När larmet går i Hallandsås är inget som på en vanlig utryckning

Av Peter Jakobsson

När tågtunneln genom Hallandsås stod klar 2015 fick räddningstjänsten i Båstad ett uppdrag som skiljer sig markant från allt annat i kommunen. Plötsligt skulle olyckor och katastrofer kunna inträffa inne i två nio kilometer långa tunnelrör, utan vanliga vägar, med tåg som kan frakta både hundratals passagerare och stora mängder farligt gods.

– Det är en väldigt speciell plats att hantera för kriser och katastrofer, säger John Nilsson som varit på räddningstjänsten i Båstad sedan långt innan tunneln var klar.

Historien börjar dock långt före invigningen. Redan när bygget drog igång i början av 90-talet fanns räddningstjänsten med i bilden.

– Vår historia med tunneln går tillbaka till 1991–92. Under byggtiden var det egentligen den största risken med alla arbetsplatsolyckor och allt som kunde hända där inne. De enda skarpa incidenter vi haft är faktiskt från byggskedet. Sen driftsättningen har vi inte haft någon större räddningsinsats inne i systemet, säger John Nilsson.

Riskbilden förändrades över tid. Under byggåren handlade det om ras, gasutsläpp, brand och frysta sektioner av berget. I dag är fokus helt annorlunda.

– Ras är vi inte oroliga för längre. Nu är det trafiken vi är oroliga för, att det ska hända något med tågen. Och skillnaden mot till exempel Citytunneln i Malmö är att vi här har både persontrafik och godstrafik. Du kan ha ett godståg i ena spåret och ett persontåg i andra. Det ger en helt annan riskbild, förklarar John.

Att tunneln bara har räls och inga vägar gav en grundläggande praktisk utmaning: hur tar man sig över huvud taget in till en olycksplats mitt i åsen?

– Skulle det hända något mitt i är du 4,5 kilometer in. Hade vi inte haft avtalet med Trafikverket och den ”pengapåsen” för fordon och beredskap, då hade vi i princip fått gå in. Vi hade inte haft möjlighet att ta oss in på ett säkert sätt, säger John Nilsson.

Genom avtal mellan Trafikverket och Båstads kommun finansieras specialanpassade räddningsfordon som kan köras både på väg och på räls. De måste dessutom besiktas varje år, på samma noggranna sätt som tåghjul. Två släckbilar, i Båstad och Förslöv, är utrustade för att kunna gå upp på spåret och rulla in i tunneln.

– Vårt uppdrag är inte att släcka en total brand i ett godståg. Vi har inte kapacitet för det. Vårt uppdrag är att rädda liv, att hjälpa människor att ta sig ut, att kunna evakuera dem som är där inne, berättar John.

Släckbilarna kör in med sin speciella rälsdrift. En av specialfordonen som räddningstjänsten har på grund av tunneln. Foto: Arkiv

Utmaningarna handlar inte bara om teknik utan också om människor. Ett fullsatt Öresundståg mitt inne i tunneln kräver helt andra insatser än en vanlig trafikolycka.

– Det värsta scenariot är en brand som bryter ut på ett fullsmockat persontåg någonstans mitt inne i tunneln. Eller en terrorhändelse. Då pratar vi väldigt många människor i en väldigt svår miljö.

För att vara redo läggs mycket tid på övning. Brandmännen på Bjäre har extra övningstimmar varje år kopplade enbart till tunneln, utöver sin vanliga utbildning.

– Vi har sex timmar extra per år bara för Hallandsåstunneln. Sen blir det ibland mer något år och lite mindre ett annat, men det är en stående del av vårt uppdrag här, säger John.

Utöver det finns Trafikverkets övningsplan för hela anläggningen.

– Var femte år ska det vara en fullskalig övning med polis, ambulans, Trafikverket, räddningstjänst och andra. Sen har vi skrivbordsövningar och funktionsövningar där vi testar att alla system och installationer fungerar. Och vi övar hela tiden på att etablera våra fordon på spåret. För klarar vi inte det kommer vi inte in, säger John Nilsson.

Den stora Swift-övningen 2022 var den första fullskaliga övningen med alla parter efter invigningen, försenad av pandemin.

– De här övningarna är vår chans att provtrycka att vår metodik fortfarande fungerar. Vi får bara ett försök var femte år, så det gäller att alla organisationer är förberedda, förklarar John.

Här övas lastning av "skadade" i tunneln under den stora övningen Swift. Foto: Peter Jakobsson

Samtidigt innebär tunneln en annan sorts svårighet: allt är förberett – men ingen skarp tunnelolycka har inträffat.

– Det är ju tur för alla resenärer att vi inte haft någon katastrof. Men det är samtidigt lite speciellt för oss. På E6:an har vi otaliga skarpa händelser, där sitter rutinen i ryggmärgen. Här har vi noll skarpa insatser, bara övningsscenarier i ryggen, berättar John.

Helt händelselöst har det ändå inte varit. Räddningstjänsten har hanterat tåg som stått inne i tunneln efter personpåkörningar utanför, obehöriga i spårområdet och enstaka vilt inne i systemet. Ofta är de först på plats eftersom de har nycklar och access som varken polis eller ambulans har.

– Vi är lite ”vaktmästarna med nycklarna” i systemet. Vill polis eller ambulans in måste de följa med oss. Det ger oss en speciell roll i hela kedjan, säger John Nilsson.

Växelflaket lastas av en brandbil och kan sedan åka för egen maskin in i tunneln och ta med sig skadade ut. Här övas räddning i tunneln. Foto: Arkiv

Tunneln är dessutom kameraövervakad, vilket ger en viktig fördel.

– Vårt vakthavande befäl kan se vad som händer i tunneln samtidigt som larmet går. Vi kan få en bild av situationen redan innan vi kommer fram, det kan vi nästan aldrig vid andra olyckor, säger han.

Efter tio år är slutsatsen att Hallandsåstunneln kräver mycket. Det är särskilda fordon, avtal, ständiga övningar och en specialkompetens som måste hållas levande. Men hittills har de stora katastroferna uteblivit.

– Vi är förberedda för att det någon gång kommer att hända något där inne, därför har vi krattat manegen så mycket vi kan. Men så länge vi bara får öva och aldrig behöver göra en skarp insats i tunneln, då är det ju faktiskt precis så det ska vara, säger John Nilsson.