Klik venligst
BJÄRE 2022-06-26 KL. 06:00

De vill bevara en kulturskatt till eftervärlden

Av Carina Nilsson

De förvaltar en uråldrig tradition och ett stort stycke kulturhistoria. Lingänget på Boarps hembygdsgård består av ett gäng pigga damer som brinner för just linet, och växtens många användningsområden.

– Men vi vill väldigt gärna bli fler som kan föra arvet vidare, säger Christin Marcelius.

De vill bevara en kulturskatt till eftervärlden
Delar av lingänget: Christin Marcelius, Gunvor Eriksson, Birgtiaa Hansson, Solveig Gunnarsson, Kerstin Lennerstedt och Maj-Lis Andersson visar hur man bråkar lin. Foto: Carina Nilsson

Lingänget har funnits så länge att ingen riktigt minns vilket år det startade. Men det är minst 40 år sedan kanske 50. Numera är de cirka 15 personer som träffas med jämna mellanrum och som alla brinner för att sprida kunskap om linet.

Christin har idag fått sällskap av ungefär halva lingänget. Birgitta Hansson, Solveig Gunnarsson, Kerstin Lennerstedt, Maj-Lis Andersson och Gunvor Eriksson är också på plats vid Boarpsgården där de förbereder inför sommaren då de har visningar av hur lintillverkning gick till förr.

– I det gamla bondesamhället fick man ta vara på allt man kunde och linets användningsområde är väldigt stort. Av fibrerna kunde man spinna garn och väva allt ifrån mjölsäckar till lakan och kläder. Linfröoljan blev till färg och växten kunde också användas som kreatursfoder och i tapeter och mycket, mycket mer. Allt det där kan man dessutom fortfarande göra – linet är en verklig nyttoväxt, säger Maj-Lis Andersson.


Av lin kan man göra det mesta. Christin Marcelius och Gunvor Eriksson visar två verk av lin. Foto: Carina Nilsson


Ända fram till mitten av 1900-talet var det också väldigt vanligt med små linfält på Bjäre. Man odlade för husbehov tills bomull och syntet konkurrerade ut linet.

– Bomullen var väl billigare och passade kanske bättre för industriproduktion, säger Solveig Gunnarsson.

– Dessutom var väl arbetskraften också billigare, med slavar på bomullsplantagerna, säger Kerstin Lennerstedt.

I Boarpsgården har Lingänget tagit fram en utställning över tillverkningen av lin, från odling till färdiga produkter. De har massor dukar, kläder och andra plagg i lin. Just nu odlar de inget eget lin, då de har fått från andra så de har ett bra tag framöver.

– Det är många moment innan man har ett färdigspunnet garn. Linet ska rötas, bråkas och skäktas. Därefter ska det kammas och spinnas, säger Maj-Lis Andersson.

– Det är framför allt rötningen som är känslig. Man får gå på sin känsla när det är färdigt, säger Gunvor Eriksson.


Solveig Gunnarsson kan hantera spinnrocken. Lingänget har visningar i hur man bearbetade lin förr i världen. Foto: Carina Nilsson


Lingänget får också ta emot många studiebesök, senast hade de en grupp nyfikna och intresserade amerikaner på besök.

– Vi tror ju att linet har framtiden för sig med tanke på att vi behöver ha fler miljövänliga material, och att vi ska byta ut mycket plast och syntet. Men vi behöver också bli fler som förvaltar och tar över all den kunskap som det här gänget sitter på, det är en riktig kulturskatt, säger Christin Marcelius och välkomnar alla som är intresserade att ta kontakt med dem.

Carina Nilsson