Klik venligst
BJÄRE 2024-07-05 KL. 14:00

Våfflor och kaffe med utsikt har lockat gäster i 120 år

Av Peter Jakobsson

Få restauranger eller caféer överlever med samma koncept i över 100 år men så är det på Solbackens Café & Wåffelbruk som öppnade 1907 och fortfarande serverar våfflor till besökarna som njuter utsikten över havet från alla de terrasserna bland grönskan runt våffelstugan. Redan innan öppning står gästerna på kö då våffeljärnen värms upp.

Våfflor och kaffe med utsikt har lockat gäster i 120 år
Tomas Peterson är tredje generationen på Solbacken och är fortfarande där nästan varje dag. Moa Sjöstrand är femte generationen och hoppas på att ta över mer på riktigt inom kort för att driva verksamheten vidare inom familjen. Foto: Peter Jakobsson

När man parkerat nere vid vägen går en slingrande stig genom grönskan upp mot huset. Det porlar härligt från Erikstorpsbäcken som rinner under tillbyggnaden, som gjordes på 1990-talet, och fåglarna sjunger denna soliga förmiddag. Gästerna börjar komma redan en tid innan det egentligen öppnar.

– Indra, sätter du på järnen nu för gäster har redan börjat komma, säger Tomas Peterson som är barnbarn till grundaren av Solbacken.

Det började med att barberare Alex Werner i början av 1900-talet blev så förtjust i bäckravinen vid Italienska vägen att han genast förvärvade marken och lät uppföra ett våffelbruk. Sedan dess har stället varit kvar i familjens ägo och drift, det är nu femte generationen som gräddar våfflor till turisterna.

Nere från parkeringen vid Itaienska vägen syns våffelcafét uppe i grönskan på samma sätt som det gjort sedan 1907. Foto: Peter Jakobsson

Lena Sjöstrand och Tomas Peterson är syskon och generation tre i ägarledet på Solbacken. De är båda pensionärer sedan länge men lägger fortfarande mycket tid på caféet. De visar in till den gamla verandan mot havet som nu är inbyggd. På väggen hänger många gamla fotografier på Solbacken och gäster som varit där. På en bild finns grundaren Alex Werner med en spade i handel nedanför byggnaden. På andra bilder är det glada gäster som njuter våfflor. Där sitter Rudolf Abelin med sällskap på en bild, på andra bilder poserar glada sällskap, ofta med stora hattar som var vanligt förr. På bordet ligger gamla böcker som är lite svarta i kanten.

– Här har vi gästböckerna från de första åren Solbacken hade öppet, säger Tomas och visar en gästbok där första besöket är daterat till 9 juli 1907.

Moa Sjöstrand och mormor Lena Sjöstrand på den numer inbyggda verandan där det finns gamla bilder på väggen. Skåpet i hörnet innehöll gamla gästeböcker och är bland det enda som kunde räddas från branden 1975. Foto: Peter Jakobsson

Den första gästboken från när Solbacken öppnade 9 juli 1907. Foto: Peter Jakobsson

Varje sommar sedan dess har det varit öppet förutom 1975 då stora delar av stället brann ner.

– Det var tragiskt och troligen anlagt, det var flera byggnader i Båstad som brann av konstiga anledningar vid samma tid. Men det serverades kaffe till brandmännen från den del av caféet som inte gick upp i rök. Därför räknar vi att det serverats fika varje sommar sedan 1907, säger Tomas.

Sommaren efter branden var Solbacken åter uppbyggt nästan exakt så som det såg ut innan.

– Gästerna förstod knappt att det hade brunnit för det blev så lika igen, säger Lena.

Tomas och Lena tog över Solbacken från deras föräldrar för över 50 år sedan och har sedan dess jobbat med våffelstugan varje sommar.

– Hela stället har i stort sett likadant ut sedan starten. Men växtligheten har blivit mycket större även om vi försöker hålla den i schakt. Sen är det alltid saker att fixa för att allt ska fungera, konstaterar Tomas.

