Ett kraftigt regnande började den 23 juli och kulminerade våldsamt natten till den 27:e. Sammanlagt uppges de fyra regndagarna ha gett drygt 200 mm regn, enbart sista natten 120 mm. Normalt har vi en årsnederbörd på cirka 600 mm.

De i vanliga fall beskedliga små bäckarna störtade dånande nerför åskanten. Flera av gatorna i Båstad förvandlades till bäckar, som rev med sig gatsten och skövlade trädgårdar. Trafiken på Köpmansgatan stoppades helt mitt i samhället, då bron över Ilabäcken vid Isaks smedja skadades.


Berlinske Aftenavis i Köpenhamn sände ett flygplan till Båstad för att få en översiktsbild på katastrofplatsen.

Örebäcken hade svämmat över mycket kraftigt, och vid Lyckan hade bildats en stor sjö. Från den tog en del av vattenmassorna en ny väg via Ilabäcken mot havet vid Brunnsparkenn och tog då med sig en del av bron.


Den skadade bron vid Isaks smedja. Här lägger man ut plankor som en provisorisk gångbro.

Även järnvägen hotades, när spåren började undermineras, och tågtrafiken måste stoppas. Italienska vägen skadades. Den annars så fredliga Örebäcken grävde sig nära Stensån en väg till kalkbrottet och fyllde hela det väldiga schaktet.


Det efter skyfallet vattenfyllda kalkschaktet. Längts bort till höger den nya kalkfabriken. Arbetarbostäderna kom närmare den nerrasade kanten, och vedbodarna intill hängde delvis ut över branten.

Reparationerna blev omfattande efter skyfallet. Först gällde det att få järnväg och gator i användbart skick. Längst tid tog det att åter få kalkindustrin igång. Där fick man gräva en ny bäckfåra för Örebäcken, och länspumpningen av kalkshaktet tog lång tid. Därtill fick stora mängder jord och allt slags skräp från hela Sinarpsdalen grävas bort, innan kalkbrytningen kunde börja på nytt.

Texten är till del hämtad från skriften ”Båstads Historia” utgiven av föreningen Gamla Båstad.