Ted Ivarsson har odlingen i blodet

Den 27 april skördades Sveriges första friodlade potatis och liksom många tidigare år var det på Bjäre det hände. Odlaren Ted Ivarsson tog upp de första pärorna, som såldes på auktion till Hemköp i ett PR-jippo där hälften av köpesumman gick till välgörenhet. Framgångsrik odlare blir ingen över en natt. Ted har lantbruket och odlingen i blodet.

Bjäre NU var med när jippot gick av stapeln och blev nyfikna på Ted Ivarsson och hans verksamhet. Vi träffas igen på gården i Ljungby, utanför Förslöv, där släkten verkat sedan 1750-talet. Generation efter generation har tagit över gården. Ted har jobbat på gården i 28 år och sedan några år tagit över gårdens verksamhet helt efter sin far.

Det är dagen efter premiären och Ted som tidigare inte velat vara i rampljuset har sett hur rapporteringen kring potatispremiären lades ut i de snabba medierna. SVT var på plats och gjorde en lång intervju med Ted på potatisfältet och på kvällen var familjen samlad när de tittade på nyheterna på TV:n. I inslaget ser de hur Ted säger att vägen till tidig potatisskörd är ”kärleken till potatisen”. Allt annat han sa innan det var bortklippt. I en tidning kunde han läsa om att det var en cirkus när potatisen skulle tas upp och att lera var temat för dagen.
– Det var ju hur lugnt som helst när vi tog upp potatisen. Fint väder och torrt i jorden så det var inga som fick leriga skor på fältet. Far ringde mig senare på kvällen och undrade om jag var full när intervjun gjordes. Att kärlek är allt som krävs för en lyckad odling låter ju så korkat men jag förklarade att det mesta var bortklippt, berättar Ted och skrattar åt det hela.



Första skörden potatis köptes av Hemköp som bjöd sina kunder på dem dagen efter.

Det är andra gången Ted skördar potatis först i Sverige. 2015 tog han och en annan odlare i Grevie upp de första potatisarna på samma dag. Då valde han att inte medverka i media utan lät den andra odlaren stå framför kamerorna men denna gången var det bara Ted så huvudrollen gick till honom. Uppståndelsen och att vara först tar han med en klackspark och det är inte något mål.
– Jag siktar inte på att bli först när jag sätter. Blir jag nummer hundra och tjänar bra pengar så det går ihop så kvittar det om jag är först eller sist. Sen när sommaren kommer vet jag precis vad jag kunde gjort bättre under våren för att skynda på och det är lätt att tänka att nästa år ska jag göra på ett visst sätt. Sen kommer nästa år med en annan vår och förutsättningarna ändras. Det är det som är utmaningen!

Att det blir uppmärksamhet i media när första potatisen plockas upp tycker Ted är bra.
– Uppmärksamheten kring den första skördade potatisen är viktig för att konsumenterna ska få reda på att det finns färskpotatis klar då grossisterna vill sälja ut allt gammalt först. Ökar efterfrågan pressas handlarna att få ut det i hyllorna fortare. Det brukar ta drygt en vecka innan potatisen kommer ut i handeln även om vi levererat den. Gårdsbutiker och mindre handlare tar in direkt från bönder tidigare, berättar Ted.

Tidigare har djur funnits på gården men Ted satsar idag bara på odlingen.
– Farfar hade kor och far hade grisar men jag vill bara odla. Djurhållningen gör dig ännu mer fast på gården. Det är lång säsong ändå. De sista vi skördar är kålen i slutat av december sen sätter vi nytt i mars. Under januari och februari tar vi hand om alla papper, fixar med maskiner, planerar nästa års produktion. Det är den tiden jag bara jobbar åtta timmar per dag och kan åka bort några dagar också för lite semester.




Det behövs stora ytor för att kunna odla allt på. Nu har Ted två gårdar med mark och arrenderar ytterligare tre gårdars mark.
– Jag tror det är runt 125 hektar totalt. Det är väl en ganska stor areal för att vara på Bjäre. Men areal är inte allt. Du kan tjäna mer på 5 hektar dill än 500 hektar spannmål. Du har mer jobb med dillen men du slipper alla utgifter med att köpa massa traktorer och skördetröskor. Det handlar om vad man passar för och tycker är roligt. En klok bonde vet vad som är gynnsamt för den marken han brukar. Då kan man tjäna pengar och få det att gå runt.

Trots att Ted tagit över och från sin far syns han på gården ofta.
– Far håller på nästan varje dag på gården, han är pensionär men kan inte sitta still. Han säger att så länge han får vara här och hjälpa till så är han glad. Och jag säger så länge han kommer och hjälper till så är jag glad.

Gårdens verksamhet växer och med det allt ansvar som företagare.
– När man var 18 år var det kul att skörda sallad men nu när jag har tjugo man som jobbar för mig hinner jag inte med det. Att gå ut en fin sommardag och skörda sallad, fan va det var roligt! Men jag har ju inte skördat sallad på många år nu. Måste köpa det, kolla det, fixa stövlar till någon, planera nästa vecka. Allt det där administrativa och övergripande som man måste göra, det tar mer kraft än vad man tror.

Hur årets skördar ska bli går inte att sia om även om en bra planering ger bra förutsättningar.
– Vädret spelar all roll. Man kan ha gjort allt rätt och sen blir det fel väder och då är allt man gjort fel. Det är det som är lite tjusningen! Det får inte heller vara för bra väder under sommaren för då får alla en bra skörd och då tjänar vi sämre och får jobba mer för att få upp allt. Det är under halvsvåra förhållanden som vi som gjort detta länge kan visa att vi ändå lyckas producera.

Att gården ska fortsätta att drivas vidare i släkten efter Ted är inget som han tänker på just nu.
– Om inte mina barn tar över kanske de får ett vanligt sju till fyra jobb och tjänar lika mycket. Har de intresset så är det skitkul och får gärna göra det. Men det är absolut inget jag ska tvinga dem till. De får göra som de vill. Man måste tycka det är roligt ju. Stackars de som inte vill gå till jobbet för att de tycker det är tråkigt eller inte trivs.

TED IVARSSON

Ålder: 44 år.
Yrke: Odlare.
Odlar: Potatis, sallad, kål, dill och spannmål.
Familj: Sambo och tre döttrar 3, 5 och 13 år gamla.
Aktuell som: Skördade Sveriges första färskpotatis i år.
Fritidsintressen: Experimentera med att odla annorlunda grödor. Tittar gärna på hockey på vintrarna.

TEXT & FOTO: Peter Jakobsson