Moa Sjöstrand, Tomas Peterson och Lena Sjöstrand vid en av terrasserna på Solbackens Wåffelbruk som varit i familjen i fem generationer och snart i 120 år. Foto: Peter Jakobsson

I backen runt våffelstugan slingrar sig gångarna till olika terrasser där det står bord med bedårande utsikt över Laholmsbukten samtidigt som det blir lite behaglig skugga av de höga träden på sluttningen bakom. Det går upp och ner på lite ojämna stigar, höjdmetrarna är många.

– Alla gångarna är nästan som de varit jämt, terrasserna är de samma som folk satt vid för över 100 år sedan, säger Tomas.

Siri Aronsson på väg för att servera fika och våfflor på en av terrasserna på Solbacken. Foto: Peter Jakobsson

Det har alltid serverats våfflor på Solbacken och alltid med samma recept.

– Vi har det hemliga originalreceptet kvar och följer det. Enda skillnaden är att från början var det bara socker till våfflorna och nu är det även sylt, grädde, glass och annat som man kan ha på dem. Men konceptet är samma, säger Lena.

Våfflor har serverats på Solbacken sedan 1907. Ett koncept som visar sig fungera alltid. Foto: Peter Jakobsson

Inne i stugan finns bland annat Moa och Indra Sjöstrand som är femte generationen i släkten som jobbar på Solbacken. Tjejerna springer ut med brickor fulla med kaffe, saft och våfflor till gästerna uppe på de olika terrasserna. Det blir en hel del gående och mycket trappor på en dag då flera hundra våfflor serveras.

– Man behöver inte träna när man kommer hem, säger Moa som berättar att det brukar bli över 15 000 steg på en arbetsdag och många trappsteg.

Syskonen Indra och Moa Sjöstrand är femte generationen som jobbar på Solbackens Wåffelbruk. Foto: Peter Jakobsson

Kunderna beställer stående vid ett bord inne i stugan och sedan får gästerna gå och hitta en plats i trädgården. Sen serveras det och tas betalt vid bordet.

Händer det att ni snavar och tappar några brickor på väg till terrasserna?

– Någon gång kanske men det är inte ofta, säger Moa och skrattar.

I köket är mycket sig likt från när det byggdes upp efter branden 1976. De gamla våffeljärnen från Eleiko i Halmstad är slitna i kanterna.

– Vi har en bra elektriker som bytt ut elen i dem vid flera tillfällen men själva järnen är de bästa. Ett tag försökte vi med nyare men det var inte alls lika bra, säger Tomas.

Indra Sjöstrand är femtegerationen som häller smet i våffelgärn på Solbacken. Foto: Peter Jakobsson

Totalt nio järn kan grädda våfflor samtidigt och det behövs när det är högt tryck från gästerna. Men personalen är rutinerad och sällan bränns några våfflor.

– Nej, det händer inte ofta, vi är så vana nu, säger Indra som med van hand lyfter på järnet och petar lite på våfflan med en tång för att kolla frasigheten.

Tomas och Lena har fortfarande ansvaret för Solbacken och Tomas är där nästan varje dag och fixar med saker. Men frågan är hur det blir i framtiden. Är femte generationen villig att axla hela ansvaret?

– Ja, det är tänkbart. Planen är väl att detta är det sista året som anställd så får vi se vilka roller vi kan ha nästa år. Får se vad Tomas tycker, säger Moa som jobbat på Solbacken varje sommar i över 10 år.

På Solbacken finns många olika terrasser med bord. Där kan gästerna njuta både utsikt, fågelkvitter och nygräddade våfflor. Foto: Peter Jakobsson

Att behålla Solbacken i släkten känns lite som ett kall.

– Det vore väldigt tråkigt om stället inte fanns kvar i familjen så det hoppas jag verkligen att vi löser, säger Moa som inte haft några andra sommarjobb än våffelcaféet.

Hela Solbacken andas historia och det är fantastisk att tänka att besökare njutit våfflor och vyerna över Laholmsbukten i nästan 120 år på samma plats. Utsikterna för att det kommer fortgå länge än är stora och tjejerna är redo att servera våfflor hela sommaren lång, säsongen har bara börjat.