Klik venligst
BJÄRE 2024-07-05 KL. 06:00

Eva Rydberg: "Sundspärlan är min nya hemmaplan"

Av Per Brolléus

Trettiofyra föreställningar är planerade och många biljetter är redan sålda. Och trots konkurrens från primadonnan Ewa Roos och humorkometen Hampus Nessvold så är Eva Rydberg både roligast, mest spontan och den stolligaste i uppsättningen av klassikern ”Ett resande teatersällskap”.

Eva Rydberg:
Foto Johan Löfquist

Laholms Tidning har varit på Eva Rydbergs nya hemmaplan Sundspärlan inne i Folkparken i Helsingborg och upplevt föreställningen som förmodligen många skåningar, smålänningar och hallänningar kommer att se i sommar, en version på August Blanche-klassikern från 1848.

– Alltså, Sundspärlan... Fredriksdalsteatern var ju fantastisk, men det går inte att jämföra med denna underbara scen där publiken kommer så mycket närmre och framförallt ser alla så bra, säger Eva som är rätt trött efter en hektiskt startvecka.

– Vi körde ju ett antal kompletta rep innan premiären i fredags, så idag var hela ensemblen lite slitna, det måste jag erkänna.

Foto: Per Brolléus

Scenen som Eva pratar om ligger fantastiskt fint och är betydligt tacksammare för publiken än gamla Fredriksdalsteatern som Eva lämnade med en hel del irritation i slutet av förra sommaren. Men istället för att, som hon sa i de första intervjuerna, lägga teatern på hyllan och ägna sig åt barnbarnen så blev det alltså en ny teater med delvis nya människor runtomkring sig för evighetsmaskinen Rydberg.

– När jag fick frågan att komma hit så sa jag JA eftersom jag är nyfiken. Jag kunde inte låta bli att testa. Redan nu känns det faktiskt som min nya hemmaplan.

Och hur är då denna 1800-talsföreställning som Andreas T Olsson arbetat om till två akter fyllda med musikaliska avbrott? Vi kan väl börja att nämna just akt 2 med ett konstaterande att det är i den delen det lyfter på riktigt. Då har de aningen suddiga karaktärerna ”satt sig” hos publiken, tempot blir högre och det skrattas mångdubbelt mer än under den första akten där det bara blev applåder efter sångnumren.

– Vädret, för tusan. Att det kändes så beror bara på vädret, kontrar Eva. Att spela i regn är bland det mest tradiga som finns. Applåderna hörs inte under regnkapporna och det påverkar det totala intrycket på ett sätt som är svårt att förklara. Tur att det slutade regna i andra akten och att till och med blev soligt. Det blir så stor skillnad mot första akten. Skillnaden är enorm, för alla.

Foto Johan Löfquist

En som är på topp precis hela tiden är Hampus Nessvold, vars karaktär ”Terese i kassan” faktiskt dyker upp i föreställningen trots att den utspelar sig för exakt hundra år sedan, 1924. Som publik är det lite överraskande att se Hampus i en så teatral roll som den teaterälskande sonen till den teaterhatande hotellägaren.

– Jamen han är ju helt fantastisk. Vilken otrolig skådespelare. Och det är han som har huvudrollen, inget snack om den saken, säger Eva och fortsätter kasta enormt beröm över 28-åringen från Lanna utanför Värnamo.

Det råder inget snack om att Hampus lyfter den otroligt kompetenta ensemblen genom sin förmåga att både vara sig själv och sin rollkaraktär på en och samma gång. Och apropå kompetens och kvalitet så gäller det inte minst Eva Rydbergs mellokompis Ewa Roos som är magnifik i sin roll som komediennen Carolina Grip.

– Utan Ewa så är det inte samma sak. Vet inte hur många år vi jobbat ihop, men det är många, skrattar Eva som fyllde 81 veckan innan premiären.

Foto Johan Löfquist

Och det här är, enligt Eva själv, absolut inte en avskedsföreställning. När en sådan blir av, oavsett om det är 2025 eller 2035, så vill i alla fall jag att det ska lukta ännu lite mer Nils Poppe, ett uns mer galenskap och gärna ett par riktiga dunderöverraskningar. Och jag vill ha ännu mer träsmak från bänkarna på Sundspärlans amfiteater (nja, inte helt amfiteater enligt den gamla grekiska definitionen) på grund av oändliga sejourer av guppande skratt. Att skratta ger träsmak, men man glömmer träsmaken när man skrattar.

Eller så ska jag bara komma och se en föreställning i strålande sol, enligt Eva Rydberg är det en skillnad som nästan är ofattbart stor.

Jag säger i alla fall hurra för Eva, Ewa, Hampus och hela den fantastiska ensemblen som flyttade från Fredriksdalsteatern till Folkparken och Sundspärlan.

– Och det var ju då vi blev ett resande teatersällskap. Det fattar du väl, avrundar den replikblixtsnabba mästaren Eva Rydberg.