Av Joakim Ormsmarck
Ett långt sommarlov är över och i veckan som kommer börjar skolorna och klassrummen fyllas med brunbrända barn och sommarrusiga ungdomar. Kompisar som möts igen, vänner som delar berättelser kring sommarens upplevelser och rutiner som sakta men säkert faller på plats.
För en del är det samma klasskamrater som förra terminen och andra möter nya konstellationer.
Men allt är inte skimrande och glimrande som i en saga av Astrid Lindgren. Ikväll är det många barn runtom på Bjäre som somnar med en klump i magen och vetskapen att det om bara några dagar är dags att återigen möta plågoandarna, mobbarna och hatarna.
Innan sommaren skrev jag en ledare kring skolorna i kommunen och det mod Olle Cardell visat genom att blottlägga en liten del av det unkna, härskna och dåliga som tyvärr är en del av många barns skolgång.
I texten lyfte jag avslutningsvis att ledande tjänstemän och politiker nu har två val, att antingen släta över det som händer och hoppas på att det försvinner med tiden eller ta tag i detta en gång för alla, hitta samarbete mellan skolan och hemmet och därmed återupprätta såväl skolans anseende som förtroende. Nu undrar jag vad de kommit fram till under sommaren. Vilken väg blir det?
Det som jag personligen tycker är det mest stötande i kommunens hantering innan sommaren är att ingen i ledande position valde att bekräfta Olle Cardells berättelse.
Johan Olsson Swanstein skriver i sitt svar på familjens öppna brev att ”sammanfattningsvis vill Båstads kommun återigen betona att Olles upplevelse av sin skolgång ska ses som ett misslyckande. Kommunen kommer att analysera och utvärdera de verktyg som finns samt gå igenom händelserna igen för att se över om det finns anledning att ändra rutiner och arbetssätt för framtiden.”
Nästan exakt samma svar fick Bjäre NU skriftligen från skolchefen Inga-Britt Henriksson som menade ”att en elev beskriver sin högstadietid på det sätt som Olle gjort ser vi som ett misslyckande. Det är därför viktigt att ständigt analysera och utvärdera de verktyg som finns och hur skolans arbete ska möta elevernas behov. Arbetet för att ge alla elever en trygg och bra skolgång kan därför aldrig ses som färdigt utan ständigt pågående.”
Detta handlar inte om en elevs upplevelse eller beskrivning!
Detta handlar om mobbing, misshandel och en vuxenvärld och en skolledning som har misslyckats kapitalt. Stå för det och se till att göra allt ni kan för att det inte ska upprepas igen!
För att återgå till Astrid Lindgren och återkommande citat från Bröderna Lejonhjärta.
”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”
Händelser som sker precis innan ett sommarlov har en tendens att blåsa över.
Samma sak som med sådant som inträffar när precis semestern börjar.
Vi alla har ett stort ansvar här att det som nu äntligen kommit upp till ytan och ut i dagsljuset inte får passera eller blåsa undan.
Min övertygelse är att det bara går att få en skola i balans om vi arbetar tillsammans. Skola, vårdnadshavare, elever och samhället tillsammans kan lösa detta men det kräver samarbete och en gemensam vilja. Initiativet och ledarrollen måste tas av de som äger frågan – Båstads kommun.
Mitt löfte är att Bjäre NU kommer att fortsätta att lyfta dessa historier.
Om du har egna berättelser du vill dela med dig av så får du gärna ringa eller maila mig eller någon av mina kollegor på redaktionen. Du kan självklart vara anonym.
Joakim S Ormsmarck