Av Carina Nilsson
Rune Persson i Östra Karup utsågs nyligen till årets eldsjäl i Östra Karup. Rune är fyllda 96 men underhåller fortfarande med dragspelsmusik och kören Glädjespridarna.
När flera föreningar i Östra Karup gick samman nyligen för att fira en egen byadag i Östra Karup utsågs också årets eldsjäl. Valet föll på Rune Persson, bland annat med motiveringen att han under hela sitt liv har varit engagerad i byn.
– När alla mina barn dök upp i bygdegården så började jag ana att det kanske var något som handlade om mig, säger Rune.
Rune har bott i Östra Karup en stor del av sitt liv. Han och hans numera bortgångna hustru Astrid köpte ett hus i byn och de fyra barnen växte upp här. Både Rune och Astrid utbildade sig till lärare och undervisade på flera skolor.
– Jag är folkskollärare i botten men har även jobbat på högstadiet med att undervisa i matte och fysik. Eleverna i en av mina klasser håller jag fortfarande kontakt med, de kom när jag fyllde 90 år, säger Rune.
Rune engagerade sig också tidigt i föreningslivet i Östra Karup. Under en period var han ordförande i Röda Korset. Han har även hållit i klubban för den lokala SPF-föreningen och en vägförening.
Men hans stora intresse har varit musik. Rune spelar själv dragspel och tillsammans med Astrid höll han i midsommarfirandet i byn i många år.
– Jag och en god vän, Bengt Nilsson, kom på en idé om att vi kunde underhålla på på med föreningsmöten för att göra det lite roligare. Vi skojade, sjöng och spelade.
Rune Persson blev byns första eldjäl när Östra Karup firade sin första byadag nyligen. Foto: Carina Nilsson
Rune har också varit revyartist och han är fortfarande med och underhåller i kören Glädjespridarna med sitt dragspel, eller ”pensionärskören” som han kallar den.
– Vi är ett gäng amatörer som åker runt till vårdboenden och underhåller gratis. De flesta är mellan 70 och 80 så de är yngre än jag, men vi trivs tillsammans och det fungerar bra, säger han.
Rune hade ingen aning om att han var utsedd till årets eldsjäl. Men när hans fyra barn började dyka upp i bygdegården en efter en så anade han att det var något på gång.
– Jag var den enda som inte visste att jag skulle få utmärkelsen. Jag känner mig hedrad men det finns många andra som har gjort bra saker så jag vet inte hur värdig jag är. Men med tanke på min ålder tänkte de kanske att det var sista chansen, skojar Rune.