen Fabio lackat ur på sin insats när han spelade tv-spel. Fabio Fognini är en bländande och dedikerad tennisspelare, men att en människa på 31 år inte har större impulskontroll är inget annat än bedrövligt. Generellt måste de straff som både domare och ATP förfogar över tillämpas hårdare. Känslan är dock att ju högre en spelare är rankad, desto större tycks viljan från domar- och arrangörshåll vara att se genom fingrarna med högst vanartigt beteende. Under tennisveckan kryllar det av barn och unga kring centercourten i Båstad. Vilka signaler skickas till nästa generation när Fogninis beteende accepteras och i slutändan belönas med 89 435 euro?

Ur svenskhänseende blev årets Swedish Open ungefär som vi vant oss vid. Elias Ymer och Båstad framstår allt mer som ett havererat äktenskap där inte ens tusen timmar av par-rådgivning skulle spela någon roll. Storebror Ymer känns obekväm, osäker och planlös i sina insatser på Båstadsgruset. Hans insats mot brasilianaren Thiago Monteiro, 4-6; 2-6 på tisdagen har alla redan förträngt av ren självbevarelsedrift. Känslan är att Elias Ymer borde ställa sig själv lite livsavgörande frågor av typen: Är tennis det absolut roligaste jag vet? Spelar jag för min egen skull eller någon annans? Vad vill jag helst göra i livet?
Lite roligare då att se lillebror Mikael Ymers insats i Båstad. 19-åringen utmanövrerade uzbeken Istomin i två raka set och var som tidigare nämnts snubblande nära att skicka ut slutsegraren Fognini i andra omgången. En högst illa tajmad kramp i låren var det som satte stopp för lillebror Ymer. Men årets insats bådar ändå lite gott inför kommande upplagor av Swedish Open.

Tidigare år har den klara slutsatsen varit att Båstadstennisen lite står och faller med svenska framgångar. Den tesen fick sig en viss knäck i år när publiken strömmade till i stora skaror trots fortsatt skrala svenska insatser. Dessvärre kommer det tennisveckor med 14 plusgrader, en snål västanvind från Kattegatt och regnavbrott. Är det lika tunnsått med svenska framgångar på Båstadsgruset då, kommer många läktarstolar att gapa tomma. Den svenska tennispubliken väntar tålmodigt på nästa spelare som kan klättra upp till topp 50 i världen och som på allvar kan utmana om en semifinalplats i Båstad. Hur mycket längre orkar Båstadspubliken vänta?


Roger Bengtsson
krönikör