Att bygga broar

Av Marcus Molander

En av Bjäres fantastiska tillgångar är dess loppislador. Det var på en av dem jag en dag fick syn på boken ”Bron över floden Kwai” av fransmannen Pierre Boulle. För några kronor blev den min och i samband med en kortare resa så hann jag läsa den. Givetvis var jag tvungen att omedelbart se om filmen som kanske är mer känd än boken. Filmen fick bland annat sju Oscars och Alec Guinness porträttering av överste Nicholson är en av filmhistoriens starka insatser.

I flera år trodde jag att den handlade om folkrätt och hur regler kan tillämpas i krig. Efter att ha läst halva boken lutade jag mer åt at den var en hyllning till den brittiska kulturen och en nedvärdering av den japanska (och alla andra icke-brittiska kulturer). Särskilt intressant eftersom den var skriven av en fransman som väl i allmänhet inte brukar anses som de främsta anglofilerna. Kanske var den helt ironisk? När jag hade läst färdigt boken och noterat att den slutade på ett annat sätt än filmen så var jag dock inne på att den handlar om principer. Att förfäkta principer är något jag gärna gör men det kan ibland gränsa mot något slags tvångssyndrom. Så är det för överste Nicholson som blir närmast besatt av idén att bygga en bro som ska bli stilig, stabil och gärna hålla för lång tid framöver. Han ser det som ett sätt att visa den västerländska och brittiska kulturens seger över de i kriget för tillfället segrande japanerna. Problemet är såklart att bron kommer vara till japanernas nytta i kriget och därmed motverka den större sak han förväntas kämpa för.

En annan besatt brobyggare är Vladimir Putin. Han har byggt Europas längsta bro som går över Kerjtsundet och därmed sammanbinder Krim med Ryssland. Visserligen var det inte hans idé från början; planer på en broförbindelse har funnits i över hundra år. Under andra världskriget och strax därefter fanns till och med en bro, men av mer tillfällig karaktär. 2018 invigdes den nuvarande bron för trafik och den utgör en viktig bricka i spelet om Krimhalvön. Den möjliggör nämligen en direkt kontakt mellan ryskt fastland och Krim, med allt vad det innebär för civil och militär logistik. En annan likhet den har med den fiktiva bron över floden Kwai är att ha varit föremål för sabotage. Någon eller några sprängde sönder en körbana i början av oktober. Det är i dagsläget inte helt klarlagt vem som låg bakom men flera potentiella misstänka finns, inte minst Ukraina.

En bro kan till sin natur ha flera roller att spela. En är att vara en viktig del i ett logistikflöde och den kan därigenom vara såväl ett militärt mål som ett civilt objekt. För Ryssland är bron över Kerjtsundet en viktig militär pusselbit för att kunna föra in trupp och förnödenheter till Krim. Den är också ett viktigt prestigeprojekt för att visa på Rysslands förmåga som stormakt och vilja att binda samman Krim med erkänt ryskt territorium. I en ljusare framtid skulle den dock kunna fylla en annan typisk bro-roll, nämligen för att förena två folk, nationer, sidor eller kulturer. För hur det hela än slutar så kommer Ryssland och Ukraina att förbli grannländer, om inte något mycket radikalt inträffar. Då kan det vara bra att i likhet med Öresundsbron sammanlänka handel, arbete, turism, etc. mellan länderna för att bädda för en varaktig fred.

Även om Bron över floden Kwai är en fiktiv berättelse så bygger den på verkliga händelser. Japanerna genomförde ett stort byggprojekt, bland annat med hjälp av tusentals krigsfångar. Järnvägen mellan Bangkok och Rangoon förstördes visserligen efter kriget men idén är inte död. Kanske skulle en järnvägslinje kunna bidra till att öppna upp, stabilisera och demokratisera Burma.

Det är uppenbart att ett besök på loppisladan kan vidga dina vyer mer än du tror. Nästa gång kanske jag skriver något om thespaden från Göteborg jag fann på förlövsloppisen. Först måste jag dock fördjupa mig mer i brobyggande; eller är det kanske folkrätt som ska nagelfaras ordentligt. Tänk om jag hittar en bok om Sydostasiens floder.

Marcus Molander