Fotografering är Mijas passion

Av Jenica Paulsson

När Mija Rooth kommer in i ett rum fylls det av bra energier. Med ett ständigt leende på läpparna tar hon sig an det ena fotouppdraget efter det andra. Hennes passion är att använda sin kreativitet genom kameran för att hjälpa verksamheter med sin fotoprofilering. Att få vara en del av arbetskedjan är en viktig inspirationskälla.
– Jag älskar mitt arbete varje dag. Det är det här jag brinner för och vill göra, säger hon med ett glimrande leende.

Mija har precis kommit hem till familjen i Alvesta igen efter några intensiva veckor nere på Bjärehalvön. Här har hon främst haft fotouppdrag för olika företag på halvön.
– När jag gör ett uppdrag för en kund ger det ofta kontakter till en ny kund och så vidare. Det blir ringar på vattnet och det är väldigt spännande. Den här omgången har jag fotograferat både industriföretag, restauranger och mindre företag.

Ungefär en månad har passerat sedan Mija tog ett kliv ut i otryggheten men också ut i friheten. Friheten att få bestämma över sin egen tid. Nu var det slut med att arbeta tvåhundra procent och dela sin tid mellan den fasta anställningen, det egna företaget och familjen.
– Om jag ska hålla hela livet behöver jag vara klok och framförallt hushålla med min energi. Jag vet att det är det här jag vill göra så det var bara att satsa. Äntligen arbetar jag heltid som frilansande fotograf, säger Mija.

I tolv års tid har hon arbetat som professionell fotograf vid sidan om andra arbeten. På dagarna ordinarie arbetstider, senast på jobbet i en kläd- och inredningsbutik och på kvällar och helger fotograferade hon porträtt, bröllop och familjer. Så höll hon på tills hon en dag kraschade.
– Det var under våren 2019. Jag gick in i den berömda väggen. Det var ett antal privata faktorer som utlöste min utmattning men jag hade varit på väg dit i många år.

Som högpresterande kvinna med en stor passion är det lätt att bara köra på. Livet rullar förbi. Det går snabbare och snabbare. Återhämtningen får vänta och att ta hand om sig själv läggs underst i högen gång på gång. Mija var inget undantag.
– Jag var helt borta i fem månader och kunde inte utföra ens de enklaste av vardagsbestyr. Kameran rördes dock inte på hela tolv månader. Kreativiteten var som bortblåst, jag hade ingen som helst lust eller ork till någonting. Det var fruktansvärt.

Det var ett tufft halvår och Mija fick bearbeta saker som hon tidigare hade lagt locket på. Men så en dag började livet sakta vända. Hennes första fotouppdrag efter sin utmattning var för ett företag som arbetar med att hyra ut bord, stolar och partytält för bröllop och fest. Ett uppdrag hon inte riktigt visste varför hon tog, men hon ville prova.
– Jag minns hur glädjen att fotografera började komma tillbaka när jag stod där och fotograferade de uppdukade borden. Kicken jag fick av att träffa andra drivna människor, att göra något jag är bra på och som hjälpte dem i deras verksamhet var magisk. Nu visste jag att jag var på väg tillbaka.

I lite mer än arton månader har Mija nu inriktat sig mot just företagsfotograferingar. Att hjälpa företag, stora som små, att profilera sig genom bilderna har blivit en passion. Den gamla typen av uppdrag att fotografera porträtt, bröllop och familjer är inte lika framträdande längre även om hon fortfarande gör en del sådana jobb också.
– Jag såg en liten lucka. Många fotografer plåtar mest porträtt eller så är de anställda på ett större företag och gör alla deras fotouppdrag. Men det finns många företag som inte har möjligheten att anställa en fotograf. De har länge plåtat sina egna bilder med en digitalkamera eller med hjälp av sin mobiltelefon, som nu vill ta sin marknadsföring till nästa nivå och som därför väljer att investera i en professionell fotograf. Det känns otroligt roligt!




Kärleken till Bjärehalvön föddes för cirka åtta år sedan i samband med att hon träffade sin man. Han tog med henne till sitt ”sommarbjäre” där han sprungit runt i sina morföräldrars trädgård sedan barnsben. Dessutom har han både sin moster och hennes man boendes på halvön så besöken var givna. Det var efter några av de första besöken som Mija bestämde sig för att sätta upp målbilden; En dag ska jag äga mitt eget boende på västkusten. En målbild hon idag kan checka av.
– Jag delar min tid mellan mitt hem i Alvesta och mitt boende i Båstad. Jag älskar Bjäre och varje gång jag kommer ner hit fylls jag av glädje, återhämtning, driv och tacksamhet, säger Mija och hennes lycka hörs i varje ord.

Innan Mija måste kila vidare i livet ber jag henne att svara på vilket uppdrag som är hennes drömuppdrag att fotografera?
– Enkelt, svarar hon bestämt. Det skulle vara att fotografera Gordon Ramsay in action i någon av hans restauranger. Det hade varit så häftigt. Tänk vilken utmaning!
– Vet du förresten att det är han som varit min inspiration för mitt vägval? utbrister Mija. Och fortsätter: Känner du till programmet Kitchen Nightmares? Där han reser runt för att hjälpa restauranger att hitta ett fungerande koncept. Ramsay går ibland en sväng i staden där han befinner sig för att se vad som erbjuds och vad som fattas. Jag började fundera över min egen situation efter utmattningen och insåg att jag inte kunde gå tillbaka till det som varit. Jag behövde hitta en ny nisch och på den vägen är det!