Vi har alla ett eget ansvar mitt i detta

Den äldre mannen och kvinnan i kön är upprörda. De tycker att det är trångt och mycket folk och dessutom är det skolungdomar som är inne för att köpa mellanmål. De yngre ser lite skrämda ut när den kanske sex år äldre kvinnan skäller på dem men så repar en av dem lite mod och utbrister ”men vi går bara in en och en när vi ska handla och dessutom gör vi det så snabbt vi bara kan, dessutom brukar jag ha munskydd men jag glömde det idag”.

För egen del vill jag fråga det äldre paret vad de gör för att underlätta för sin omgivning och för att de ska känna sig säkra. Jag känner inte dem och jag har ingen aning om deras livssituation men det jag med ett enkelt ögonkast kan konstatera är att de inte följer butikens rekommendationer att handla ensamma, inte har ansiktsmask och framförallt har de valt att knalla till affären vid 16.30 när det är som allra mest besökare.

Vi är alla mitt i denna pandemi. Oavsett vi vill det eller inte. Vissa av oss tycker att restriktionerna är bra, andra tycker att de är vansinniga. En del av oss tror att ansiktsmasken löser många av våra utmaningar samtidigt som andra mest skrattar åt den. Vi muttrar på politikerna och tjänstemännen som inte kunnat hantera och förutse det som faktiskt är precis lika nytt och obekant för dem som det är för oss.

Men var finns det egna ansvaret? Om du går till affären och trängs när det är som allra mest folk där och sedan åker hem för att ilsket hamra loss din vrede över alla människor på den lokala sidan på Facebook så är du väl själv en stor del i problemet?

Ta en kopp kaffe i solen med en god vän. Njut av en promenad längs havet eller kolla igenom den där serien på Netflix igen. Det kommer en tid igen då vi alla kan ränna på köpcentrum, resa, kramas och dansa hela nätterna på byns klubbar. Vi är inte där ännu. Men snart.

Vaccineringarna är igång. Våren har börjat smyga sig fram och det blir tennis i sommar. I hamnarna och längs gatorna pågår arbetet för fullt med att väcka vår fantastiska halvö till liv efter en vinter som nog för många kändes längre än på många, många år.

Vi är nära nu och förhoppningsvis kan vi alla snart återgå till att leva vårt liv på det sätt vi önskar men för att det ska vara möjligt måste vi alla hålla i och hålla ut. Gör det. Snälla.



Joakim S Ormsmarck, Chefredaktör