Hållbarhet är ett existentiellt begrepp
Utmärkt, chefredaktör Ormsmarck, att du tar dig an den ambitiösa uppgiften att försöka väcka lokalt engagemang för hållbar utveckling även på Bjärehalvön! Jag syftar alltså på ledaren den 15 augusti.
Bortsett från att jag ställer mig undrande inför Ormsmarcks reducering av vår tids och planetens mest ödesdigra livsfrågor, till att handla om ”hygienfaktorer för alla företag och organisationer”, så innebär hans beskrivning av miljö- och klimatengagemanget på Båstads kommunala ledningsnivå en obehaglig påminnelse om den möjliga efterblivenheten på halvön.
För hur kan man annars beskriva ett fenomen, som innebär att mängder av rimligen upplysta människor i ett relativt litet samfund som Båstad kommun, tycks vara okunniga om de faktaspäckade och insiktstyngda offentliga samtal, som förs i hela riket och i hela världen utanför Båstad? Eller handlar det inte om okunnighet, utan om en medveten abdikation från ansvarstagande – eller kanske en simpel förnekelse av verkligheten?
Och verkligheten består faktiskt inte bara av rapporter om katastrofala scenarier i nuet och i en framtid, där klimatet förändrar totalt våra livsvillkor, där naturens miljoner arter hotas av utplåning, där den rovgiriga människan fiskar haven tomma på fisk, eller där miljögifter penetrerar våra arvsanlag. Etc, etc.
Verkligheten kan också beskrivas så här – gärna med ett ”bjäriskt” perspektiv:
Naturtillgångar (ej oändliga men dock enastående) i form av cirka femtontusen mänskliga begåvningsresurser (självklart finns undantag, vilket är mänskligt), samt en storslagen vacker livsmiljö som dessutom kan producera mängder av friska och näringsrika livsmedel.
Men dessa samlade och enastående lokala naturtillgångar ingår i ett mycket större sammanhang, som vi alla bjärebor måste kunna förhålla oss till. Vi måste förstå vitsen med att tänka i helhetsperspektiv på HÅLLBARHET. Som red. Ormsmarck skriver, så är hållbarhet inte en isolerad företeelse som man kan välja eller välja bort. Hållbarhet är ett existentiellt begrepp, som med ett mänskligt perspektiv består av en hållbar människa i en total naturomvärld, där alla delarna hänger samman.
Vi som bor på Bjäre kan – med vårt gemensamma ingångsläge – vara en kraftfull ettrig liten aktör i det nationella och globala arbetet för en hållbar framtid, där vi själva också ingår som en del av helheten. Självklart blir ledarskapet då omgående adresserat till kommunledning och våra förtroendevalda, samt möjligen också till yrvakna kommuntjänstemän. I stället för att skämmas för vår kommuns hållbarhetspolitik, kan vi stärka vår självbild. Exempelvis genom att minska på kommunens ensidiga beroende av en besöksnäring, som inledningsvis borde genomgå en djupgående hållbarhetsprövning..
Men som red. Ormsmarck påpekar, så är det vi medborgare som väljer våra ledare, och därför bär vi själva på grundansvaret för hur kompassnålen riktas mot ett hållbarhetsmål. Visst är det rart när många av oss sitter i sin kammare och ser i framtidens kristallkula, eller propagerar för inrikesflygets nedläggning eller slutar äta kött. Man kan kanske känna sig som en hållbar människa då, men tyvärr måste effektivt fokus också ligga på de största och grövsta förstörelsekällorna.
Och då hamnar man obönhörligen på den politiska scenen, där de avgörande och påverkande besluten fattas. Som aktiva medborgare i politiska frågor, och som medvetna konsumenter visavi industrin och andra företag, kan vi tillsammans få kompassnålen att visa rätt. Den går att ändra på!
Bo Karlberg