Meste mästaren Gusten: "Båstad är mitt andra hem"

Av Claes Kanold

Inte nog med att han med sina fyra titlar i Båstad är turneringens meste mästare, många rankar honom högt också på listan över de mest sympatiska prickarna i tennisens värld.

Att ”Gusten” är en mångsysslare med många bollar i luften är en underdrift. Grundbulten är varumärkesförvaltaren GSL, där en handfull märken inom sport&leisure-segmentet ingår, varav Fred Perry nog känns igen av de flesta. Legendariska Aqua Limone, som nu väcks ur en lång dvala, är ett annat.

Mest tid ägnar han åt att som konsult vara med och installera tennisbanor. Utöver detta medverkar Gusten som expertkommentator i SVT och skriver krönikor i tidningen Svensk Tennis. Lägg där till det stora engagemanget i tennisen. ”Allt är ett bevis på hur kul vi tennisspelare hade, man vill klänga sig kvar så länge som möjligt” skrattar maestro Gustafsson. När vi pratas vid ska han ut på banan om drygt en timme.

Men Lindome-bon Magnus ska inte spela själv:

– Nej. Jag hoppar in några gånger i veckan som tränare för Ullevi TK. Det gör jag som en pappa-grej, yngste sonen tycker det är kul när jag är med. Det kan bli 8 -10 timmar i veckan i genomsnitt.

Du är Båstad-turneringens meste mästare – beskriv hur det är att komma tillbaka hit!

– Båstad har blivit mitt andra hem i dubbel bemärkelse. Sedan jag var elva år har jag spenderat minst ett par veckor i Båstad varje sommar och gick tennisgymnasiet där. Vi har numera sommarstuga i trakten och i och med det brukar det bli ännu längre vistelser. Hela familjen älskar Båstad, med allt från tennisen till den fina naturen. Från Lindome tar det bara en timme, så vi åker ner ofta.

Vilka minnen dyker upp härifrån?

– De underbaraste är från juniortiden. När allt var så nytt. Man träffade kompisar från hela Sverige. Känslan när man fick spela på centercourten. Titta på Swedish Open. Atmosfären var lite annan på den tiden, bara glädje. Det var ut på banan, kör så bra som möjligt och ha kul efteråt som gällde! På äldre dagar är det såklart mina turneringsvinster jag minns, att få vinna inför sin hemmapublik.

Hur tänker du kring läget i svensk tennis idag?

– Det är tufft. Jag försöker beskriva hur konkurrensen ser ut i andra länder. Nederländerna hade ett tag 180 Tennisakademier. Då är det ett litet tennisland jämfört med England, Frankrike, USA, Italien, Spanien m fl. Det är nästan omöjligt att förklara hur hårt det är. Att slå sig fram till de hundra översta platserna i världen är ett nålsöga. När man tänker tillbaka på hur det var när svensk tennis var som bäst är det ledsamt hur få svenskar som är med bland de tusen bästa idag.

– En sak jag skulle vilja ändra är samarbetet. Teamkänslan har vi tappat, likaså glädjen och framtidstron, det är det det handlar om. Jag tycker man ska att träna ihop med andra även som individuell idrottare. Finsk tennis och svensk golf och friidrott förklarar sin framgång med att man lyckats med det. Varför vi övergav detta teamtänk inom svensk tennis i slutet på 90-talet har jag aldrig riktigt förstått.

Här kommer vi osökt in på projektet ”Små lirare” som du startade 2012. Berätta om ditt engagemang och varför du drog igång!

- Jag ville skapa samma miljö som när vi växte för min då sjuårige son. Ge honom och hans jämnåriga kompisar chansen att träffa andra som delar tennis- och andra idrottsintressen. Jag märkte redan från början hur väl det togs emot. Vi startade med 16 barn, idag är vi 240. VI försöker få till det där lilla extra utanför banan, det lekfulla. Det som gjort att jag fortfarande är tennistokig 24:7.

Att barnens föräldrar är delaktiga är viktig?

– Ett måste. Vid våra första gruppmöten berättar jag om våra ledord och vad vi gör och sedan säger jag att vi behöver en gruppledare, utan det blir det inget. Alla föräldrar som är och har varit gruppledare är fantastiska.

– Värt att nämna är att vi samarbetar med klubbarna och är ett komplement. De är basen, ”Små lirare” är grädden på moset som ger möjlighet till det spontana sportandet.

Vad är ditt klokaste råd till föräldrar med barn som håller på med sport?

– Se till att det är barnen som drar och försök hitta roliga utmaningar de tycker är kul. Uppmuntra. Var lyhörd. Tussa ihop dem med andra barn så blir det roligare!