LEDARE 2022-10-02 KL. 14:00

Vi och dem. Bra och dåligt.

Av Joakim Ormsmarck

”Varför vill inte Sverige förstå att dessa människor som kommer från Ukraina är fredliga människor. Det är det som är skillnaden. De är som vi och vill inte suga ut vårt samhälle”
”Det är väl ändå väl, att det är ett civiliserat flyktingfolk. Det kunde ju varit värre, vilket historien borde lärt oss nu”

Vi och dem. Bra och dåligt.
Foto: ByMija

Två Facebookkommentarer på vår artikel om att 54 ukrainare nu anvisas till kommunen under året. Spontant kan de läsas som nästan kärleksfulla, fredliga människor och dessutom civiliserade dito. Men bakom raderna finns också något annat, detta är andra flyktingar än de som kommit innan, de här är som vi och vi känner igen oss i deras liv.

Det kom ett samtal till redaktionen förra veckan.
En läsare som saknade sin tidning i brevlådan vilket vi såklart vill lösa. Men det stannade inte vid en reklamation, kvinnan i luren visste var problemet satt och hur det kunde åtgärdas.
”Det är utlänningar som kör för er och då vet man att det inte funkar. De vill ha pengarna men inte arbeta för dem, dessutom kan de varken läsa eller skriva så hur ska de kunna sköta ett arbete. Anställ bondpågar från Bjäre så blir det ordning så kan vi slänga ut de som inte sköter sig.”

Jag förklarade så vänligt jag kunde att dessa utdelare klanderfritt skött sitt jobb i flera år. Att de absolut kan båda prata, läsa, skriva och att anledningen till utebliven tidning var ett bilhaveri och att tidningen skulle komma under måndagen.

Repliken var direkt.
”Jaha ja, ni får se hur länge det håller. Man vet hur de människorna fungerar”

Detta är bara tre citat från senaste veckorna och jag lovar att det finns fler. Nyhetstips, utdelningsfrågor, kommentarer på Facebook eller samtal till redaktionen. Alla med samma innebörd att det är skillnad på människor och människor, vi och dem. Bra och dåligt.

Detta skrämmer mig så fruktansvärt mycket. Någonstans hade jag nog trott, eller i alla fall hoppats, att de människor som kommer hit från Ukraina skulle få oss alla att öppna upp våra inskränkta hjärnor men resultatet är tudelat. Visst tar vi emot dem och det är många runtom i kommunen som öppnat upp både, hem, hjärta och plånböcker men ofta finns det en följdkommentar, de är ju som oss inte som de andra som kom innan.

Det är ingen hemlighet att det finns politiska partier, både i riksdagen och lokalt, som drivs av dessa frågor. Det är i sig inget jag är stolt över men de är öppna med sina åsikter och vi lever i ett demokratiskt land så de har all rätt till sina åsikter. Men det är inte heller detta som skrämmer mig utan det är hur vi låtit denna främlingsfientlighet sippra ner det dagliga samtalet och bli en naturlig del av våra liv. Vi möter den alla dagligen och vi reagerar knappt.

Jag hatar vardagsrasismen och jag hatar att vi låter den växa sig starkare. Det är inte längre människor som gömmer sig bakom falska alias på internet eller huvor på demonstrationer utan det är väletablerade familjefäder mitt i karriären, en gullig bullbakande farmor eller en lokal politiker med hög svansföring.

Jag älskar Bjärehalvön och jag älskar det unika vi tillsammans har att förvalta.

Men vi kan fan bättre än det här.

Joakim S Ormsmarck