Klik venligst
Klik venligst
BJÄRE 2021-07-02 KL. 16:00

Möt mångsysslaren Johan Lotand

Av Peter Jakobsson

Att vara mångsysslare och lyckas hålla jämngod kvalitetsnivå på allt det man sysslar med är inte allom givet. Fotografen, skribenten, konstnären, musikern, arrangören och ömsinte Båstadskildraren Johan Lotand tillhör dem som faktiskt klarar biffen. Vi hittade en hörnsoffa på Sands Bakfickas uteservering och tryckte på igångsättningsknappen.

Möt mångsysslaren Johan Lotand
Johan Lotand

– Jag är född i Stockholm, där jag bodde i 32 år. Min pappa var operasångare så jag växte upp på Operan. Där satte de en fiol i min hand, men det var inte vad jag ville. Så när jag gick runt med mitt fiolfodral och folk undrade vad det var påstod jag att det var en elgitarr jag bar omkring. Sedan när jag blev lite äldre bytte jag instrument och satte igång att spela rock´n roll ute på alla klubbar i stan.

Musikvärlden var så mycket mindre då så alla de där sextiotalsgrupperna som var stora och hade hits i England tog färjan och tåget till Sverige och lirade på Gröna Lund, Nalen, Hithouse och sådana ställen där Johan också lirade. En bra grogrund för vad som senare komma skulle.

Det fanns fler inkomstkällor för den försigkomne Östermalmsynglingen Lotand:
– När jag gick på gymnasiet behövde jag som alla andra extra pengar och eftersom jag var hyfsad på att teckna gubbar gjorde jag sådana där enbildsteckningar med skämt som jag åkte ner med till den 33 våningar höga Bonnierskrapan på Torsgatan, där jag tog hissen längst upp och sprang trapporna ner där det kunde sitta flera tidningar på varje våning. Man gick fram till bildredaktören och hamnade antingen i ja- eller nej-högen. Det var jag, Ardy Strüwer och några till som befann oss i denna ständiga kapplöpning. Det utvecklades och snart tecknade jag för varenda tidning i Stockholm. Från Hänt i veckan till Aftonbladet.

Enligt Johan hade människorna omkring honom ingen respekt för skämttecknare och undrade ”vad han skulle bli när han blev stor”.
– Så jag kom in på Beckmans Designhögskola och fuskade lite i reklambranschen, där jag jobbade med några av de mest kända namnen, som legendaren Jan Arbman.
– På den tiden bodde jag i Lärkstan och hemifrån var det inte långt till den stora tidningsbutik som låg vid hörnet Odengatan/Roslagsgatan. Dit brukade jag gå och köpa utländska musiktidningar. En gång såg jag att en av tidningarna hade en låtskrivartävling – ISC, International Songwriting Competition. Jag tyckte det vore kul så jag slängde ihop tre låtar och åkte ut till Stocksund där skivproducenten Bruno Glenmark hade en villa med inspelningsstudio. Han lät mig göra tre demokassetter som jag skickade iväg med posten.

Det tog ett år innan Johan hörde något. Det var 1979 och det visade sig att han hamnat tvåa i tävlingen. Arrangörerna ville att han skulle komma över till London och prova på låtskrivandet på allvar.
– Istället ringde jag Maria i Båstad, min nuvarande hustru, som jag känt i några år. Hon bodde i sin mormors hus och jag frågade om jag kunde få hyra övervåningen ett par veckor och sitta där och skriva. Sedan dess är jag kvar. Tack vare kärleken.

Emellertid tyckte den nyinflyttade och aningen rastlöse Stockholmskisen att det hände för lite i Båstad. Här kom det gamla kontaktnätet från musikeråren väl till pass.
– Jag plockade ner artister som Monica Zetterlund och Cornelis Vreeswijk. Jag känner också den etablerade konsertarrangören Bosse Stenhammar i Stockholm så när han tog dit artister från utlandet ringde han mig och undrade om jag kunde peta in dem i Båstad.

Ett konsertminne Johan vårdar ömt är när han anordnade en stor galakväll med bara skånska artister som Ernst Hugo Järegård, Birgit Nilsson, Siw Malmkvist och Hasse Kvinnaböske på gamla Norrviken-scenen. Johan hade som vana att ringa lite kända människor för at be dem sitta i publiken. En av dem han brukade fråga var Carl Johan Bernadotte, kungens farbror.
– Carl Johan, som var en mycket schysst och jordnära person, kom och slog sig ner på främsta bänkraden. Trots att det mitt under konserten bröt ut rena rama monsunregnet, satt alla i publiken kvar. De ville ju följa den populäre Carl Johans exempel. Dagen efter åkte jag hem och gav honom en stor bukett blommor med ett kort där jag skrivit ”Tack för visad tapperhet i fält”. Han sa att han ju visste att om han och hans hustru lämnat sina platser hade alla andra också gått!

– Sedan skulle jag försörja mig på något vettigt så jag kontaktade en reklambyrå i Förslöv och fick börja skriva texter, samtidigt fick jag höra talas om en arkitekturtidning här i Båstad som hette Contract, där gjorde jag reportage, plåtade och skrev.

Johans liv har med alla mått mätt varit innehållsrikt och omväxlande. Han har i flera år pendlat mellan konstnärsliv i Paris med utställningar i bland annat Saint Germain och Båstad där han haft utställning på Köpmansgatan. Han har gjort reportage åt både nordiska, engelska och italienska inredningstidningar och det gör han fortfarande efter 40 år.

Som fotograf; vilken tycker du är vår halvös mest fotogeniska plats?
– Hela Bjärehalvön har en fantastisk natur. Att gå längst stranden från Skummeslöv in mot Båstad hamn, i skymning eller i stjärnspel. Det är njutbart.

Som arkitektur- och inredningskonnässör; hur tänker du om de förändringar som sker i Båstad?
– Jag tycker om all arkitektur, från gammalt till extremt modernt. Det handlar ofta om var den placeras. Tar du till exempel Paris, där bygger man det extrema i förstäderna och sparar den gamla stilen i centrum. Vad man än gör ska man se till att det gör sig bra ihop. Jag tror det är ganska välgörande för Båstad med det som byggs. Sedan kan man naturligtvis diskutera om betonghus passar in på Köpmansgatan.

Johan Lotand själv bor tillsammans med hustrun Maria på gatan som en gång av veckotidningen Året Runts läsare utsågs till Sveriges vackraste. Agardhsgatan. Där pysslar han med lite av varje. Sitta still är definitivt inte denne påhittige livsnjutares melodi.
– Jag har sedan ett tag börjat rita digitalt med hjälp av min Ipad och en I Pencil. Jag började ju en gång i tiden med att sälja skämtteckningar och på sätt och vis kan man säga att jag gör det igen.

Det finns många människor i vår ålder som är uppvuxna med tecknade figurer och serier, så jag tyckte det var kul att prova. Det handlar om att sprida glädje och muntra upp. Motiven är hämtade från Båstad. Det blir ganska lattjo när det blir färdigt. Håll utkik i fönstren om ni går förbi!

Vad tänker du annars hitta på i sommar?
– Jag har nu fått mina två sprutor och eftersom jag är väldigt social och gillar att vara ute och träffa folk så tänker jag gå på restaurang så mycket jag kan. Gärna nere i hamnen, där kan man ha vovven med. Jag ser verkligen fram emot sommaren, det kommer bli grymt med folk, euforiskt. Alla som suttit inbundna får komma ut och umgås.


Text: Claes Kanold
Foto: Peter Jakosson