Både en hund och en vingård

Av Jenica Paulsson

Pandemin kom att påverka oss alla på så olika sätt. Med hemarbete för många, begränsade resor och en verklighet som kunde förändras över en dag är vi nog många som idag kan se tillbaka på de senaste åren och konstatera att det finns ett före och ett efter.

Ett ord som kommit att bli vedertaget är begreppet pandemihundar som helt enkelt blev resultatet när vi fick möjlighet att vara mer på hemmaplan. För egen del blev det visserligen en mops till i familjen men det mest konkreta blev en pandemivingård.

Våren 2020 var tuff. Pandemin kastade sig över oss alla och för egen del hade jag mycket rent existentiella funderingar med en storebror som var obotligt sjuk och en framtid som företagare där det enda jag visste var att vi inte visste någonting alls om den kommande tiden.
Mitt allt detta kom idén en morgon. Jag skulle plantera en egen vingård i trädgården. Intresset för vin hade alltid funnits där men nu skulle jag ta nästa steg och kasta mig ut i något som jag aldrig sysslat med och Edenberga Vingård föddes.

När jag låg där på knä och planterade mina första 200 vinplantor kändes det i hela kroppen att jag hittat en ny passion och när de första bladen började slå ut en månad senare var det totalt lyckorus…

Tre år senare kan jag konstatera att jag verkligen inte visste vad jag gav mig in på.
Den hårda vägen har jag lärt mig steg för steg hur ett svenskt vin växer fram. På resans gång fick jag dessutom möjligheten att arrendera ytterligare en vinodling vilket i ett slag gjorde möjligheterna större. Nu var det på riktigt.

Till helgen når jag så ännu ett delmål när vi ska flaska de första tre vita vinerna som nu efter en vinter i ståltank och ekfat är redo att möta smaklökarna.
Inom kort kommer jag med andra ord att kunna servera de första glasen av INGRESS, RUBRIK och ANFANG och redan nu kan jag avslöja att de kommer att finns på menyn på några av de lokala restaurangerna. Lyckan och tacksamheten är total.

Här bör betonas att jag aldrig klarat ut detta utan vännerna på Ljungbyholms Vingård som tagit en vilsen amatör under sina vingar och såväl gett mina viner husrum som kommit med helt ovärderliga råd på resans gång.

Dessutom är allt så mycket roligare när man gör det tillsammans!

Med dessa ord vill jag egentligen bara säga att det ibland är väldigt nyttigt att våga förverkliga den där drömmen som legat och grott. Vi växer genom dem.
För egen del krävdes det en pandemi, ett allmänt kaos och mycket sorg för att jag skulle inse att livet är förbaskat kort och om vi inte vågar nu när ska vi då våga?

Skål!