Textilt hantverk visas under påsken

Av Carina Nilsson

Förr brukade Maj-Lis Andersson åka på flera olika hantverksmässor. Men i år gör hon tvärtom och låter besökarna komma hem till sin villa i Förslöv, och ”Maj-Lis väveri” som hon kallar sin utställning med textilt hantverk. Maj-Lis kommer också att visa hur man väver med olika tekniker för de som är intresserade.

Mellan den 7 och 16 april håller Maj-Lis öppet på eftermiddagarna för besökare som vill se hennes textila hantverk.

Maj-Lis har vävt det mesta man kan göra – fina damastdukar, mattor, löpare och bastuhanddukar — allt är skapat från idé till färdig produkt av henne själv. Listan på allt hon har vävt kan göras hur lång som helst och det är inte utan att man undrar hur hon har hunnit med att skapa allt?

– Det har varit mitt stora intresse men jag känner att det är dags att trappa ner lite så därför ska jag försöka få sålt en del under påsken och veckan efter. Mina syskonbarn och deras barn kan inte ha allt, säger hon.

Allt som Maj-Lis skapat är handgjort, en del dukar är till och med vävda av lin som hon själv har odlat och bearbetat med rötning, skäktning med mera.

– Vi höll på en sommar, mor och jag, grannbonden hjälpte oss att plöja 500 kvadratmeter men oj, vilket jobb det var, säger Maj-Lis som fortfarande har kvar lite grand av det hemodlade linet.

I grunden är Maj-Lis utbildad textillärare och hon har jobbat på flera olika skolor på olika platser i Sverige. Efter ett antal år som textillärare vidareutbildade hon sig till vävlärare och har sedan dess både jobbat som kursledare och som lärare.




– Jag brinner för att skapa nya alster, att jobba med färg och form. Att sätta upp en ny väv och bestämma vilka mönster och färger den ska innehålla är det jag tycker är roligast. Sedan får andra gärna väva och hålla på med skytteln fram och tillbaka, på det viset har det passat mig bra att vara lärare och kursledare, säger hon.

När Maj-Lis blev äldre ville hon gärna flytta tillbaka till Skåne, där hon har sina rötter.

– Min far växte upp här i Förslöv i Rosenhults kvarn och min mor kom från Kvidinge. De hade en sommarstuga i Glimminge plantering som jag äger numera. Jag bodde där i några år innan jag insåg att jag var helt beroende av bil för att kunna bo där, och jag hade jag heller plats till mina vävstolar. För tio år sedan flyttade jag till Förslöv och det har jag aldrig ångrat, jag känner mig hemma här. Stugan behåller jag som sommarställe så länge jag kan, säger Maj-Lis.

Under sina ungdomsår arbetade Maj-Lis på Skokloster utanför Sigtuna hos paret von Essen.

– Det var en fantastisk familj att arbeta hos, så varma och omtänksamma, säger Maj-Lis.

Skokloster är numera museum och för en tid sedan blev Maj-Lis kontaktad av Statens historiska muséer.
– De skulle göra en utställning och undrade om jag hade något material att bidra med och jag hade brev som jag hade sparat från tiden jag jobbade på slottet som beskrev livet och arbetet där. Min systerdotter besökte utställningen och berättade att det fanns en monter som handlade om mig, säger hon.




Kanske var det också på Skokloster Maj-Lis fastnade för det textila hantverket?

– Tänk när man fick följa med friherrinnan och öppna linneskåpen från 1600-talet med nymanglade lakan och alla dessa textiler. Det var spännande, säger hon.

Numera begränsar Majlis vävandet till ett par timmar om dagen.

– Det är strängt för både huvud, rygg och ben att väva. Dessutom har jag en särbo som jag träffar varannan dag. Bland det bästa vi vet är att åka ut till stugan i Glimminge och bara sitta där i trädgården och dricka en kopp kaffe, säger Maj-Lis.