I förra numret av Bjäre NU träffade vi Nina Bursell, verksamhetschef på Fontänhuset. Hon valde att skicka vidare Röda Trådens stafettpinne till Tatiana Olsson, läkare, tillsammans med frågan:
”Vilka nycklar behöver en läkare för att uppfattas som en bra läkare?”

– Jag tror att oavsett om man har bra kunskaper och erfarenheter så krävs det där ”lilla extra”. Att man lyssnar på vad som är viktigt för patienten och sätter sig in i dens situation.

Tatiana Olsson har alltid vetat att hon skulle bli läkare.
– När jag var liten ville jag alltid behandla mina dockor och jag lekte doktor med mina vänner, berättar hon, och tillägger att hon dessutom alltid varit lite för snäll, en god egenskap för att arbeta med människor inom sjukvården.

Tatiana är född och uppvuxen i Omsk i västra Sibirien, och som många andra ryska barn började hon tidigt med balett. När balettskolan plötsligt flyttade efter ett par år fick hon istället börja på gymnastik, till sin mammas stora skräck.
– Jag var alldeles för våghalsig! Jag hoppade mer och högre än vad som behövdes, säger hon och skrattar.

Det blev många skador och kort därefter fick hon istället börja på klassisk pardans istället.

Tatiana inte bara rörde sig till musik, hon sjöng också.
– Min mormor var operasångerska, och när vi märkte att jag också kunde ta de höga tonerna så började jag sjunga i kör.

När det visade sig att hon dessutom hade ett väldigt bra gehör tog hon även en del pianolektioner, men den stillasittande aktiviteten passade inte en ung livlig Tatiana.
– Jag såg hur mina kompisar sprang och lekte, det ville jag också göra.

Medan fokuset på de olika fritidsintressena kom och gick, så var fokuset på skolan alltid viktigt. 1995 tog hon läkarexamen med inriktning dermato-venereolog hemma i Ryssland och 1998 påbörjade hon en vidareutbildning inom koldioxidlaser- och estetiska behandlingar. Den utbildningen tog henne ett år senare till Paris, där hon träffade mannen som senare skulle bli hennes make.
– Jag var där för att fira att min utbildning var färdig och på kvällen gick vi ut på en bar vid Louvren, och just den kvällen var han där.

Tatiana och Jan, som mannen hette, bytte nummer och en tid senare hörde han av sig.
– I Ryssland är internationella kvinnodagen en helgdag som vi firar, och han ringde för att gratulera mig.

Ett halvår senare åkte han till Ryssland för att hälsa på, och en tid efter det satte Tatiana fötterna i Båstad för första gången.
– Det var jättelitet! Fint och mysigt, men inga människor, säger Tatiana och skrattar åt minnet av kontrasten i jämförelse mot storstaden Omsk.

Det dröjde inte länge förrän Tatiana bosatte sig hos Jan på Bjäre, och efter bara sex månader med SFI kunde hon prata svenska. Då kunde hon börja praktisera på Hudkliniken i Ängelholm, men för att kunna arbeta som läkare här behövdes hennes ryska examen kompletteras med en fyra-femårig utbildning.

Dottern Regina föddes 2003 och fyra år efter det var Tatiana färdig specialist inom allmänmedicin. Flera gånger övervägde hon dock att flytta tillbaka till Ryssland för att kunna arbeta som hudläkare igen, det område hon verkligen brinner för.
– Det har alltid känts spännande. Att kunna arbeta med kirurgisk laser och operera utan synliga ärr. Många mår dåligt över olika åkommor och det är ett arbete som uppskattas.

Men någon tillbakaflytt blev det aldrig. Sverige och Båstad blev en bra plats för dottern att växa upp på.

Efter att Reginas pappa tragiskt gått bort i cancer för några år sedan provade Tatiana att flytta till hans släktingar i Härnösand för att ha familj i närheten, men det kändes aldrig rätt för Regina. Efter ett år med trix och fix med pendling och olika boenden, tog Tatiana beslutet att bosätta sig i Båstad igen. Nyligen började hon på en ny arbetsplats i Helsingborg som hon är spänd på att se vad den har att ge.
– Det är en privat vårdcentral där jag möter fler från olika kulturer än vad jag gjort tidigare.

Tatiana ser det som en stor vinning i sitt nya jobb att hon själv också kommer från ett annat land. Hon möter ofta patienter som är vana vid att sjukvården fungerar på ett annat sätt i hemlandet, och då kan hon berätta om hur hon också fått anpassa sig och förklara hur systemet är uppbyggt här, något patienterna verkar uppskatta. Återigen kommer Tatiana in på det där med att göra ”det lilla extra”.
– Jag tycker om att känna att folk behöver mig. Då blir jag glad och stolt, och det känns bra i själen. Jag ger mer än vad jag får ibland, men det är jag nöjd med!

OM TATIANA OLSSON

Namn: Tatiana Olsson
Ålder: 52 år
Bostadsort: Båstad
Yrke: Specialistläkare
Mitt smultronställe på Bjäre: Utsiktscaféet

Tatiana Skickar vidare Röda Tråden till Sandra Hansson, delägare av bland annat Lyckohällans förskola, med frågan: ”Har du något nyårslöfte?”

TEXT & FOTO: THERESE BERSÉUS SUOKAS