Bakom kulisserna: ”Tvätt istället för bankett”

Av Claes Kanold

Det är sent på lördagkvällen inför förra årets final. Anna Berglund är i princip ensam kvar i Players Lounge, många av hennes kolleger har åkt iväg till den festliga avslutningsbanketten ute på Norrvikens Trädgårdar...

In kliver Andrey Rublev och ber ödmjukt om hjälp med att få sina strumpor tvättade, alla hans 20 par är smutsiga. Det löser jag lätt tänker Anna och svarar ”Absolut, I fix”, jag stoppar in dem i maskin så har han dem torra till imorgon. Hon går till Hotell Skansens reception och får låna deras tvättmaskin. När Anna efter tvätten plockar ut strumporna noterar hon till sin förskräckelse att allihop färgats rosa. En röd T-shirt hade smugit sig in i finalspelarens tvättsäck.

Panik! Anna ringer Lotta, som jobbar på turneringsarrangören Arena Båstad och bor i närheten, och undrar om Lotta har Klorin hemma. Det har hon. Anna springer dit i ösregnet och kommer fram blöt som en drängkatt. Lånar med sig Klorinet tillbaka till tvättmaskinen, kör ett par omgångar. Det hjälper inte så Anna lägger strumporna i blöt och gnuggar, gnuggar, gnuggar. Mitt i natten skickar hon en bild till Rublev och skriver att hon ber så mycket om ursäkt, men imorgon får du spela i rosa strumpor. Rublev vinner finalen, efteråt kommer han in till Anna på Players och visar ”This is my lucky socks”. Vi får se om han bär dem sommar.

– Den natten var stresspåslaget högt, minns Anna Berglund när vi träffar henne och Annika Perger en knapp månad innan årets Nordea Open–veckor. Annika och Anna delar sedan drygt två decennier på ansvaret i Players Lounge. Det är i hög grad dem och deras tiotals medhjälpare spelarna har att tacka för att trivselnivån är så maxad här i Båstad.

Foto: Privat

Anna gör sin 39:e sommar på turneringen. Hon började som elvaårig volontär, hade varit allt från läktarvärd till pressvärdinna tills hon år 2000 tog över som ansvarig för Players. Annika anslöt något åt senare. Anna har gedigen tennisbakgrund, både pappa och farfar har varit aktiva på olika sätt och när äldste sonen idag hjälper till på Players är familjen alltså inne på fjärde generationen i tennisens tjänst. Annika däremot har ingen tennisbakgrund alls, men blev värvad av Anna tack vare sin vinnande personlighet. När Annika började visste hon vilka Edberg, Wilander och Becker var, ungefär dit sträckte sig hennes kunskaper. Vilket faktiskt varit en nyckel till framgång.

– Ja, jag fick tydliga instruktioner av Anna att här i Båstad bemöter vi alla spelare som om de vore nummer ett, oavsett om det är en lågt rankad dubbelspelare eller en världsstjärna, så det var nog en fördel att jag visste så lite.

Kan detta vara förklaringen till turneringens popularitet?

– Det finns naturligtvis fler, svarar de unisont. Dels kommer spelarna till ett sommar–Sverige, då vi svenskar är på bästa humör. I Sverige är vi inte heller så ”starstrucked” - de får alltså vara i fred. Själva platsen är också magisk, med unikt korta avstånd – från hotell till arena till träning och allt runt omkring. Dessutom är svenskar över lag service-minded och i Båstad har man generellt blivit duktiga på att stå för ett gott värdskap. Det får spelarna att känna sig hemma. Många påstår att de får bättre service här än av sina mammor. Det tar vi som en komplimang!

– Vi har också med tiden identifierat vad de önskar när de kommer till Båstad. Sånt som att ordna frisör eller få rena kalsonger i välkomstpaketen och olika aktiviteter. Vi har haft beachfotboll med Henke Larsson, gjort en kokbok med recept från spelare och spelat in CD-skivor. Ungefär samma program varje år. Vi vet att många av dem då känner sig trygga.

Någon speciell spelarkommentar som etsat sig fast?

– 2003 vann Zabaleta i finalen mot Lapentti. Innan hade vi spelat in en CD där de två sjöng ABBA:s ”Money, money, money” tillsammans. Den spelades upp under prisutdelningen. När han morgonen efteråt fick syn på oss i receptionen skrek han rakt ut ”I just love Båstad”!

Och det är han bevisligen inte ensam om.