Låt Bjäres vägrenar blomma för både vår njutning och framförallt pollinerarnas välmående. Det föreslår Viveca Nilsenius, boende i Hillarp där hon driver naturlik biodling genom sitt företag Hey-Honey.

Hon har ställt ett medborgarförslag till Båstads kommun om att utnyttja våra vägrenar till att blomma istället för att klippa ner. Undantag är självklart där växtlighet kan innebära skymd sikt.

Näring för bra utveckling
– Jag har under många år bott på Gotland och där är det självklart att utnyttja vägrenarna till pollinerade växter. Genom att inte klippa blir växtligheten inte heller hög. Pollinerarna; bin, humlor, fjärilar som några exempel, är ett ytterst hett ämne både inrikes och utrikes. Människan är det största hotet mot pollinerarna men det är också vi som kan rädda dem.

Både människor och bin behöver näring för att utvecklas på bästa sätt och kunna stå emot sjukdomar. Att utnyttja våra vägrenar till växter som pollinerarna söker sig till skulle vara utmärkt. Gotland är en kommun som just gör detta och vägrenarna har blivit en populär turistattraktion, hur konstigt det än låter.
– Visst skulle det vara roligt om Bjärehalvön blev den första platsen på fastlandet som kunde följa Gotlands exempel. Önskvärt vore att odla kantzoner utmed åkrarna men lantbrukarna är mycket hårt pressade och en omställning kostar både pengar och resurser. Därför är vägrenarna utmärkta att ta vara på istället för att bara låta gräs växa där.

Betagen av bin
Viveca Nilsenius har under flera år drivit yrkesbiodling, från början en hobby, men blev så betagen i bina att hon hoppade av yrket som äldrepedagog för att bli biodlare på heltid.
– Jag fördjupade mig i biologi och lärde mig alltmer om binas naturliga beteende och hur de lever i naturen. Som mest hade jag 180 bisamhällen, var honungsproducent och sålde till lokala uppköpare på Gotland. Ju mer jag förkovrade mig desto mer förstod jag att många av de metoder jag brukade stred mot binas naturliga beteenden. Jag ville prova något helt nytt som liknar binas naturliga beteenden i naturen. Det har jag ägnat mig åt sedan omställningen 2016. Nu är jag tillbaka i Skåne och Bjärebygden, men uppvuxen i Ystad. Jag kallar det Naturlik biodling. Inte naturlig. Det är det nämligen inte så länge vi människor väljer bostad åt bina.

Hon har byggt 80 bikupor enligt en modell som den franske biodlaren Abbé Émile Warré utvecklat med avsikt att låta bina leva så naturlikt som möjligt. I dessa bikupor finns exempelvis inga ramar utan bara topplister. Det innebär bland annat att bina bygger vax precis som de naturligt vill. Födan är honung först och främst, behövs extra foder under säsongen ges honung utblandat med lite vatten. Överskottsvax skördas på våren och Viveca handstöper det renade vaxet till bivaxljus. När våren kommer bygger bina nytt vax.


Warrés bikupa är så naturlik man kan önska sig genom att man som människa stör bina så lite som möjligt. En naturlik och stressfri tillvaro är det bästa för bina.

Angeläget ämne
– Det är mycket viktigt att man som biodlare placerar bikuporna på rätt plats och inte placerar för många tillsammans. Ett bisamhälle på vintern innehåller mellan 15 000 och 25 000 bin. Samhället expanderar mycket snabbt på våren och blir därför tidigt effektiva pollinerare. Till skillnad från humlorna där det bara är drottningen som överlever vintern och på våren får börja om från början.

Intresset för pollinering är viktigt att prata om. Det finns mycket tänkvärt att läsa i utländsk forskning som sällan når till Sverige.
– Dave Gaulson är en intressant brittisk forskare som jag gärna hänvisar till, säger Viveca Nilsenius. Tyvärr har honungsbina hamnat i fokus för pollinerarnas utsatthet, och anledningen är till stor del honungsbiets roll som kommersialiserad pollinerare. Denna snedfokusering har inte gagnat vilda pollinerare, tvärtom. Förutsättningarna är väldigt olika för vilda bin och honungsbin. En ovarsam biodling kan konkurrera ut vilda pollinerare. Exempelvis är det kris för våra humlor både i Sverige och runt om i världen. Samtidigt är det så att flera av de sjukdomar och skadedjur som angriper honungsbina också sprids vidare till vilda pollinerare. Det positiva är att vi biodlare med rätt förhållningssätt kan inverka positivt även på beståndet av vilda pollinerare.


Honungsfacelia är en trevlig och samtidigt populär växt bland pollinerarna. Man kan lätt blanda fröbollar av jord, lera och blomsterfrön. Låta torka för att sedan ”kasta ut” på passande ställen.

Tid för engagemang
I det lilla kan man också själv bidra och varför inte odla insektsbefrämjande växter. Lavendel är både vacker och uppskattad av våra pollinerare. Dahlia och näva är andra populära växter och varför inte satsa på några vinbärsbuskar. Blir det för mycket att plocka, kan man alltid erbjuda grannarna och bli extra poppis.
– Det ligger i tiden att engagera sig i pollinerare men det är då också viktigt att ha kunskap och veta vad man ska göra för att bina ska må bra och inte bli stressade i onödan och då är Warré-kupan och naturlika metoder en bit på vägen.

TEXT & FOTO: MARIE LOUISE AARÖE