Cyklade från Båstad till Karesuando

Av Peter Jakobsson

Jan Gustavsson är precis hemkommen från en cykeltur på över 300 mil. På 17 dagar skulle Jan cykla från Båstad till Karesuando. Med ett snitt på 15 mil om dagen var det en tuff uppgift men det var inga problem enligt 64-åringen som verkligen har en passion för cyklingen.

Det var som rehab efter en knäoperation som Jan Gustavsson i Båstad började cykla. Till en början bara lite grann men efter ett tag blev cyklingsintresset bara större och större.

– Först hade jag en gammal rishög som jag började cykla ganska långt med. Efter några år skaffade jag en racer och utvecklade cyklingen mer. Knät blev bra och jag mådde bra i kroppen av att cykla, säger Jan Gustavsson.

Tanken på att göra en riktigt lång cykeltur har funnits ett tag.

– När jag hade gått i pension tänkte jag att det skulle bli av. Först tänkte jag cykla hem från Mallorca, där vi brukar vara och cykla. Men den resan fick ställas in på grund av sjukdom.

Då kom idén med att cykla till Karesuando.

– Jag är vän med en äldre man som heter Christer som cyklade från Höganäs till Karesuando. Detta tänkte jag och min vän Håkan kopiera. Planeringen började i höstas men tyvärr blev Håkan sjuk så jag fick cykla själv, berättar Jan.

Den 2 augusti gav sig Jan i väg på långcyklingen. En dagsplan var satt med ett snitt på 15 mil cykling per dag. Boende var uppbokade på de flesta ställen där övernattning skulle ske.

– Jag tältade inte utan bodde på vandrarhem, hotell, B&B, inneboende och annat. Visst fanns det risk att jag inte höll min tidsplan om något skulle hända men allt flöt på väldigt bra, konstaterar Jan i efterhand.

Jan Gustavsson på väg att ge sig av från Båstad. De första dagarna hade han sällskap av Fredrik Quirin från Grevie. Foto: Privat

Drygt 240 mil på 17 dagar låg nu framför Jan. De första fyra dagarna hade han med sig en vän på cyklingen.

– Fredrik Quirin från Grevie var med mig första fyra dagarna men sen cyklade jag själv.

Jan startade oftast mellan klockan 7 och 8 på morgonen och kom till dagsdestinationerna runt fyratiden så det blev många timmar i sadeln.

Hur fick du tiden att gå, blev det inte långtråkigt?

– Jag hade lurar så jag lyssnade lite på sommarpratare och sen kunde jag ringa och prata med folk också men annars så cyklade jag mest på.

Vissa sträckor var mer långtråkiga än andra.

– I Norrland var det tillfällen då det var många många mil där man inte såg en människa eller ett hus. Det var lite ödsligt och man insåg att det inte gick att skaffa mat eller vatten.

Det blev många matpauser på fina platser utmed vägen. Foto: Privat

Vädret var verkligen på Jans sida under cyklingen. Inte för varm eller för kallt och måttligt med regn.

– Det var perfekt väder och det gjorde mycket för att det blev en så lyckad tur.

Det är en stor fysisk prestation. Hur gick det med kroppen?

– Inga problem alls. Efter 10 dagar hade jag lite skav i ändan men inga stora saker. Jag mådde i stort bra hela vägen. Jag visste att jag skulle klara själva cyklingen, det har jag tränat på.

Jans vänner på Facebook kunde följa hans resa. Varje dag skrev Jan en dagsberättelse och la upp flera bilder från dagen.

– Jag märkte att det uppskattades vilket var roligt.

Under turen upp i Sverige har Jan upplevt otroligt mycket. Han har så många fler berättelser från resan än vad som går att återge här i tidningen. Därför får vi spola fram direkt till dag 17 då han rullade in i Karesuando och var framme vid målet. På kvällen delade Jan med sig till vängruppen på Facebook med avslutande meningen ”Glömde att tillägga att det blev 247 mil hit… Sjukt!”

Framme i Karasuando hade Jan nått sitt mål. Då blev det en vilodag och funderingar på hur han skulle ta sig hem igen. Foto: Privat

I Karesuando hade Jan planerat in en vilodag, den första på hela resan.

– Det var den tråkigaste dagen på hela äventyret. Jag hade många val i hur jag skulle ta mig tillbaka. Cykla hem var tanken och då en annan väg än den jag tog på vägen upp men väl framme i Karesuando blev det lite ändrade planer.

I stället för att styra hemåt fortsatte Jan cyklingen vidare upp till Treriksröset och sedan västerut mot Norge.

– På tre dagar cyklade jag till Tromsö som låg 30 mil bort. Jag cyklade nu lite kortare per dag där för det fanns så mycket att se på i Norge.

Treriksröset var så långt norrut Jan kom på sin cykeltur. Foto: Privat

Målet för resan var att cykla till Karesuando så det var inte samma utmaning att cykla vidare utan nytt mål.

– Jag ville passa på att se en del av Norge men sen visste jag att jag kunde ta tåg hem.

Jan fick se en hel del i Norge men sen var det en otäck storm som satte stopp på cyklingen.

– Det var den värsta stormen jag upplevt, då gick det inte att fortsätta, det var inte säkert, så då var cyklingen slut. Jag tog olika tåg hem till Båstad.

Jan vid Bergsbotns utsiktsplats i Norge. Foto: Privat

På äventyrets dag 28 kom Jan tillbaka hem till Skåne. Väl hemma blev det tre vilodagar sen kunde inte Jan hålla sig längre.

– Jag cyklade fyra mil nu på förmiddagen innan vi träffades, berättade Jan för undertecknande reporter när vi träffades en måndag efter lunch.

Hur är nu känslan när du tänker tillbaka på äventyret?

– Bara positiva känslor! Men nästa gång kanske jag tar med mig någon hela vägen. Vi får se, att cykla själv är också väldigt härligt.

Jan med trotjänaren som han cyklade 300 mil på i augusti. Foto: Peter Jakobsson

Vilka var de finaste platserna du besökte?

– Det var Norge som var finast, sen var det vid älvarna i norr, Ångemansälven följde jag långt och sen Torneälven i Finland. Men en av höjdpunkterna är alla trevliga möten med väldigt trevliga personer längs vägen. Alla har varit väldigt gästvänliga, berättar Jan.

Vad blir nästa äventyr?

– Det är inte planerat än men något ska det bli. Kanske cykla till Barcelona, eller från Barcelona och hem.