Behandla alla lika...

En vän till mig kom nyligen hem från en semesterresa med familjen till Afrika. Hon berättade om alla de upplevelser de hade varit med om. Underbara naturupplevelser på savannerna men också vilka otroliga klasskillnader och bistra levnadsvillkor som vissa lever under. En människosyn och jämlikhet som på vissa platser var som hämtat från hundra år bakåt i tiden. Så otroligt långt bort från det väl fungerande svenska samhället.

När vi sedan fortsatte prata och kom in på ”problemen” vi har här med att somliga tydligen tycker att det är diskriminerande att vissa inte har syskon och därför inte skulle kunna nyttja syskonåkning på skolbussar. Att det skulle vara särbehandlande att vissa som åker kommunal skolbuss kanske ska få möjlighet att ta med en kompis hem på bussen efter skolan när de som åker linjetrafik inte skulle få det.

Så uttrycktes det i överklagandet på kommunfullmäktiges beslut om att införa syskon- och kompisåkning på kommunala skolbussar under en provtid med hänvisning till kommunallagens paragraf som lyder: ”Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”. Det finns en grundläggande självklarhet i den lydelsen att alla ska ges samma möjligheter i största möjliga mån vilket måste vara att eftersträva. Den överklaganden slog så hårt mot diskrimineringarna så begäran om inhibition var del av överklagandet. Det vill säga att beslutat skulle hävas i väntan på rättslig prövning.

Jag tänkte sätta det hela i en annan kontext.
Låt säga att en genomlysning av lekplatser på kommunala skolor och förskolor görs och slutsatsen blir att vissa lekplatser är klart modernare och roligare för barnen att leka på än vissa andra som blivit gamla och slitna med tiden. Vissa lekplatser kanske till och med erbjuder former av lek och lärande som andra inte alls har. Är det då diskriminerande behandling att vissa barn kan nyttja dessa moderna kommunalt finansierade resurser och inte andra? Skulle vi då kanske till och med förbjuda alla barn att leka i väntan på att alla lekplatser erbjuder exakt samma utbud?
Nej, det låter ju absurt men är det då möjligt att ALLA ska få exakt samma möjligheter i alla situationer?

I detta nummer rapporterar vi om två motioner som handlar om att vissa grupper ur samhället ska ges möjligheten att åka gratis på kollektivtrafiken. Det handlar om äldre personer över 70 år och ungdomar på sommaren. Ska det vara ålder och inte ekonomisk situation som är grunden till särbehandlingen? Mig veterligen så finns det många äldre i denna kommun som har det mycket bättre ställt än ”ensamstående mamman med två barn och ett lågavlönat jobb”. Ska ändå ALLA över 70 få åka buss gratis men inte mamman med pressad ekonomi? Är det diskriminerande eller är just ålder ”sakliga skäl” i kommunallagens undantag till rättviseprincipen?
Där kanske vän av ordning och rättvisa som reagerade så på syskonåkning på skolbussar ska se till att överklaga igen om motionen godkänns och prov skulle genomföras. ”Någon ordning får det vara” som hen sa som motivation till överklagandet på syskonåkningen.

Eller är det så att vi kanske har det så bra i Sverige att vi helt enkelt har glömt bort det. Att inte kunna förenkla för vissa om det inte kan appliceras på precis alla, och blir totalt rättvist, i alla aspekter. Har vi kanske grottat ner oss i för mycket byråkrati och regelverk så det blir hämmande?

Vi på Bjäre NU berättar inte hur det ska vara. Vi läser och följer både förslag och överklaganden och har örat till diskussionerna som pågår på halvön. Vi berättar gärna allas sida så ni läsare kan bilda er en uppfattning om vad som pågår.


Peter Jakobsson