Det gula guldet trivs på Bjärehalvön

Av Carina Nilsson

Efter fyra år som saffransodlare på Bjäre ser det ut att bli en riktigt bra skörd för Petter Karlsson på Dalsbergs gård mellan Torekov och Västra Karup.
Och intresset finns för svensk-odlad saffran.

Petter Karlsson är snickare och grävmaskinist, och blev egentligen saffransodlare av en slump för fyra år sedan.

– Nere på Österlen finns en saffransodlare som ville sprida intresset i Sverige. De hörde av sig till min dåvarande granne med en fråga om han ville prova att odla saffranskrokus, då de trodde att det skulle kunna passa i Bjäres klimat och jordar. Min granne var inte intresserad men skickadefrågan vidare till mig. Jag är uppvuxen på ett lantbruk och tycker om att odla, så jag blev nyfiken och ville testa.

Saffranskrokusen visade sig trivas på Bjäre men det tog fyra år innan odlingen gav en lite större skörd. Foto: Carina Nilsson

Petter åkte ner till Österlen för att lära sig mer om saffransodling och grävde sedan upp en bit mark bakom huset, där han satte de första saffranskrokusarna.

– Odlingen ser ut som ett potatisland med kupade fåror, och det beror helt enkelt på att jag använde de maskiner som min pappa hade tillgängliga, säger han.

Saffranskrokusen har en lite annorlunda livscykel, jämfört med vanliga krokus, och blommar på hösten.

– I mitten och slutet av september börjar den blomma hos oss och då skördar vi blommorna. Under vinter och vår vissnar växterna ner, för att sedan bli gröna och fina igen till sommaren. Knölarna bildar nya utväxter efterhand, vilket gör att det blir fler och fler. Ibland får man dela dem och plantera om dem, säger Petter.

Blommorna plockas och torkas och därefter tar man själva pistillerna, som utgör saffranskryddan, och förpackar dem i små burkar.

– Allt görs för hand, det finns inga maskiner till hjälp mer än en svamptork som vi använder för att torkningen ska gå lite fortare, säger Petter som har hjälp av sina föräldrar med en del av skördearbetet.

I år fick Petter för första gången en ganska stor skörd från sitt saffransland. Blommorna gav hela 100 gram vilket gör att han nu letar återförsäljare inom restauranger och butiker.

– De första åren gick det inte så bra med odlingen, men nu känns det som om har vi hittat rätt med jordmån och läge. Krokusen vill ha lätt jord men är annars ganska tålig för både frost och regn, säger Petter och fortsätter:

– Jag tror att det finns ett intresse för svenskodlad och närodlad saffran även om det blir en delikatess och en exklusiv produkt.

Hans saffransodling är inte Krav-certifierad men är ändå så nära ekologiskt man kan komma.

– Jag har två hästar här hemma och använder gödseln från dem, men jag har varken konstgödning eller bekämpningsmedel. Ogräset bränner jag mestadels bort under sommaren.

När Petter jämför smaken på sin egenodlade saffran med andra sorter tycker han att den egna har betydligt mer smak.

– Vi förpackar den i en burk med 0,25 gram vilket är hälften så mycket som brukar finnas i förpackningarna i butik. Men vår saffran har otroligt mycket smak så det räcker gott, säger Petter.

I Sverige finns idag tre lite större saffransodlare. Två i Skåne och en på Gotland.

– Rent klimatmässigt har det fungerat bra på Bjäre men jag tror det är svårt att odla saffran längre norrut. Mest saffran odlas fortfarande i Iran, men odlingen ökar i både Nederländerna och Spanien. Det som avskräcker är att det är så mycket som måste göras för hand och för min egen del tror jag att det räcker att odla i mindre skala, säger Petter.

OM SAFFRAN:

Den kultiverade saffranskrokusen är en höstblommande perenn. Saffran, som kommer från pistillmärken i saffranskrokus, är den dyrbaraste av alla kryddor. Det krävs minst 100 000–150 000 krokusar, som måste plockas och rensas för hand, för att utvinna 1 kg torkad saffran. Det tidigaste omnämnandet av saffran är på sumeriska lertavlor från 4000-talet f.Kr. Saffran nämns även i Gamla testamentet.