Jens avslöjar havets hemligheter

Av Carina Nilsson

Utanför Svalbard ligger gamla valfångstfartyg på havsbottnen och väntar på att undersökas. I Grekland gömmer Medelhavet lämningar efter en antik hamn och utanför Falkenberg ska havsbottnen undersökas inför byggandet av en vindpark.
Marinarkeolog Jens Lindström från Vejbystrand letar fynd på havsbottnar, världen över.

Jens Lindström har alltid haft ett stort intresse för historia. När han sedan gjorde lumpen som dykare blev yrkesvalet en kombination av de båda och Jens utbildade sig till marinarkeolog.

– Vi är inte fler än femton-tjugo personer i Sverige som har det här yrket. Det gör att vi känner varandra och samarbetar ofta kring olika uppdrag både på hemmaplan och ute i världen, säger Jens Lindström.

Ungefär hälften av uppdragen Jens får är knutna till en myndighet, oftast länsstyrelsen.

– Ska man bygga något ute till havs så är det samma krav som på land med en arkeologisk undersökning. Skepp som har förlist före 1850 räknas som fornlämningar och därefter som kulturhistorisk lämning, säger han.

Jens Lindström från Vejbystrand är en av mellan 15 och 20 yrkesverksamma marinarkeologer i Sverige. Han kommer snart att jobba med att undersöka havsbottnen utanför Falkenberg inför bygget av en vindkraftspark. Foto: Carina Nilsson

Undersökningarna börjar oftast vid skrivbordet.

– Man gör en kartläggning av bottendata, om det finns dokumenterat. Man söker också efter kända förlisningar där man inte har dokumenterat vraken. Därefter åker man ut på plats och gör en första undersökning med hjälp av en robot. Roboten påminner mycket om dagens drönare, de har blivit mindre, mer avancerade och lättare, men vi måste fortfarande ha en sladd till dem för att de ska fungera, säger Jens.

Användningen av dykarrobotar har gjort arbetet säkrare.

– Nu vet vi lite grand vad som väntar innan vi själva går ner i vattnet. Det finns ju stunder i det här yrket när man är väldigt fokuserad och spänd. Man ska ner på djupt vatten, det är kallt, mörkt och det finns riskfyllda moment med gamla fartyg som ligger på havsbottnen, säger han.

Med hjälp av ett dataprogram kan Jens Lindström skapa 3D-modeller av förlista skepp. Här är det vraket efter ångaren Kungsgården som förliste i Ångermanälven 1868. Foto: Jens Lindström

Säkerhetskraven är dock höga. Vid en dykning är det krav på att de är minst tre personer. De går inte längre ner än 40 meters djup för att inte riskera dykarsjuka.

– Det finns också krav på att vi ska ha en slang med ytluft, för att vi inte ska riskera att bli utan luft, säger Jens.

Jobbet har tagit Jens till en rad olika platser både i Sverige och utomlands. De senaste åren har det varit mycket jobb i samband med att den havsbaserade vindkraften har byggts ut.

– I maj kommer jag att jobba i ett område i Kattegatt mellan Falkenberg och den danska ön Anholt, där man vill bygga en flytande vindkraftspark.

I september ska Jens göra en undersökning utanför Svalbard.

– Där finns en hel del gamla valfångstfartyg som man vill ha undersökt. Vattnet där bli sällan mer än tre till fem grader varmt men i september är det fortfarande ljust. De flesta dykningarna sker under vår, sommar och tidig höst för att det ska vara så mycket ljus som möjligt.

Dykare nere vid vraket efter det danska fartyget Gribshunden som förliste i Blekinge skärgård 1495. Foto: jens Lindström

I oktober kommer Jens att dyka i en betydligt behagligare temperatur. Då väntar en arkeologisk undersökning av en antik hamn, Asine, på Peloponnesos i Grekland.

– Det ska bli skönt att kunna dyka i varmare vatten. I Grekland har det gjorts mängder av arkeologiska undersökningar, men väldigt lite till havs, så det kommer att bli spännande.

Jens är numera frilansande arkeolog men har tidigare jobbat för olika museer i Sverige, bland annat Sjöhistoriska museet i Stockholm.

– Jag var bland annat med och dokumenterade fynd från ett 1600-talsskepp som heter Resande man som hittades i Stockholms skärgård. Det är ett mytomspunnet vrak som många har letat efter och det var häftigt att få vara med i dokumentationen.

Två andra spektakulära fynd dök upp i Blekinge. Vid det ena tillfället var det så kallade pålspärrar som kom i dagen efter en vattenläcka. Pålspärrar användes för att hindra främmande fartyg att komma in mot kusten.

Jens hovrar över ett litet vrak i den isländska sjön Thingvallavatn. Foto: Kevin Martin

– Vi hittade bland annat en björkstam som var så välbevarad att nävern fanns kvar och man kunde tydligt se att det var en björk. Den kunde sedan dateras och var 1000 år gammal.

Ett annat fynd gjorde Jens i vattnet utanför Karlskrona.

– Jag var ungefär trettio meter ut på tre meters djup när jag hittade en glasflaska från 1670-talet. Det är otroligt att den har kunnat hålla i över 300 år! För mig är det då som jobbet är allra mest spännande, när man hittar något helt oväntat, något som man aldrig hade kunnat föreställa sig, säger han.

Med jeep och båt tar sig Jens Lindström ut till många platser för att göra marinarkeologiska undersökningar. Foto: Carina Nilsson