Klik venligst
Klik venligst
BJÄRE 2021-06-18 KL. 06:00

Hur väl rustade är vi om det värsta skulle hända?

Tänk om det blir ett jättestort strömavbrott och allt som drivs av el slås ut. Vad händer om ett godståg fullt av brandfarliga vätskor spårar ur mitt i tunneln? Eller, gudarna förbjude, vi utsätts för krigshandlingar och samhället brakar samman.

Hur väl rustade är vi om det värsta skulle hända?

Båstads beredskap är god. Eller, ja… ganska god i alla fall. Och bättre ska den bli. Efter 200 år av fred lever vi svenskar hyfsat trygga liv. Sedan Sovjetunionen föll i samma dammoln som Berlinmuren har Sverige, och en hel del andra länder i väst, vaggats in i en lite sömnig trygghetsbubbla. Regementen har lagts ner, skyddsrum rivits eller gjorts om till champinjonodlingar, och vi vanliga medborgare har glömt allt om konserver i källaren och hur man tänder ett stormkök.

Men med större oro i världen håller det där på att förändras. För snart två år sedan anställde Båstad kommun en säkerhetschef, Christofer Thorén, och han berättar hur man tänker sig lösa diverse problem som kan dyka upp.
– Vi är många myndigheter som har ansvar för krisberedskap och totalförsvar, säger han. Kommunerna, regionerna, länsstyrelserna och en hel del statliga myndigheter som polis, Försvarsmakten, Trafikverket, Livsmedels-verket, Jordbruksverket… Och naturligtvis även vi civila, gemene man.

Sverige är beroende av mycket, som att importen av livsmedel och bränsle fungerar. Att tågen går och vägarna är framkomliga. Att vi har el och vatten och, inte minst, att vi kan kommunicera med varandra.
– De senaste decennierna har den tekniska utvecklingen gått mycket snabbt, säger Christofer Thorén. Det är ju bra i och för sig, men gör oss också väldigt sårbara. Efter att länge ha tagit bekvämligheten för given tror jag att vi har vaknat till lite grand. Inte minst sedan broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” 2018 delades ut av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

De senaste åren har arbetet med kris- och krigsberedskap intensifierats. Det gäller livsmedelsberedskap, reservkraft och komm-unikationer.
– Om datorer och telefoner slås ut, hur når vi alla invånare, och hur når vi varandra? Tittar vi bara på oss kommunanställda, är vi utspridda. Många bor inte ens i kommunen. Och om det inte går att ringa eller skicka sms, eller om vägar och järnvägar inte är framkomliga… Det gäller att ha beredskap för sådant.

Man planerar att utse ett antal samlingspunkter på Bjäre dit folk kan söka sig vid en kris. Skolor är exempel på bra trygghetsplatser. Alla vet var de finns, de har stora lokaler som gymnastiksalar, där man vid behov kan inkvartera människor. Kanske finns det reservkraft och möjligheter att laga mat.

I större tätorter finns skyddsrum som skyddar mot bomber, brand, splitter och giftiga gaser. I mindre kommuner och på landsbygden är de färre.
– I Båstad, i tätorten, har vi tre skyddsrum, fler vore önskvärt. Men det är otänkbart att skyddsrummen ska räcka för alla, det är en omöjlighet. Ofta fungerar en vanlig källare lika bra mot tryckvågor och splitter, dock inte mot stridsgas.

Något annat som ska återuppväckas är krisstödet POSOM-gruppen, psykiskt och socialt omhändertagande, som kan rycka in och hjälpa med medmänskligt stöd vid till exempel en större tragisk olycka.

I Båstads kommun finns inga industrier som hanterar farliga ämnen i större mängder. Däremot kan man tänka sig scenarion där krockade tankbilar eller oljespill i havet kräver specialinsatser. Eller att ett tåg med kemikalier i lasten spårar ur inne i tunneln.
– Vid sådana tillfällen samverkar vi med flera myndigheter som Trafikverket, Kust-bevakningen och polisen. Vår räddningstjänst har ett specialfordon för att kunna ta sig in i tunneln vid en olycka, och de gör regelbundna övningar.

Pandemin satte krisberedskapen på prov, och Christofer Thorén är nöjd med hur allt fungerade.
– Vi var faktiskt väldigt tidigt igång. Samlades redan innan de flesta andra kommuner reagerat, och det tror jag var en viktig förutsättning för att få ett samlat grepp. Vi tillverkade till exempel egen skyddsutrustning som visir och skyddsrockar (där har vi byggt upp ett bra lager nu), och måltidsfunktionen bunkrade och planerade om för att kunna klara försörjningen längre än normalt. Men vi har inget riktigt långsiktigt lager. Där tror jag att de flesta kommuner kan bli bättre.

Senare i år kommer en beredskapshandbok som utarbetats av Livsmedelsverket och ett antal av Sveriges kostchefer.
– Vi har också ett bra samarbete med NSVA, som har en speciell nödvattenplan för vattenförsörjningen. I höst ska alla kommuner som är med i NSVA ha en gemensam övning. Det ska bli intressant!

Vecka 39 blir det ännu mer beredskap. Då håller MSB sin Krisberedskapsvecka, där alla kommuner och ett flertal myndigheter är välkomna att delta. Årets tema är demokrati, och därmed kommer vi in på ett av de lömskaste hoten: informationspåverkan och desinformation.
– Det finns de som har intresse av att polarisera vårt demokratiska samhälle, att slå hål på myndigheternas trovärdighet. Den här typen av informationspåverkan har alltid funnits, det nya är hur lätt det är att sprida den.

Vi ser det till exempel med Qanon i USA, den högerextrema konspirationsgrupp som bland annat låg bakom stormningen av Kapitolium. Med likasinnade Querdenken i Tyskland, en brokig samling som anordnat stora demonstrationer mot vaccinering och coronarestriktioner. På nätet sprids felaktiga rykten om allt från vaccinering till horribla påståenden om att flygplans kondensstrimmor innehåller ämnen med vars hjälp CIA ska paralysera världens befolkning. Eller att Hillary Clinton är medlem av ett pedofilnätverk med spädbarn på menyn. Ryssland har pekats ut för att ha försökt påverka valen i ett antal västländer.

Christofer Thorén suckar uppgivet när vi kommer in på ämnet.
– På ett sätt vet man inte om man ska skratta eller gråta. Men desinformation är exempel på aktiviteter i en gråzon mellan krig och fred. Enligt säkerhetspolisen och militär underrättelse har dessa aktiviteter ökat de senaste åren. Vissa menar att vi redan är mitt i ett pågående hybridkrig. Är vi det? Och om vi är det, hur tar vi oss ur det? Det är viktigt att kraftsamla mot falska rykten. Att vi alla söker information från säkra källor, som myndigheter och etablerade medier, och inte sprider falska rykten.

Text: Erica Elmberg
Foto: Arkiv