Du är priviligierad. Rejält.

Av Joakim Ormsmarck

Visste du att du tillhör en liten priviligierad grupp i världen? En grupp som varken handlar om kön, ålder, socialklass eller sexuell läggning. Utan om något som de flesta av oss tar helt för givet – demokratin.

Fakta är att endast 13 procent av världens befolkning idag lever i en demokrati och utvecklingen går bakåt. På global nivå är de senaste 30 årens demokratiska framsteg utraderade. Partier tappar medlemmar och extrema rörelser är på frammarsch.

Med start i förra veckans nummer sätter vi tillsammans med journalisten Jan Scherman och professor i journalistik Gunnar Nygren fokus på demokratin och några av alla de hot, men också möjligheter, som omger denna grund i vårt samhälle.

Vi tar för en stund ett steg ut från det hyperlokala innehållet, från Bjäre, för att se det större perspektivet av den tid vi alla lever i. För allt hänger samman, från diskussionerna vid köksborden till riksdagen, från skolgårdarna, klassrummen och våra sociala medier.

Demokrati bygger i grunden på intresset av att vilja engagera sig. Det krävs människor som är beredda att ge av sin tid för att tjäna ett större syfte och bidra till ett demokratiskt samhälle. På väldigt många plan beundrar jag de som väljer att engagera sig politiskt och därmed aktivt vara med och ta ansvar för vårt gemensamma samhälle. Det är ingen självklarhet, hur mycket är du själv beredd att offra för demokratin?

Det krävs inte många minuter i de lokala grupperna på sociala medier innan du stöter på glåporden, anklagelserna och angreppen på de vi valt som representanter.

Oavsett om det handlar om master i Hemmeslöv, bussar i Förslöv eller någon annan lokal fråga som verkligen berör medborgarna hamnar diskussionen snart på de folkvaldas, och tjänstepersonernas, bristande kompetens, engagemang eller intresse. Bakom tangentbordet är det inte svårt att dra snabba slutsatser och de spärrar som vi alla förhoppningsvis borde haft suddas snabbt ut när adrenalinet ökar och gilla-markeringarna klickar in.

Ett av de mest slitna uttrycken är det om att det ”minsann är vi som betalar lönen” och i detta läggs tolkningen att politikern eller tjänstepersonen därmed per automatik dels ska ha samma syn på frågan som jag själv har och dels vara beredd att lägga allt annat åt sidan så snart just min fråga blir aktuell. Jag är ledsen med det är inte så demokrati fungerar.

Vi lever i ett av världens mest öppna länder. Allt är i princip offentligt och för den som vill vara uppdaterad och engagerad i det som sker i kommunen, regionen eller landet finns alla dokument, handlingar och beslut tillgängliga. Men även detta kräver ett engagemang som de allra flesta av oss varken har tid, lust eller intresse att lägga på att plöja igenom.

En av våra största utmaningar att vi människor väldigt ofta bli reaktiva i stället för proaktiva. Livet tuffar på i sin makliga takt och allt är som det ska vara. Vi vet att det alltid finns någon annan som tar hand om allt det som vi inte behöver tänka på och det är först när ett nytt faktum uppenbarar sig som inte följer den plan vi själva har som vi reagerar och det är oftast först då vi reagerar. Tyvärr ofta försent.

Vårt samhälle skulle mått bra av mer engagemang, mer samtal, mer debatter och mer demokrati. Kanske är det dags att på allvar damma av de gamla byalagen och få ner frågorna på den hyperlokala nivån? Tänk om varje by hade haft stenkoll på de frågor som rör just deras lilla del av världen, då skulle frågor om bussar, master och annat inte komma som ett slag i ansiktet när besluten redan är fattade utan det skulle finnas tid till dialog och lösning. Samtidigt skulle våra folkvalda i kommunfullmäktige och nämnder få lokala bollplank runtom i kommunen vilket skulle stärka demokratin ytterligare.

Hade du varit beredd att lägga en kväll i veckan för att läsa handlingar, gå på möten och sätta dig in i frågor som ligger långt ifrån din egen intressesfär?