De lär sig svenska med hjälp av kaffe och handarbete

Av Carina Nilsson

En symaskin och en kopp kaffe kan vara bra redskap för att lära sig språket och komma in i samhället. Det vet man i Förslöv där handarbetsstugan och språkcaféet har blivit populära lokala mötesplatser.
– Här lär man sig inte bara svenska utan också skånska, säger Ahmad Kazi.

Bakom handarbetsstugan och språkcaféet som båda har sina träffar i församlingshemmet i Förslöv finns internationella gruppen i Förslöv- Grevies församling, samt fyra eldsjälar.

Krystyna Thornblad håller i handarbetsstugan och Anki Nordin, Lotta Luttropp och Anna Paulsson svarar för språkcaféet.
– Församlingen stöttar oss med lokaler och fika men vi jobbar ideellt, säger Anki och Lotta.

Även Krystyna Thornblad jobbar ideellt med handarbetsstugan. Hon är utbildad skräddare och har bland annat jobbat som lärare i textilslöjd.
– Under pandemin gick jag en utbildning i design och återvinning på Gamleby folkhögskola. På handarbetsstugan jobbar vi både med att laga saker och att skapa nytt av gamla ting. Församlingen stöttar oss med en del material men många tar också med saker hemifrån som ska lagas eller sys om, säger Krystyna.

Hon visar bland annat ett förkläde som är gjort av gamla slipsar och fruktpåsar som tillverkats av spetsgardiner.




Jovita som är utbildad miljö- och hållbarhetsvetare från sitt hemland Litauen gillar tanken på att återbruka och att laga i stället för att köpa nytt.
– Jag har bland annat lagat flera par jeans som bara var slitna på vissa ställen och jag ska stoppa ett par strumpor som jag har fått av min mormor, säger hon.
Axel Ahlberg har fastnat för den japanska broderitekniken sashiko.
– Jag har en poncho hemma som jag ska brodera med sashiko, det är en teknik för att lappa kläder där man låter lagningen synas, och jag tyckte det var snyggt, säger han.

Monira Hamidi ägnar tiden idag åt att sy hårband och hårsnoddar av stuvbitar.
– Jag bor i Vejbystrand numera och hinner inte komma hit så ofta men det är väldigt kul att vara här. Det är en bra gemenskap och förutom att sy så tränar man språket, säger hon.

En del av sakerna som tillverkas säljs vidare. I församlingshemmets entré finns en glasmonter där saker som skapats i handarbetsstugan finns till försäljning.
– Alla intäkter går till olika hjälpprojekt, och det är frivilligt om man vill skänka sina saker till försäljning. Men vi är jätteglada att montern finns, så att vi också kan visa lite av det vi gör, säger Krystyna.

Flera av deltagarna brukar delta både i språkcaféet och på handarbetsstugans träffar.
– Vi brukar vara ett tiotal personer varje gång. Man behöver inte föranmäla sig utan det är bara att komma. Vi träffas de flesta lördagar, det finns ett schema i församlingshemmet som man kan titta på, säger Krystyna.




Även språkcaféet är helt frivilligt för de som vill. Anki och Lotta välkomnar också fler svenskar.
– Man behöver inte komma alla gånger utan det går lika bra att komma ibland när man kan och känner för det. Hos oss handlar det om att våga prata och att kunna använda språket i vardagen, vi lär inte ut grammatik, men vi har samarbete med biblioteket som hjälper oss med en del litteratur och tidningen 8 sidor som innehåller nyheter på lätt svenska.

Ahmad Kazi bor i Förslöv och har varit en trogen gäst på språkcaféet.
– För mig har det varit självklart att lära mig språket och kunna prata svenska. Men det är svårt, många invandrare har inga svenska kompisar som de kan träna med. Här får man lyssna och prata svenska i två timmar, det är jättebra, säger han och fortsätter:
– Man får till och med lära sig skånska, det är stor skillnad mot rikssvenska, men det är viktigt så att man kan förstå människor man träffar ute på gatan. Sedan är det väldigt trevligt på språkcaféet det är också en plats där man kan få nya vänner, säger han.